tisdag 31 juli 2012

En tisdag bland andra tisdagar

Eftermiddagsregnets skimrande pärlor seglar sakta nerför sovrumsfönstret. Jag tänder ljus, rökelser och njuter av att finnas en vanlig tisdag som denna. Har varit i ateljén och påbörjat en ny idé. Vi får se vad det bliva av denna månne. 

En tanke som jag använt mig av idag är :

Gör jag saker av rätt orsak

Det är en tanke som är rätt behaglig att ta med sig när man är lite tveksam över något. Ur den kan det komma många svar som man själv kanske inte tänkt på

Gör du det du gör av rätt orsak om du tänker efter och är ärlig mot dig själv?



måndag 30 juli 2012

Strunta i om inte andra gillar dina livsinstruktioner - de har ett eget liv att leva


Jag älskar den här skulptur av Paige Bradley. Den innefattar så mycket och man kan tolka den ur flera perspektiv. Hennes inre ljus som bara strålar ur de vardagliga sprickorna. Hennes förmåga att vara i sig själv mitt i all övrig yttre kaos och distraktion. Jag fullkomligt älskar den här och det som den förmedlar till mig.Läs gärna texten hon skrivit till också här nedan: 


From the moment we are born,
the world tends to have a
container already built for us
to fit inside: A social security
number, a gender, a race,
a profession or an I.Q. I ponder
if we are more defined by the
container we are in, rather than
what we are inside. Would we
recognize ourselves if we could
expand beyond our bodies?
Would we still be able to exist
if we were authentically
'un-contained'?

/Paige Bradley

Utifrån den här bilden har jag hämtat tankar till dagens inläggJag tror nämligen att vi alla behöver hitta ett sätt att vara människa på utifrån de referensramar, preferenser, tillgångar, tillkortakommanden, känslor och önskningar vi själva har. Inte i första hand utifrån kön, ålder, uppväxt, rastillhörighet eller vad det nu månne vara. Mer utifrån var vi befinner oss just nu i livet och vad som bor i vår inre längtan och våra EGNA värderingar. Att hitta ett sätt att vara och leva som går i linje med den vill vara och den vi är och inte baserat på något som vi förväntas vara.

Det krävs ibland lite arbete och mod för att våga känna in vem man är och hur man vill leva.


Jag träffade en gammal vän som jag umgicks mycket med i min ungdom för några veckor sedan. Hon sa :
"-Åh Emma vad gör du nu och var bor du nu osv...man vet ju aldrig med dig...du är ju så modig och gör ju alltid det som du KÄNNER. Det har du ju alltid gjort Emma. Förverkligat allt som du drömmer om".

Jag stannade upp och tittade mig förundrat omkring och undrade om hon pratade med någon annan Emma men självklart var det mig hon pratade med. Jag kände dock inte igen mig i den där beskrivningen. Visst har jag gjort många kast i livet och visst lever jag mycket utifrån egen kompass och kanske inte så konventionellt som många andra men förverkligat alla drömmar?! När jag började landa i hennes ord så kände jag att det kanske låg en hel del sanning i hennes ord. Det som fick mig att tänka till är hur annorlunda saker och ting ser ut inifrån och utifrån. Ibland ser våra liv så otroligt annorlunda ut när någon annan betraktar jämfört med vår egen upplevelse av det som sker, här och nu, mitt i själva livet.

En stilla bild från en kväll här på vårt lilla berg intill huset där vi bor

Jag har också haft mina tvister med mitt inre och gått emot mina egna värderingar, längtan och önskningar så många gånger. Jag har fram till för ungefär 10 år sedan levt ett liv fyllt av alldeles för många "vad-ska andra-tycka-tankar" som gjorde mitt liv till en konstruktion av vad jag trodde andra förväntade sig av mig. Visst gjorde jag många härligt galna saker även då men med en viss tillrättalagd anpassning för att inte radhusmaffian, stilpoliserna eller Jantelags-fascisterna skulle komma och ta mig.



Det jag tror att jag vill komma till är det här med att leva, alltså L E V A sitt liv lite större och lite mer utanför ramarna. Att våga känna att vi har så mycket kapacitet och potential att skapa livet så som vi vill ha det trots att inte alla andra gillar läget. "Alla andra" (vilka det nu är) behöver inte vara fan av dina livsinstruktioner eller livsregler för de har ett eget liv att skapa. Ellerhur?! Låt dem få tycka vad de vill och kom ihåg att de som opponerar sig mest över hur du lever är de som oftast är längst ifrån sin egen livskompass. Så mitt tips är att låt dem få tycka vad dom vill om ditt liv och säg inget om det. Desto snabbare  släpper deras iver att engagera sig i ditt liv och då kan de istället ägna sig åt sitt. 

