Cyberspace "elektroniska fotboja"

Jag har sagt det förut och med risk för papegojeffekt och upprepning så säger jag det igen - Förr hade man Jesus nu har vi Facebook. 

Det är helt galet med denna eviga uppkopplingen som är en del av vår samtida vardag. Vi är alltid tillgängliga och vi har kontoret med oss på fickan vart än vi går. Vi proppar oss fullastade med digitala bilder som lagras i våra cellminnen men vi låter de naggade gamla fotografierna ligga ensamma och övergivna i något gammalt glömt fotoalbum. 

Vi har inte en aning om vem som sitter bredvid oss på spårvagnar, bussar och tunnelbanor men vi vet exakt vad kändisar och bloggstjärnor äter till frukost och vilken kräm som användes till ansiktet eftersom skärmen framför oss är den vi umgås mer med än de människor som finns omkring oss i vår direkta närhet.

GPS:en tar oss till destinationer så vi slipper se oss omkring och (hemska tanke) fråga en medmänniska om vägen.

Tänka är en förlegad företeelse eftersom vi idag kan googla det vi behöver och låta bloggarna ge oss de nyheter, den info och den input vi behöver.

Pinkoder, lösenord och användarnamn är livsviktigare än något annat i vår närmsta vardag. Vem behöver personliga möten med post och bank när allt sköts från ditt ständiga portabla kontaktnät via din livsviktiga skärm som är länken till världen omkring.

Tillgängligheten gör oss ständig påkopplade och därigenom också aldrig någonsin avkopplade. Maximerat informationsflöde och minimerat exformationsflöde.

Fantastiskt vad vår nya värld har exploderat oss rakt in i högteknologins magiska under.  Men ingenting är gratis. Mina kära vänner allt det här har ett pris och det är högt. Vi betalar med vår N Ä R V A R O. Räntan som tillkommer en del kallas utmattningsymtom. 

Vi bär alla cyberspace elektronisk fotboja. Gott att veta är att du har nyckeln till bojan och kan själv välja hur högt pris du vill betala.

Viktigt att veta är kanske att de magiska stunder av liv gnistrar till i vardagen och i mötet med andra. Visst är det av godo med allt utbud vi har tillgång till via nätets omfång, men sätt det aldrig framför själva livet. Betala inte med din värdefulla närvaro av liv. Betrakta en sädesärlas läten ibland utan att twittra om det och följ molnformationer utan att bryta magin med att föreviga ögonblicket med ett foto till bloggen. Byt inte ut den junivackra klarblå himlen mot skärmens statiska ljus. Livet är insprängt i det lilla och missa för guds skull inte det vackra i det vardagliga medan du facebookar.

Stäng av ibland och ge livet en chans att vara gammaldags, manuellt och skönt enkelt. 

Det tänker jag göra

(när jag bloggat klart förstås...ja och just ja när jag lagt ut detta på Facebook...eller ja när jag kollat av mailen och svarat på dessa...eller nej jag måste logga in och föra över pengar först...men SEN så...aj då glömde att jag måste göra en faktura och maila iväg till en kund först...N E J, jag loggar ut och kapitulerar nu...bye folks...livet väntar:)