Vilken livshastighet håller du?

Som jag skrev om häromdagen så är jag just nu i en slags process där jag uppgraderar eller omstrukturerar mitt företag och upplägget av mitt arbetssätt. Eftersom jag arbetar med coaching, samtal, kursverksamhet, föreläsningar och konst så är det av enormt värde att det jag gör är starkt förankrat och fött ur mig. Jag har länge känt att det högpresterande samhället som hela tiden accelererar måste få en slags broms för att vi arma människor ska kunna sluta brinna upp, springa in i väggar och falla ihop som trötta skuggor av oss själva. Vi måste på något vis hitta tillbaka till ett slags ursprung och källa som är "connectad" med den hastighet och puls var och en är ämnad att leva efter.

För det är ju som så att bara för att Aktiva Berit och Produktiva Sixten klarar en viss nivå av arbete och stress då betyder det inte att du eller jag gör det. Vi är alla unikt utformade individer som behöver vänta in oss själva för att veta vår egen kapacitet, styrka och hastighet. Ingen annan än du vet hur det känns att vara du. Ingen annan än du vet när det är "enough" och energireserven är slut. Vi gör ofta en bedömning av andras agerande som är relaterade till våra erfarenheter. Exempelvis om en person säger sig vara trött och inte orkar arbeta heltid eller säger nej till att hjälpa till med något så jag ofta människor säga saker som t ex "jaha, men jag arbetar då ännu mer och åker på 17 aktiviteter med mina barn på fritiden, sköter hela huset, rastar 3 hundar och tar hand om min sjuka mormor på det. Men jag måste minsann klara mig. Så vad har hen att klaga på" Men kära nån vi vet inte vad som händer inuti en annan människa. Vi kan inte jämföra oss. Vi har olika uppbyggnad, gränser, upplevelser och kapacitet. Den här ständiga tävlan och jämförelsemanin tar kål på oss och vi brinner upp.

Det är det här jag menar med att hitta sin egen puls, nerv och livshastghet. Det är ok att säga STOPP jag loggar ut och försöker hitta mig själv en stund. Säger det igen....det är fullständigt ok att ta ansvar för dig, ditt liv och hur det ska levas. Om det dyker upp förstå-sig-påare som säger sig veta hur du ska leva eller som opponerar sig mot dina beslut så säger det mer om dom än om dig. Släpp dom. Dom lever inte ditt liv. Förmodligen hittar dom snart någon annan att hänga upp sina tyckanden och kommentarer på. För, tro mig, det är inte människor som är tillfreds med sig själva som försöker styra andras liv. Det är oftast människor som inte är trygga och som inte är "hemma i sig själva" som beger sig över till ditt liv och försöker rumstera om. Det kan vi inte förändra - det kan bara dom förändra själva.

Så för att hitta sin egen livshastighet återkommer jag till det här med tystnaden. Den den här fullständiga tystnaden som blir så kompakt att du inte kan göra annat än lyssna inåt och känna in dig själv. DÄR närmar du dig dig själv så som du är utan yttre påverkan och dikstraktion. Jaga inte tystnaden för då försvinner den hela tiden och du fastnar lätt i jagandet. Tystnaden är alltid vid sitt mål. Så var bara lugn i ingenting så kommer tystnaden slutligen till dig istället för att du måste jaga den. Du måste inte åka jorden runt och delta i svindyra retreater för att hitta tystnad och kontemplation. Den finns hela tiden runt omkring dig. Ge den bara en chans att träda fram ur det massmediala sorlet. Stäng av TV. Ta ensamma promenader. Sitt vid havet, skogen eller på berget. Tände ett ljus och betrakta lågan. Det behöver inte vara så märkvärdigt.

Vi matas ständigt med intryck och bilder. Det är inte lätt att sortera och hänga med.  Det är väl inte konstigt att hjärnan kokar över emellanåt. Du är värd det bästa så ge dig också det bästa - nämligen ett lugnt sinne, en nöjd själ och en kropp som mår bra och vill vara en skön boning för både själ och sinne. För enligt mig så är vi en själ som har en kropp. Inte en kropp som har en själ. Men det där kan vi ju tycka olika om, det gör inget. Olikheter berikar

Ta hand om dig och din söndag - det tänker jag göra

Love