Så släpp fram dig själv i ljuset och lev så sanningsenligt  som det bara går

Lycka Till

söndag 29 juli 2012

Lerinsk fägring i Sommar i P1



Idag har det varit min favoritkonstnär som sommarpratat i Sommar i P1. Värmlänningen Lars Lerin som kan fånga ljus, stämningar och liv i sina målningar på ett sätt som ingen annan kan. Jag är så mäkta imponerad av Lars som konstnär men kanske ännu mer imponerad av hans sätt att vara människa. Hans sätt att vara naken inför omvärlden och livet och våga stå pall när allt mod rasar och när allt annat blåser. Fan rent ut sagt vilken vacker skörhet han vågar leva i fast hela världen tittar på. Ta bara det här att han inte tycker att det är viktigt att det kommer många människor på hans utställningar - det är viktigare att "kattera"kommer in på kvällen. Härliga människa.

Hans program fick mig att tänka på rena och sanna kärleken och vad den egentligen är och vad den kommit att bli för många av oss

Ni som inte sett filmen om honom "För dig naken" av Sara Broos kan jag varmt rekommendera att göra det.

Sommarprogrammet var både sakligt, lugnt, naket och intressant ur flera persektiv. Här kan ni lyssna på det på webben hur många gånger ni vill.


lördag 28 juli 2012

Kronisk positivissa



Allt strävar ju som bekant efter balans och harmoni. Igår fick jag höra ett nytt begrepp på mig av en konstnärsvän till mig. Hon sa att jag är en KRONISK POSITIVISSA. Jag kunde inte annat än skratta. Klart man vill vara positiv och det är jag nog också men inte enbart. Så därav ska jag balansera upp det lite med något som jag faktiskt inte gillar

*Orättvisa fördelningar av världens resurser (kan få mig frustrerad till maxgräns)

*Svinheta överbelastade spårvagnar utan ventilation (då kan jag t o m bli lite gnälllig)

*Att vara hungrig (My god ingen vill leka med mitt humör när hungern sätter in som värst)

*Att lyssna på människor som konstant pratar om sig själva och inte ens märker att dom har andra omkring sig (jag blir totalt avstängd och hjärnan går iväg och lämnar mig ståendes där själv med en narcissistisk pratkvarn)

*Vuxna som går förbi barn i kön (som om dom inte såg de små barnen som beskedligt står i kön och väntar på sin tur...det gör mig vinröd av ilska tyvärr och min mun kan sällan vara tyst då)

*Sport på TV (Zzzzz...)

Så där ja....helt odelat positiv till ALLT är jag inte. Jag är ju lite människa också. Däremot hänger jag mig inte kvar i alla dessa negationer - jag bara konstaterar att de finns och att jag inte behöver gilla allt och alla här i världen. Det behöver inte du heller, men strunta hellre i det du inte gillar och gör nåt annat istället vet ja :) Låt inte oönskat ta platsen från sådant som gör dig glad, harmonisk och uppfylld

Ha en fin lördag alla ni och kom ihåg att ingen är så härlig bra på att vara du som DU är...så försök inte göra om dig till en blek kopia av någon annan.

Puss o kram




fredag 27 juli 2012

En liten livskraftsinventering á la Emma


Morgonens lilla meditation ägde rum nere vid vattnet med berusande havsdoft ackompanjerad av vågskvalp och stadens försiktiga uppvaknande. Att sitta på en sten mitt i allt detta och bara andas är så mycket livskraft och energistärkande för själen att man nästan blir lite hög. Hög på livet...


Att också kunna avnjuta all den magiska rosenprakt som bara helt generöst erbjuds längs promenadvägar och filosoferingsstigar är även det livskraft för mig. Emellanåt känner jag en längtan att åter igen ha en egen rosenträdgård att spatsera barfota omkring i men sen kommer jag på att det finns ju så många andra trädgårdar och offentliga rosenbuskage att avnjuta att behovet mättas ändå. Det är ju inte så att rosorna ändrar färg, byter doft eller tappar sin skönhet bara för att de inte står i en egen trädgård. Det enda som skiljer är att man slipper sköta när man kan njuta av andras. Så när någon annan rensar rabatter pillar jag i naveln, läser böcker och spretar med tårna på en filt istället. Det är inte fy skam


Något annat som är livskraft är att "loppa" sig genom tillvaron. För er som mot förmodan inte vet vad "loppa" är så kan jag meddela att det är att vara en hängiven loppis och second hand-besökare. Den här veckans bästa inköp är nog ändå min genomvackra kopp, som jag för övrigt dricker både the och kaffe ur, och en slags krönikesamling av Hanna Hellström som heter "Karlstad Zoologiska". Hanna är enligt mig en riktig skönböna med ett avslappnat förhållande till omvärlden och en skön självdistans.

torsdag 26 juli 2012

Att se sig själv genom någon annans lins






Jag behövde ju ett omslag till min bok som ni vet och då anlitade jag självklart min egna favorit fotograf. Det är faktiskt lite kul att se sig själv genom någon annans lins. Foto är en konstform som sannerligen inte alla hanterar

 Man ser ju så många som varit hos samma fotostudio och fått samma stereotypa bilder på sig själva. Rätt fina många av dem men ganska tråkigt med samma pose och samma bakgrunder osv
Lite roligare att prova någon annan tycker jag. Någon som har förmågan att freestyla och se ens tillgångar och potential och därigenom leker fram sköna bilder i ögonblicket. 


