Strunta i om inte andra gillar dina livsinstruktioner - de har ett eget liv att leva

Jag älskar den här skulptur av Paige Bradley. Den innefattar så mycket och man kan tolka den ur flera perspektiv. Hennes inre ljus som bara strålar ur de vardagliga sprickorna. Hennes förmåga att vara i sig själv mitt i all övrig yttre kaos och distraktion. Jag fullkomligt älskar den här och det som den förmedlar till mig.Läs gärna texten hon skrivit till också här nedan: 

From the moment we are born,
the world tends to have a
container already built for us
to fit inside: A social security
number, a gender, a race,
a profession or an I.Q. I ponder
if we are more defined by the
container we are in, rather than
what we are inside. Would we
recognize ourselves if we could
expand beyond our bodies?
Would we still be able to exist
if we were authentically
'un-contained'?

/Paige Bradley

Utifrån den här bilden har jag hämtat tankar till dagens inlägg. Jag tror nämligen att vi alla behöver hitta ett sätt att vara människa på utifrån de referensramar, preferenser, tillgångar, tillkortakommanden, känslor och önskningar vi själva har. Inte i första hand utifrån kön, ålder, uppväxt, rastillhörighet eller vad det nu månne vara. Mer utifrån var vi befinner oss just nu i livet och vad som bor i vår inre längtan och våra EGNA värderingar. Att hitta ett sätt att vara och leva som går i linje med den vill vara och den vi är och inte baserat på något som vi förväntas vara.

Det krävs ibland lite arbete och mod för att våga känna in vem man är och hur man vill leva.

Jag träffade en gammal vän som jag umgicks mycket med i min ungdom för några veckor sedan. Hon sa :

"-Åh Emma vad gör du nu och var bor du nu osv...man vet ju aldrig med dig...du är ju så modig och gör ju alltid det som du KÄNNER. Det har du ju alltid gjort Emma. Förverkligat allt som du drömmer om".

Jag stannade upp och tittade mig förundrat omkring och undrade om hon pratade med någon annan Emma men självklart var det mig hon pratade med. Jag kände dock inte igen mig i den där beskrivningen. Visst har jag gjort många kast i livet och visst lever jag mycket utifrån egen kompass och kanske inte så konventionellt som många andra men förverkligat alla drömmar?! När jag började landa i hennes ord så kände jag att det kanske låg en hel del sanning i hennes ord. Det som fick mig att tänka till är hur annorlunda saker och ting ser ut inifrån och utifrån. Ibland ser våra liv så otroligt annorlunda ut när någon annan betraktar jämfört med vår egen upplevelse av det som sker, här och nu, mitt i själva livet.

En stilla bild från en kväll här på vårt lilla berg intill huset där vi bor

Jag har också haft mina tvister med mitt inre och gått emot mina egna värderingar, längtan och önskningar så många gånger. Jag har fram till för ungefär 10 år sedan levt ett liv fyllt av alldeles för många "vad-ska andra-tycka-tankar" som gjorde mitt liv till en konstruktion av vad jag trodde andra förväntade sig av mig. Visst gjorde jag många härligt galna saker även då men med en viss tillrättalagd anpassning för att inte radhusmaffian, stilpoliserna eller Jantelags-fascisterna skulle komma och ta mig.

Det jag tror att jag vill komma till är det här med att leva, alltså L E V A sitt liv lite större och lite mer utanför ramarna. Att våga känna att vi har så mycket kapacitet och potential att skapa livet så som vi vill ha det trots att inte alla andra gillar läget. "Alla andra" (vilka det nu är) behöver inte vara fan av dina livsinstruktioner eller livsregler för de har ett eget liv att skapa. Ellerhur?! Låt dem få tycka vad de vill och kom ihåg att de som opponerar sig mest över hur du lever är de som oftast är längst ifrån sin egen livskompass. Så mitt tips är att låt dem få tycka vad dom vill om ditt liv och säg inget om det. Desto snabbare  släpper deras iver att engagera sig i ditt liv och då kan de istället ägna sig åt sitt. 

Så släpp fram dig själv i ljuset och lev så sanningsenligt  som det bara går

Lycka Till