Att vara sjuttio år ung är ibland långt mer uppmuntrande och hoppfullt än att vara fyrtio år gammal.

Ibland tänker jag på det här med ålder och vad det egentligen säger. Vad betyder 43 år för dig och vad betyder 43 år för mig?

Tänk om vi istället för att fråga hur gammal man är frågade varandra hur många sorger man är, hur många insikter man är, hur många riktiga glädjekällor eller hur många kärlekar man är. Så mycket intressantare och så mycket större värdemätare det skulle vara om våra medmänniskor än att veta hur många dagar man upplevt.

Det finns ju t ex dom som överlever ett helt liv utan att LEVA och utan att uppleva någonting av själva livsinnehållet och omvärlden och det finns dom som har visheten att leva varje minut som om den vore den sista.

Siffran 4 placerad bredvid siffran 3 säger mig egentligen ingenting. De finns de 23-åringar som anser sig livströtta, för gamla eller avdankade. Det finns de 83-åringar som gnistrar av livskraft och fortfarande är nyfikna på livet och vad det kan ge. Jag har mött män som varit många år yngre än mig men som bär vishet och  livsintelligens som är mycket större än min. Jag möter barn som ser ur ett större och vaknare perspektiv än många medelålders förstå-sig-på-are.

Vad är ålder då? Är det ett slags enhetsmått för att vi människor vill ha kontroll och därigenom vill kunna mäta hur vi i nuläget förhåller oss till födsel och död? I så fall dumkorkat eftersom vi inte vet hur länge vi ska existera i den här kroppen. Ingen har ju skrivit kontrakt med någon däruppe om att vi ska ha x antal år till vårt förfogande. Nej, så att försöka skapa en mätbarhet eller måttstock mellan födsel och död via åldern torde vara fullständigt meningslöst.

Tänk också alla dessa som lägger energi på och har huvudbry över att andra som lever i förhållanden där ålderskillnaden är större än samhällsmallen. Och gud bevars om dessutom kvinnan är äldre än mannen ja, då är det nästan straffbart och "hur tänker dom egentligen" "hur ska dom kunna ha något gemensamt" är en vanlig fras bakom deras förälskade ryggar. Ja hur tänker dom? Förmodligen inte alls eftersom dom väljer att KÄNNA istället för att tänka. Dom väljer kanske att låta kärleken växa och dom väljer kanske att älska någon som ger glädje, lycka och livsstimulans på flera nivåer. Det kan ju vara så att de möts på ett själsligt plan där balans och jämbördighet är en slags själslig häftmassa som håller samman och som struntar totalt i ålderskillnader, kulturtillhörighet eller kön. Hur kan det vara fel pga hur många år man levt eller inte levt.

Nej ålder är en märklig uppfinning som skapar nojor, komplex och totalt onödiga dömanden. Vi instiftar fack där vi sätter in människor i samma åldrar och gud nåde oss om vi avviker.

Time for change om man frågar mig. Ålder är en siffra och nästa gång jag undrar hur gammal någon är ska jag fråga hur många kärlekar den är, hur många sorger den är och hur många fantastiska glädjeminnen den är eftersom antalet år är för mig fullständigt oviktigt.