En liten livskraftsinventering á la Emma

Morgonens lilla meditation ägde rum nere vid vattnet med berusande havsdoft ackompanjerad av vågskvalp och stadens försiktiga uppvaknande. Att sitta på en sten mitt i allt detta och bara andas är så mycket livskraft och energistärkande för själen att man nästan blir lite hög. Hög på livet...

Att också kunna avnjuta all den magiska rosenprakt som bara helt generöst erbjuds längs promenadvägar och filosoferingsstigar är även det livskraft för mig. Emellanåt känner jag en längtan att åter igen ha en egen rosenträdgård att spatsera barfota omkring i men sen kommer jag på att det finns ju så många andra trädgårdar och offentliga rosenbuskage att avnjuta att behovet mättas ändå. Det är ju inte så att rosorna ändrar färg, byter doft eller tappar sin skönhet bara för att de inte står i en egen trädgård. Det enda som skiljer är att man slipper sköta när man kan njuta av andras. Så när någon annan rensar rabatter pillar jag i naveln, läser böcker och spretar med tårna på en filt istället. Det är inte fy skam

Något annat som är livskraft är att "loppa" sig genom tillvaron. För er som mot förmodan inte vet vad "loppa" är så kan jag meddela att det är att vara en hängiven loppis och second hand-besökare. Den här veckans bästa inköp är nog ändå min genomvackra kopp, som jag för övrigt dricker både the och kaffe ur, och en slags krönikesamling av Hanna Hellström som heter "Karlstad Zoologiska". Hanna är enligt mig en riktig skönböna med ett avslappnat förhållande till omvärlden och en skön självdistans.