En egokick? ...ja kanske, kul är det i alla fall.

Jag beställde min fotoserie HÄR

tisdag 24 juli 2012

Filmtime




Trots att det är mitt i sommaren så kan jag drabbas av värsta filmsuget de luxe. Det var vad som skedde häromdagen. Filmen som stod på agendan var Niceville. 
Det jag har att säga om den är bara SE DEN om ni inte redan gjort det. En film om de svartas situation i USA under 60-talet- Kan låta klichéartat och lite väl uttjatat men det kan aldrig bli nog belyst om man frågar mig. Jag bara älskade den här filmen från första minuten till den sista, två och en halv timme senare. En gripande, kärleksfull och berörande feelgoodfilm. Skådespelarinsatserna, fotot, regin, scenerierna, vyerna, miljön ja allt är bara så jäkla bra och sevärt

Nu diskning och sen lite Yogi-the och melon

Ciao och ha en fin kväll nu när sommaren visar sig från sin allra bästa sida

Kram



Livskraft i vardagen


måndag 23 juli 2012

När orden hittar hem i en målning


Jag fortsätter på min serie målningar som jag valt att kalla "ELEMENT" och ännu en av mina poetiska kompositioner har fått en målning att landa i. 

Poesi och målning är sannerligen ett ypperligt sätt att skapa helhet, tycker jag

du är festival och himlafärgade ögonblick 
en bevljad frihet i all ofrihet 
ditt oförstörda hjärta pulserar i mina fumliga händer 
och jag lämnar så gärna min värld i dina 
utanför skaver trasighet och lögner 
men det når inte längre vår puls 
det är som att vara inuti 
stort och nära 
/Emma




Jag har alltid haft en passion för kontraster och samspel mellan olika material. Gammalt grånat trä som berättar en historia som möter rost, gamla pappersark och tankar om livet. Jag älskar att skapa utifrån en sliten och lite robust känsla. Jag tror att det är något med det operfekta som får mitt hjärta att slå lite snabbare. Kanske därför jag är så galen i ruiner och övergivna hus också. Jag ser ofta den absoluta skönheten i människor som kanske inte alltid är veckotidningsvackra och självklart bildsköna. Det finns en spänning i det som är lite fult helt enkelt



söndag 22 juli 2012

Att uppskatta den kropp du äger


En av mina favorit-MåBra-författare är Barbara Berger från Danmark. Hon skriver i sin blogg så bra om det här med tanke/hälsa/kropp (se nedan). Jag har översatt och modifierat inlägget lite så ha överseende med översättningen






Att vi lever i en kroppsfixerad kultur och samhälle är väl inget som någon har missat vid det här laget. Vi är är nästan alla så utflippade och besatta av våra kroppar att vi fullständigt identifierad oss enbart med kroppen trots att vi är så mycket mer än bara denna materia som bär upp vår själ, vårt sinne och vår mentala existens. Gud förbjude om något skulle gå "fel", Gud förbjude om du skulle bli sjuk, Gud förbjude om något händer ... Det är det mantra insidan som spelas upp igen och igen och igen i de flesta av våra huvuden. Lite som en vinylskiva som hakat upp sig
   Verkligheten för de flesta av oss är att ibland gör kroppen faktiskt ont. Ibland vi har värk och smärta. Det ingår i det här med att ha en kropp. Men oftast och i de flesta fall är det inte hälften så illa som vi tycker att det är. Men tyvärr, så upplever vi det som odelat "dåligt" eller tror att det måste vara något allvarligt "fel" med oss ​​när vi upplever värk och smärta - vi blir rädda och börjar spänna oss. Och när vi är rädda och spända gör vi det svårare för våra kroppar att göra sitt naturliga arbete, vilket är att återskapa jämvikt och läka sig själva. Detta är olyckligt eftersom det är vad organen är utformade för att göra - att läka sig själva. Förbättring är naturligt för våra kroppar. Det är helt enkelt så som kroppar byggs. Och vi kan göra det mycket lättare för våra kroppar att göra sitt fantastiskt jobb om vi bara kunde ta oss ur vägen. Och genom att få oss ur vägen menar jag genom att inte tänka "katastrofala" tankar om varje värk och smärta vi upplever.
   När vi tänker katastrofala tankar, utlöser vi "kamp eller flykt" mekanism i våra kroppar. 
   Så vad kan vi göra istället?
   När vi förstår denna mekanism, kan vi stödja aktivt våra organs naturliga förmåga att läka i varje situation istället för att hindra kroppens helande förmåga - genom att säga saker till oss själva som:
- Det är nog inte så illa som jag tror.
- Det här kommer också att passera.
- Min kropp är en fantastisk självläkande organism - den vet exakt vad den ska göra.
- Min kropp kan alltid återskapa jämvikt - det är dens jobb och naturliga lust / impuls / lutning.
- Ibland känner jag mig bra och ibland känner jag mindre bra. Vi är alltid i förändring, men när jag stannar upp och bara registrerar vad som händer, så stannar jag i nuet.
- Även om det är obekvämt, så kommer jag bara att tillåta och acceptera och låta min kropp göra sitt underbara helande arbete.
- Jag är säker på att jag ska bli bättre, precis som jag brukar göra.
- Healing är naturligt.
   Detta är friskt självprat när det gäller kroppen.
   I detta sammanhang är det också en underbar praxis att uppskatta din kropp och påminna dig själv om alla de underbara saker din kropp gör för dig istället för att fokusera på varje liten värk och smärta. Du kan säga att jag är så tacksam för att:
- Jag kan gå.
- Jag kan prata.
- Jag kan se.
- Jag kan andas.
- Jag kan cykla.
- Jag kan använda min dator.
- Jag kan gå till jobbet.
- Jag kan springa, dansa, sjunga, hoppa och lek.
- Jag kan gå genom skogen.
- Jag kan gå på bio.
- Jag kan titta på TV.
- Jag kan äta och dricka.
- Jag kan älska.
- Jag kan sova.


