att möta andra med en vilja att få dem att glittra inte möta andra med en vilja att själv få briljera och glittra

Ni som följt mig ett tag vet ju säkerligen att jag bl a arbetar som föreläsare. Jag anordnar därigenom föreläsningar/workshops med fokus på livsglädje och motivation i vardagen (bland annat). Dessa evenemang har visat sig både uppskattade och omtyckta. Tacksam är jag för det för tänk om det vore tvärtom. 

Nåväl, det här med föreläsandet har ju visat sig bli tämligen populärt i vårt avlånga land och det poppar upp den ena stimulerande föreläsaren efter den andra på mer eller mindre välbesökta lokaler och scener. Det här har föranlett att jag funderat lite omkring detta fenomen och vad som gör en föreläsare populär och vad som gör en föreläsare gäspande boring och vad skillnaden där emellan egentligen består av. 

Min teori är följande:

Man behöver som föreläsare vara i kontakt med ett eget inneboende slags kaos. Ett mentalt spektakel som gör personen intressant men också som gör personen mänsklig. Jag tror att om vi föreläsare bara står där framme och agerar "förstå-sig-påare" med massor med forskningsrön, fakta, inläst humor och retorik (som en svindyr konsult för övrigt lärt oss) och inte har en egen trasighet att arbeta ifrån blir hela företeelsen jäkligt lätt opersonlig och platt. Jag tror att vi måste våga vara oss själva i vår egen nakenhet och kombinera detta med ett erfarenhetsrelaterat manus och en orädsla att misslyckas. Vi måste nog också lägga ner strävan efter att bli omtyckta för det är så lätt att vi trillar utanför oss själva då och resultatet av detta blir en programmerad föreläsarmaskin som ger ett intryck av att vilja vara lite bättre än sin publik.

Jag tror personligen att vi måste möta vår publik med en öppen attityd, ett visst mått galenskap och ett modigt, vidöppet hjärta som man vågar blotta inför andra för att skapa länkar mellan människor. Att våga vara sårbar och använda sig själv som ett verktyg för att leverera något som vi själva upplevt och som andra i sin tur kan ta del av och t o m kanske lära sig något av genom att applicera på sitt eget liv. Att arbeta som föreläsare kräver mycket arbete och mod men också en hel del medmänsklighet och ohierarkisk attityd. 

Jag tror att det handlar om att möta andra med en vilja att få dem att glittra inte möta andra med en vilja att själv få briljera och glittra.Vi har ju alla samma värde och ansvar för att skapa den bästa omgivningen för oss själva och våra människor omkring oss

Love och onsdagsglittrande sommarsol till Er alla