tisdag 12 juni 2012

Jantelagsfascismen som bor lite varstans gör stereotypa kopior av från början sköna original

Passion är naturligt implementerat bränsle som ger livet LIV till livet. Med andra ord LIVSKRAFT
Livskraft är det som bubblar inom oss. Det som bubblar inom oss är kärnan i vår egen existens. Så för mig är passion en livsnödvändighet. Det har alltid varit så men jag har inte alltid bejakat detta.
Jag är uppfödd i Jantelagsland där man inte sticker ut eller tar plats och passion är halvtrams och småflummigt. Det har absolut förbättrats de senaste åren och glad är jag för det. Dock är radhusmaffian, stilpoliserna och samhällsmallsvakterna fortfarande inte arbetslösa där uppe på landbsygden i Dalarna där jag växt upp och tillbringat den största delen av mitt liv. Missförstå mig inte nu för jag älskar mitt Dalarna och det är den tryggaste och finaste platsen på jorden och kommer alltid att vara "hem" även om jag bor på Västkusten, men just Jante-grejen klarar jag mig rätt bra förutan


Det finns en charm i det hela om man kan ha distans och förhålla sig med perspektiv till den här Jantelagsfascismen. Men när den trycker ner personligheter, formar människor till stereotypa kopior av varandra eller försöker strypa tillförseln av blommande personlig potential hos annorlunda och härligt passionerade människor då är det allt annat är charmigt.


När jag var ungefär 37,5 år var det på något sätt nog. Då kände jag att antingen måste jag låta mig själv vara mig själv i all den färgstarka passion som min personlighet inhyser eller så kan jag lika gärna lägga mig ner och dö. Jag och en jämngammal konstnärsvän brukar skoja och kalla det för vår trettiosjuochetthalvtårskris. En slags gräns då både hon och jag trillade ur vår mall och allt ställdes på ända och vi började om. Jag började våga. Våga vara livsbejakande, ta ut svängarna på ett nytt sätt, fri att blomma ut och bejaka passionen till allt det som får mig att glittra. Det här är inte lätt för det betydde självklart konsekvenser på olika plan och områden i mitt liv. Många rynkade näsor, höjda ögonbryn och "tyckanden" som jag fick lära mig att leva med.
Men det fick vara värt det, och det VAR värt det också för nu blev mitt liv mera MITT än innan om ni förstår hur jag menar. Mitt liv blev plötsligt aktiverat med det egna bränslet och inte andras bränsle som är baserat på andras förväntningar över hur jag ska vara och bete mig.


Idag gör jag saker som faller mig in, som jag har lust med, som berikar mig och som gör mig galet glad i själen. Det är förmodligen fortfarande dom som tycker att jag borde göra på något annat sätt men jag bara släpper det. Jag blir ju inte lyckligare, starkare, smartare eller snyggare för att jag förminskar mig själv och följer andras livsråd och förväntningar. Man kan inte värdera sig själv utifrån andra för vi vet ändå aldrig vad de tycker.




Så mitt råd till alla er läsare - va er själva, brinn av er egen passion, var slagkraftiga i er egna personlighet för ni är så mycket starkare än ni anar och tror. Och vi vet ju inte hur långa vi är förrän vi mätt oss så gå ut i livet och känn var dina gränser går och var du har i din outnyttjade potential. Människan består inte mest av vatten som man trott innan, hon består av mest outnyttjad potential. Use it!


puss o kram

15 kommentarer:

  1. För det första.....blev du både snyggare, bättre OCH starkare när du fick din trettiosjuochetthalvtårskris. Så hipp hurra för den. Jag verkligen beundrar ditt mod och älskar dig bara ännu mera!
    För det andra.....Jädrar vikken snygg bild.