   När du väl komma igång är listan otroligt lång och kroppen känns alltid bättre när du faktiskt tar dig tid att märka hur underbart det är att vara du och att äga en kropp och vilken fantastisk gåva du har fått.
   Genom att fokusera på allt det goda kroppen ständigt gör för dig, använder du kraften i ditt sinne klokt eftersom vad du fokusera din uppmärksamhet på växer i din upplevelse. Därmed desto mer du fokuserar på all den styrka och hälsa du har, desto mer kommer du att uppleva styrka och hälsa. Detta är inte bara önsketänkande. Otaliga studier visar att det vi håller i åtanke tenderar att manifesteras i våra kroppar.

Kultur kultur... vi behöver kultur...



Kulturens huvudsakliga uppgift är att sätta oss i någon form av kontakt med vårt eget kännande. Att få oss att känna med hjärtat och därigenom tänka nytt med hjärnan. Jag tror och hävdar därför att det är så mycket viktigare än många tror att kulturen får den plats den förtjänar i vårt samhälle. Jag tror att det gynnar både tillväxten och utvecklingen inom såväl näringsliv som privata sektorer. Kultur är när människan på olika sätt möter sig själv och skapar länkar människor emellan på ett naket och medmänskligt plan. Bryter mönster, spränger ramar och river murar av förlegade och nedärvda vanor och åsikter som vi tror är sanningar. Bara en liten tanke jag fick idag när jag morgonpromenerade nere vid havet vid Röda Sten här i min härliga stadsdel. Det är definitivt ett kulturområde med utställningar, konsthall och ateljéer som närmsta granne till hamninlopp, havsdoft och saltslipade stenar. Jag trivs i sådana ruffiga och lite KONST-iga miljöer och smälter in på ett passande sätt



Ja, jag kapitulerar och erkänner att jag är allt en riktig kulturnörd och den senaste tiden har jag nästan hånglat upp själva kulturen i brygga av allt insupande av kulturellt utbud här i min vackra stad. Jag har gjort mig en tur till Röhsska Museét - museét för mode design och konstslöjd. Jag säger bara IMPONERANDE för en smygbuddhist som mig med alla vackra Buddha-statyer man visar på den permanenta Kina och Japan-våningen. Mycket annat fanns också att njuta och imponeras av via deras tillfälliga utställningar.

Jag har också gjort ett besök i Vasakyrkan som just nu är under renovering men man ser ju ändå dess storslagenhet. Men kanske var den ändå inte så fantastisk som jag föreställde mig. Måhända blir det en ny vända när renoveringen är färdigställd.


Ett annat kulturellt utflyktsmål som också fått förära sig med ett besök av mig de senaste dagarna är Gunnebo Slott som var ett vackert, trevligt och alldeles lysande ställe att göra en lördagsutflykt på. Rekommenderas för både barn och vuxna

Igår kväll blev det ett biobesök också. Det blev den svenska komedin Cockpit eftersom kombon Jonas Karlsson och svensk komedi är super med mina mått mätt. Blev jag nöjd med filmen då? Ja den kan jag verkligen rekommendera för er som inte sett den ännu. Lovely 

En annan film jag sett de senaste dagarna är Simon och ekarna. Flera av mina vänner har sagt att det är en film för mig och att jag kommer att älska den. Men nje, det gjorde jag faktiskt inte. Fotot, scenerierna, skådespelarinsatserna och filmens kärna och tanke är defintivt briljant men den höll ändå inte riktigt ända fram. Kanske var jag inte på humör för den här typen av film helt enkelt. Visst det är en bra film men det är ingen hit som sticker ut och höjs till skyarna av mig på det sätt som jag kanske trodde.



För övrigt väntar ett besök på Göteborgs konstmuseum idag eller imorgon där jag är lite nyfiken på bl a en utställning med Francis Bacon och Andy Warhol, kanske två av 1900-talets mest uppmärksamma och coola konstnärer. 

