04.20 pip...dags att möta dagen...före alla andra

Att möta en ny oanvänd dag är nog nästan det bästa jag vet. Att vara uppe i ottan och ta del av själva födelsen av dagen. Nu blev det ju dock lite VÄL tidigt idag eftersom uret endast visade 04.20 och mina ögon absolut inte hade några som helst planer på att lägga igen sig igen och somna om. Vad gör man, jo man går upp, brygger en kopp amatörlatte, tänder ett fladdrande stearinljus och sätter sig i stillhet i sitt vidöppna fönster mot världen och tänker tankar i enskildhet. 

En duva hörs någonstans i bakgrunden och kanske lockar den på sin älskade som försvunnit i natten. Ett stilla sommarregn smeker gatan och gör luften underbart skön. En man kommer travandes och småsjunger för sig själv. Jag gör snabbt en egen liten bedömning om att han kommer från en skön efterfest där man sjungit och haft det både gemytligt och gott i goda vänners lag. En dam med höga klapprande klackar kommer med bestämda steg och en resväska på släp. Hon ska förmodligen med ett tidigt tåg från centralen för hennes steg är fokuserade och målinriktat styrda mot spårvagnshållplatsen.

Annars är det bara jag och min lilla svarta fara Biron som är vakna här på min gata i Majorna denna okristligt tidiga morgon i juni. Att få vara ensam med världen när världen ska vakna är en ynnest för en tänkare som mig. Jag pratar ofta om att livet kommer närmre vid vissa tillfällen och liksom släpps in i vardagssprickorna. Att göra sådana här saker är, för mig, att släppa in livet i vardagssprickorna och göra synligt det som är av vikt.

Jag tänker också på det här med att jag älskar regn så mycket. Jag tror det har sitt ursprung i att det finns en ärlighet i regnet. En slags renhet och naturlighet som lockar fram en doft som är nästan obeskrivlig. Regnet gör inga anspråk på att vi "måste" göra saker eller att vi måste ta vara på det på det sätt som soliga dagar gör. Jag älskar självklart solen, ljuset och allt som hör därtill, men jag är nästintill lika förälskad i fina, lätta regn om sommaren.

Det är något fint i att vara människa och förvalta det med den omsorg och vilja som kommer ur den egna känslan och inte ur andras sätt att se på livet och allt som hör därtill. Vill man vara uppe och "filura" omkring kl 04.20 på morgonen ja, då ska man göra det tycker jag. Jag är förmodligen inte lika kaxig kl 21 ikväll när man förväntas vara lite söndagssocial och känner att ögonen har lust att ta igen den sömn de missade när natten precis bytte namn till morgon. Men det är ett annat problem som för övrigt kanske inte ens uppkommer så jag stannar kvar i stunden och njuter stillhet, ensamhet, morgonljus, lätt sommarregn och är livet nära här och nu