Kronisk positivissa

Allt strävar ju som bekant efter balans och harmoni. Igår fick jag höra ett nytt begrepp på mig av en konstnärsvän till mig. Hon sa att jag är en KRONISK POSITIVISSA. Jag kunde inte annat än skratta. Klart man vill vara positiv och det är jag nog också men inte enbart. Så därav ska jag balansera upp det lite med något som jag faktiskt inte gillar

*Orättvisa fördelningar av världens resurser (kan få mig frustrerad till maxgräns)

*Svinheta överbelastade spårvagnar utan ventilation (då kan jag t o m bli lite gnälllig)

*Att vara hungrig (My god ingen vill leka med mitt humör när hungern sätter in som värst)

*Att lyssna på människor som konstant pratar om sig själva och inte ens märker att dom har andra omkring sig (jag blir totalt avstängd och hjärnan går iväg och lämnar mig ståendes där själv med en narcissistisk pratkvarn)

*Vuxna som går förbi barn i kön (som om dom inte såg de små barnen som beskedligt står i kön och väntar på sin tur...det gör mig vinröd av ilska tyvärr och min mun kan sällan vara tyst då)

*Sport på TV (Zzzzz...)

Så där ja....helt odelat positiv till ALLT är jag inte. Jag är ju lite människa också. Däremot hänger jag mig inte kvar i alla dessa negationer - jag bara konstaterar att de finns och att jag inte behöver gilla allt och alla här i världen. Det behöver inte du heller, men strunta hellre i det du inte gillar och gör nåt annat istället vet ja :) Låt inte oönskat ta platsen från sådant som gör dig glad, harmonisk och uppfylld

Ha en fin lördag alla ni och kom ihåg att ingen är så härlig bra på att vara du som DU är...så försök inte göra om dig till en blek kopia av någon annan.

Puss o kram