Culture-Emma is on tour i västkustens huvudstad. Livet är allt bra härligt och KONST-igt ändå



torsdag 19 juli 2012

Bland penslar, kaffekoppar och juli-ljuset målar jag mig lycklig



 Äntligen har min inspiration smugit sig tillbaka och börjat samspela med min kreativitet. Trodde ett tag att det var dags att lägga penslarna på hyllan (nåja nu överdriver jag igen, men det är lite sån jag är) Men nu är jag äntligen tillbaka i mitt eget uttryck. Blir så galet fokuserad och förankrad inuti mig själv när jag kommer igång att jag nästan glömmer att äta. Tur att man har lite och ta av om man säger så ;)

Här ser ni hur en målning växer fram steg för steg och till slut blir verket


"Varje gång mitt hjärta slår för det rena i kärlek"
Akryl, collage och blyerts på duk




Även denna gång är det min poesi som landat i målninng


Det är så bedövande vackert 
när någon annans trasighet får sitt namn bredvid min.
Ibland får vi ont av konsten att vara människa
men vi vet ingen annan takt
än den som våra hjärtan håller

Så jag stöter mina tvivel ifrån mig
och frågar med försiktighet
om jag är drömmen
eller den som håller den vid liv







onsdag 18 juli 2012

Älskad Vacker KärLek...konst-igheter

Akryl och blyerts på duk

Ett lite annorlunda verk har sett dagens ljus. Eller annorlunda för att vara jag kanske jag ska uttrycka mig. Jag känner ett starkt behov av att skala av och gå djupare i mig själv när jag skapar. Att låta kreativiteten få ta ut svängarna och skapa heART-art från hjärtat helt enkelt.

Min poesi pryder motivet 

Vacker -  Älskad-  KärLek


jag speglade mig i alla tusentals skärvor

som vibrerade i dina brinnande ögon
du bar hela världen i dom 
jag sa det med förundran för inget har påverkat mig så

med din gänglighet lutad mot tegelvägg och förtröstan
nämnde du något om den stora kärleken
där och då var du den sköraste versionen av dig 
du sprang naken och livrädd in i mina ensamma gränder
du var så verklig att det gjorde ont

/Emma

Att omge sig med sådant man blir glad av



Man mår lite bättre i vardagen om man omger sig med sådant man blir glad av

Mina nya fina armband blir JAG glad av. Det måste inte vara stora saker som ger stora avtryck.

Nu ska jag lyssna på ett av mina favoritsommarpratarprogram som jag väntat på länge. Det är om en ung finansvalp som blev buddhistisk skogsmunk i 16 år. Spännande

kram




Diagonala funderingar en vanlig vacker onsdag som denna



Den här vackra morgonen började med en hund-och matte-promenad här i Kungsladugård. Vi spatserade bland villorna i ett område som jag bara älskar. Det känns som ett gemytligt område där en avslappnad vildvuxenhet "gifter sig" med en enastående blomsterprakt. Trädgårdarnas karaktär lutar mer åt livsnjutning än perfektion. Stockrosor i guds alla färger smyckar husfasader och blandar sig med ett rosenbestånd som inte är av denna värld. Doften av ros lägger sig som en varm famn omkring mig och min lilla hund på morgonkvisten. Lovely och energipåfyllnad på hög nivå.




Efter denna promenad väntade dagens första coachsamtal och jag kunde möta min klient med kraft, inspiration och medmänsklig tankereflektion. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag har världen kanske i särklass roligaste arbete. Tacksamhet är egentligen för blygsamt som ordval men det är ren skär tacksamhet jag KÄNNER.

Något som dagens samtal utmynnade i var detta med att skapa balans inom oss efter att vi erfarit något jobbigt i våra liv. Att hitta hem till ett balanserat förhållningssätt till sig själv och sin omvärld. Ett bra knep kan vara att börja med kroppen eftersom sinnet/själen och tanken kan vara för tung att försöka "lyfta" till en början i en jobbig läkningsprocess. När man varit med om något jobbigt får vi nämligen ofta obalans mellan höger och vänster hjärnhalva vilket i förlängning skapar ännu mer orostankar och frustration inom oss. Vad vi då kan göra är att använda båda halvorna och därigenom skapa en större balans på flera plan

Den vänsta hjärnhalvan är den vi använder för
*kreativitet
*skapande
*målande
*bus och lek
*helhetssyn

Den högra hjärnhalvan använder vi för 
*organisation
*struktur
*logiskt tänkande
*detaljer

Se till att använda halvorna. Om du i vanliga fall är väldigt strukturerad och organiserad rekommenderar jag att du nu istället använder vänstra halvan och målar, busa lite och försöker se mer i helheter och större perspektiv. Om du i vanliga fall ser det mesta i helheter och busar omkring utan större tanke rekommenderar jag att tänka lite mer logiskt och försöka strukturera något mer.

Vi är ju också korskopplade så att vänster hjärnhalva styr höger kroppshalva och tvärtom. Vad vi ytterligare kan göra för att skapa balans däremellan är att göra kroppsliga övningar som kräver diagonal-aktivitet. T ex stavgång, krypande, gympa och rörelser med höger fot samtidigt med vänster hand osv. Betänk också vid promenader att du rör och lyfter på fötter och armar diagonalt.