    Love you söstra mi.....med eller utan Jante

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag glömde faktiskt det ännu viktigaste. Du blev ännu smartare och så ini baljan klok också. Vilket säkert redan fanns där.....men fick liksom inte sin rätta plats

      Radera
    2. Men tack älskade fina du. Om du visste vad dina ord värmer gott runt hjärtat
      Love och kram

      Radera
  2. Tack för ett fint inlägg.
    Det jag kommer att tänka på är hur bra jag trivdes i Uppsala där det är mycket blandat kultur och där har man alltid nåt att göra/prata om,där jag hade många olika vänner. När jag flyttade till Norduppland där det är en väldigt annorlunda så upplever jag att folk vill bara söka fel hos andra och har inget vettigare att göra/prata om. Bara skvaller och svartsjuka.. Jag gillar min by och mitt hem, Jag har enstacka väner som jag kan lita på. De andra ska man vara försiktig med vad man säger. Jag gillar inte detta "kärringkulturen" så för min del vet jag att jag flyttar tillbaka till Uppsala när sonen har flyttat hemifrån.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej gör det som känns rätt för dig och lät den andra "kärringkulturen" hålla på med sitt
      kram kram

      Radera
  3. tack för de orden, det stärker mig. Jag ger blanka fan i vad andra tycker om mig idag, men så har det ju inte alltid varit. Jag har varit slav under trycket som de flesta andra. Men jag är fri idag på det sättet att jag gillar mig själv och har inget behov att jämföra mig med andra eller sträva efter något som andra har, som faktiskt inte intresserar mig.

    Det skulle vara kärleken och tvåsamheten då, den kan jag titta lite längtansfullt efter. Men inte för att jag vill ha andras tvåsamhet utan för att jag vill och anser att jag förtjänar min alldeles egna tvåsamhet och kärlek.

    Jag tar in varje ord du säger, men jag blommar inte ännu ... men det beror på det faktum att jag är utbränd och kraften tar slut och bromsar mig.... men jag kommer att blomma... Vet inte idag hur och vilken sort och var och på vilket sätt. Men det kommer ... kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv vännen....kom ihåg att mannen som kommer att komma in i ditt liv och fylla upp tvåsamhetstomrummet finns redan och det handlar bara om att de ska vara riktigt redo. Lita på det
      kram och kram
      E

      Radera
  4. jag har börjat först nu: blir 48 i augusti.
    och du är medskyldig ♥
    tack fina goa emma som pushar och peppar rund kvinna i dalsland//
    ps. numer går jag bara i kjol och klänning - det är ju JAG!
    love :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men OJ...tusen tack...så glad jag blir som jag kan inspirera dig att växa och blomma. Du ÄR fantastisk
      kram kram
      E

      Radera
  5. Tack Emma för att du finns! Det står mitt namn på varenda rad du skrivit.... tack för den extra puffen idag... :)) jag ska med mina glada halvtokiga vänner bidra ännu mer med spontan glädje på vår jord.... pöss på dig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Magga Maggan...så glad att du kan känna igen dig och ta till dig orden och kanske göra de till din. Du är värd all lycka glädje och kärlek i världen. Du vet det var
      kram kram

      Radera
  6. God morgon fina Emma! Arbetet har påbörjats med att vara mig själv, fast jag hade nog mer en 30-års kris :))
    Men det är en lång process ( som den dalkulla jag är;) som tar mig åt rätt håll.
    Tack för att du påminner idag igen <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. God morgon who ever you are :) Glad om jag kan påminna och inspirera. Härligt och lycka till
      kram kram
      E

      Radera
  7. Vad härligt att få en glimt av 37,5-årsvändningen.. det skulle varit för ett halvår sen för min del men då hade jag ingen kris.. men har haft andra i mitt liv.

    Vad jag känner igen jantelagstänket och allt tyckande och tänkande som kan finns i ett mindre samhälle.. det passar inte mig. Jag tycker om färgstarka människor och gråa människor så länge de lever som de vill.

    Kramar från Liv

    SvaraRadera
  8. Jantelagen finns tyvärr i alla länder, världen över. Skillnaden är bara att man här i Sverige har namn på det.
    Allergisk mot det! Men härligt att man vågar!!

    SvaraRadera

INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...