Små fysiska knep som kan skapa en större mental balans. Kroppen och sinnet hänger ju ihop på ett holistiskt sätt och som jag sagt tidigare - en sund själ vill inte bo i en osund kropp och en osund själ vill inte bo i en sund kropp. Så var rädd om båda :)

Var rädd om DIG, njut av det vackra omkring dig i sommarens undersköna prakt och ha kul kära du, ha KUL. 

Livet är till för DIG

tisdag 17 juli 2012

Exformation pågår




Och till er som trodde att jag totalt försvunnit ur universums omloppsbana kan jag meddela att det har jag inte. Jag har bara drabbats av en överdos. En informationsöverdos orsakad av för mycket media så som FB, blogg, hemsida, surfning, mailhantering, färdigställande av bok, TV, tidningar, telefon och f-n och hans moster. Min hjärna intar en skrumpnande position och vägrar samarbeta och skapa mina sedvanligt sköna tankar.  Jag märker det genom att jag blir avslagen och ganska låg och blasé inför det mesta. Det, mina vänner, kan jag meddela inte tillhör min vanliga personlighet. Blasé och avstängd är något som knappt hör hemma i mitt vokabulär i vanliga fall.

Nåväl , jag behöver emellanåt göra en EXformation när jag drabbats av för mycket INformation. Min livsnyfikenhet gör att jag älskar att ta del av allt skönt som händer runt omkring mig och i världen i stort. Men denna iver gör att jag glömmer att stanna emellanåt och bara vara i livgivande ögonblick. Stänga av och trycka på paus för att fånga in det rena och stillsamma som ger mental plats och eget tankeutrymme.

Jag kan också märka att andras negativa gnällerivanor smittar och hänger sig kvar på mig på ett sätt som de inte gör i normala fall. Ta bara det här med vädret. Ett sådant infernaliskt gnällande över vädret och avsaknaden av solen. Men jisses min vänner, inget kan vara mer meningslöst och energislösande än att gå omkring och gnälla över något som vi absolut inte kan göra någonting åt. Gör något annat, fäll upp ett vackert paraply, tänd ett ljus, läs böcker, besök museum, bada i regn, gå på utställning, spela biljard, shoppa, gå på bio istället för att hänga upp er på att inte solen skiner twentyfourseven. Hey, life is now, öppna hjärtat och släpp in livet som det är oavsett om det är regn eller sol. 




Nej jag har känt att yttre påverkan har varit lite för stor på sistone och jag behöver tid för INGENTING i kombination med en och annan bok. Just nu ligger "Allt eller inget" av Richard Engfors på nattduksbordet

Stannar du upp ibland och stänger av världen utanför till förmån för dina egna stillsamma och kreativa tankar?

Ha nu en fin tisdag och ta hand om er och sommaren. Kom också ihåg att pilla i naveln och ha det "gött" är en underskattad sysselsättning

torsdag 12 juli 2012

Angel...


Sommarkänslor, rallarrosor och filurer



När sommaren lägger sin vänlighet omkring oss är det så lätt att leva. Det är förvisso alltid fantastiskt att leva och jag älskar alla årstider, men just nu älskar jag sommaren och det den gör med mig. Det är så gott när cykeln är mitt främsta fordon och jag kan fräsa fram som en flyttfågel med vinden i håret och bara njuta av den helt gudabenådade blomsterprakt som ramar in hela verkligheten just nu. Och när jag parkerar mitt åkdon utanför ateljén smeker några vackra rallarrosor lacken. I like! 
Något mer som jag och min kropp älskar med sommaren är att vi kan låta fötterna helt naket knalla omkring på moder jord eller bara hoppa i ett par glittrande sandaler och inte stänga in våra rötter i varma skor. Lovely.


Mina sommarkänslor inspirerar mig vidare att utveckla mina Happy-filurer som jag påbörjade förra veckan. Nu är det sex olika motiv med dessa fulfina små filurer som har som avsikt att skapa goa känslor i sina betraktare.


 Dock forskar jag om jag ska göra konsttryck eller kort av dessa. Det handlar lite om tryckkostnader och möjligheter till produktion. Jag vill att alla ska kunna köpa sig en egen filur eller ge en till någon som behöver glädjas en aning

onsdag 11 juli 2012

När ett kråkslott får min puls att öka och vill-ha-känsla att brinna

Idag har vi varit på husvisning. Ett kråkslott de luxe. Så vackert och enastående med känsla, hjärta och gamla slitna detaljer som får i alla fall mitt hjärta att göra dubbla kullerbyttor

Kolla gärna in det här sköna inlägget från det vackra huset, så kanske ni kan få en liten aning om vad jag pratar om

Gamla hus som har en historia som viskar sagor från förr genom stuckaturer, spruckna gamla väggar och spröjsade fönster ja, det är kärlek det

Vill ha


att möta andra med en vilja att få dem att glittra inte möta andra med en vilja att själv få briljera och glittra

Ni som följt mig ett tag vet ju säkerligen att jag bl a arbetar som föreläsare. Jag anordnar därigenom föreläsningar/workshops med fokus på livsglädje och motivation i vardagen (bland annat). Dessa evenemang har visat sig både uppskattade och omtyckta. Tacksam är jag för det för tänk om det vore tvärtom. 

Nåväl, det här med föreläsandet har ju visat sig bli tämligen populärt i vårt avlånga land och det poppar upp den ena stimulerande föreläsaren efter den andra på mer eller mindre välbesökta lokaler och scener. Det här har föranlett att jag funderat lite omkring detta fenomen och vad som gör en föreläsare populär och vad som gör en föreläsare gäspande boring och vad skillnaden där emellan egentligen består av. 

Min teori är följande:

Man behöver som föreläsare vara i kontakt med ett eget inneboende slags kaos. Ett mentalt spektakel som gör personen intressant men också som gör personen mänsklig. Jag tror att om vi föreläsare bara står där framme och agerar "förstå-sig-påare" med massor med forskningsrön, fakta, inläst humor och retorik (som en svindyr konsult för övrigt lärt oss) och inte har en egen trasighet att arbeta ifrån blir hela företeelsen jäkligt lätt opersonlig och platt. Jag tror att vi måste våga vara oss själva i vår egen nakenhet och kombinera detta med ett erfarenhetsrelaterat manus och en orädsla att misslyckas. Vi måste nog också lägga ner strävan efter att bli omtyckta för det är så lätt att vi trillar utanför oss själva då och resultatet av detta blir en programmerad föreläsarmaskin som ger ett intryck av att vilja vara lite bättre än sin publik.



Jag tror personligen att vi måste möta vår publik med en öppen attityd, ett visst mått galenskap och ett modigt, vidöppet hjärta som man vågar blotta inför andra för att skapa länkar mellan människor. Att våga vara sårbar och använda sig själv som ett verktyg för att leverera något som vi själva upplevt och som andra i sin tur kan ta del av och t o m kanske lära sig något av genom att applicera på sitt eget liv. Att arbeta som föreläsare kräver mycket arbete och mod men också en hel del medmänsklighet och ohierarkisk attityd. 

Jag tror att det handlar om att möta andra med en vilja att få dem att glittra inte möta andra med en vilja att själv få briljera och glittra.Vi har ju alla samma värde och ansvar för att skapa den bästa omgivningen för oss själva och våra människor omkring oss

Love och onsdagsglittrande sommarsol till Er alla

måndag 9 juli 2012

Vänskap - en investering för själen


Idag funderar jag lite omkring det här med vänskap och vad den står för.


Jag tänker på dom som säger att dom är ens vän och så tänker jag på dem som ÄR ens vän. Jag funderar runt skillnaden på dom som är ens vän när de själva har behov, och på dom som man kan lita på finns där alltid oavsett vad som händer och hur länge sedan man sågs.






Det är en markant skillnad på att vilja vara någons vän för att man tycker om vänskapen som sådan och finner en slags platonisk kärlek till den andre personen och till vänskapsrelationen. Det finns ju dock de som ser sin vän som en slags "behovsfyllare" som man bara använder sig av när man behöver. Sen finns det dom som har sin vän som en slasktratt där de själva pratar oavbrutet om sig och sitt och glömmer att det finns ett utbyte där man ger och tar. De håller en envägskommunikation och monolog och som inte ens märker att den andra inte får något utrymme alls

Det är lite intressant att titta sig omkring ibland och se vilka slags vänner man har omkring sig. Vi väljer ju trots allt dessa personer själva och inget säger att man måste behålla en vän som inte ger något. Skapa din omgivning och uppdatera din vänskapsbank om den nuvarande inte känns härligt go´och stimulerande. Befinn dig i miljöer där nya sköna bekantskaper kan stiftas och underhåll sedan relationerna. Släpp de som inte tillför något till ditt liv och använd tiden till de vänner som förgyller, förskönar och lyfter ditt liv istället.

Var rädd om de vänner som är värdefulla för dig och tala om för dem vad de betyder. Även om de anar eller  redan vet det så gör det alltid gott att fylla på lite kärlek i en skön vänskap.

Håll dina vänner nära hjärtat och se vänskapen som en investering för både dig och din vän. Överraska, ge, ta, lev, skratta, fyll på, rensa ur och våga vara sårbar med dina vänner. Det är guld för själen




söndag 8 juli 2012

Ibland lurar vi oss själva


Tänk så många gånger vi går och tror att vi saknar en person som tillhör det förgånga. Det kan vara en vän, ett ex, en familjemedlem som eller arbetskollega. Vi t o m förskönar personen eller umgänget man hade tillsammans med vederbörande, i efterskott. Det kan väl förvisso vara helt ok många gånger, bara det inte tar oss bort från nuet och möjligheterna att skapa en fantastisk tillvaro här och nu. 

Något som vi kan göra när vi känner att en person som vi lämnat bakom oss"flyttat in" i våra tankar och vi saknar på djupet, är att fundera på och ifrågasätta om det är person vi saknar eller en känsla och ett tillstånd förknippat med personen. 

Kan det möjligen vara så att vi saknar den person vi själva blev tillsammans med den andra eller kan det vara så att vi saknar en känsla vi bar på när vi tillbringade tiden med någon annan. Ibland fastnar vi i ett tankespår som sedan implementerar sig i oss och sätter sig djupare och djupare.

Det som är så bra om det egentligen är en känsla eller ett förhållningssätt är att det är fullt möjligt att återskapa här och nu. Fundera bara omkring nedanstående:

*Vad hade den personen för egenskaper som jag kan hitta hos någon annan, eller ännu bättre, hos mig själv
*Hur betedde jag mig i förhållande till andra då
*Vad kan jag ta med mig från tiden med den personen
*Hur var kan jag hitta det jag söker för att återskapa den känslan/förhållningssättet

Kom ihåg att vi kan bara skapa lycka för oss själva NU - inte sen eller då. Lyckan bor i nuet. Ta chanserna att skapa ditt liv och ditt "nu" så som du vill




fredag 6 juli 2012

Konst-igheter i Ludvika





Är på hemvändarturné i mitt gamla sköna Ludvika. En bruksort i södra Dalarna där skalden Dan Andersson är en central figur på många sätt eftersom han levde och verkade här i trakten. Varje sommar håller man var konstutställningar och kulturella evenemang i ett gammalt vackert sädesmagasin. Så även i år. 


I år hade bl a författaren, fotografen och konstnären Reidar Falk en egen utställning i de fantastiska lokalerna. Det var mestadels fantastiska svart-vita fotografier som skapade eftertanke och fascination. 




Men han hade också målat en Dan Andersson-häst som jag blev mäkta imponerad av. Han har alltså skapat mängder av små konstverk med anknytning till skalden och hans hembyggd samlade på en Dalahäst.


 Vilken precision och vilken detaljrikedom. Ta er tid att verkligen betrakta. Amazing om man frågar mig





onsdag 4 juli 2012

En ny bekantskap -Happy-filurer



Helt plötsligt kom dom insladdandes från sidan och landade på mina akvarellpapper. Hade känt ett tag att jag var sugen en ny kollektion som skulle vara lite "renare" och med ett fulfint och lite naivistiskt uttryck. Ja här är de då mina nya "Happy-filurer" i olika tappning och med olika budskap



 Dessa kommer att finnas som konsttryck och kanske det bästa av allt - ni kan specialbeställa med ett namn på. En personligt utformad present till en liten kille eller tjej


Vad kan vara ett bättre budskap till en ny och härlig liten människa än att t ex
Holger - Följ alltid Ditt hjärta





En lite happyfilur att ge till en vän som gör dig glad i hela kroppen


 Eller kanske en gåva som påminner om att det är guld och värdefullt att älska sig själv för att andra ska kunna göra samma sak




tisdag 3 juli 2012

Nu tänker jag blir drogfri

Som vi alla vet vi det här laget är socker en mycket vanligt förekommande drog i vår vardag och omgivning. En drog som snabbt skapar en lyckokänsla inom oss och fenomenal på att skapa ett begär och beroende. När vi intar socker går det direkt upp till hjärnan och dopamin och endorfiner skickas ut i vårt system på nolltid och vi känner oss lyckliga. Socker är alltså ren njutning. 

Kom bara ihåg att den här s k lyckan är mycket kortvarig och har så många andra negativa påverkningar på både kropp och sinne faktiskt.




I samband med detta ställer jag mig upp och håller handen på hjärtat och erkänner jag har länge varit slav under sockret. Älskar godis, choklad, chips och framför allt bakverk av alla dess slag. Jag har dock gjort uppehåll med jämna mellanrum och mått så mycket bättre.
Nu är det dags igen. Socker bye bye. I 1,5 vecka har jag nu varit sockerfri och jag börjar känna mig så nöjd. Om man ser livet ur ett holistiskt perspektiv på det sätt som jag gör ter det sig nästintill korkat att inte ta hand om kroppen så gott det går.  Skillnaden denna gång är att jag faktiskt äter frukt eftersom jag älskar dessa vitaminstinna och färgstarka härligheter. Jag tror dessutom att just min kropp behöver och vill ha frukt och grönsaker. Man får ju lyssna på sin egen inre barometer vad just ens egen kropp behöver.

Eftersom sockret faktiskt är en njutning är det en god idé att välja någon annan njutning som kan ersätta denna. Vi behöver ju alla balans, som ni vet. Mina njutningar som jag plockar fram som ett ess ur rockärmen när sockersuget slår till är:

Besöka fler konstutställningar
Coola tidningar som inspirerar
Musik som får mig att dansa fram genom tillvaron
Vackert komponerad mat som är nyttig
Egen tid i naturen
Vänner som inspirerar
Coola kläder som jag känner mig glad och snygg i
Härliga rökelser och doftljus
Pussa på mina prinsar
Skriva, måla, läsa
Sjunga
Meditera
Kurser

Ja listan kan ju göras hur lång som helst. Livet är fyllt av njutningar. ibland behöver vi bara lyfta på locket för att se dessa