onsdag 9 maj 2012

Naturerotiska ögonblick




Ibland behöver jag komma back to basic, hem till kärnan eller in i mitten om ni så vill. Jag vet inte riktigt hur mina ord ska kunna förklara det jag försöker säga och det jag känner just nu. Ett ord som kom till mig när jag satt och funderade över det här inlägget var "naturerotik" Kanske är det en märklig benämning men det är en känsla som jag behöver framkalla för att återkalla det naturliga i mig och bibehålla kontakten med det ursprungliga. Jag tänkte först på naturromantik men det är för klent för att ringa in det jag vill uppbringa. Ska försöka bli tydligare. Att eftersöka naturerotiska ögonblick är att befinna sig nära naturen där naturen är som mest sig själv. Att möta det storslagna och låta sig fångas av ögonblickets totala närvaro. Det kan vara:

*att kliva upp kl 4.30 och klättra upp på en höjd eller berg och möta dagen i gryningsljusets magi, 
*att befinna sig vid havet en kärv dag i slutet på oktober och känna vind samspela med vågorna som slår mot strand, 
*att vandra barfota i ett varmt sommarregn i juni, 
*att sova under bar himmel när stjärnhimlen är en takkrona av gnistrande kristaller, 
*att ensam meditera i en glänta i skogen där inget vardagsbrus når en, 
*att bada naken i solnedgången i en insjö i södra Dalarna där älvorna dansar över ängen intill, 
*att låta nakna fötter möta den småkyliga gryningsdaggen
*att klä på sig massor av kläder och avnjuta en gnistrande vinterdag när solen gör iskristaller i snön och     fånga dessa konstnärligt utformade snöflingor på tungan
*att klättra upp i ett träd och avnjuta vindens dans med trädkronans mäktighet
*att ligga en lång stund på en äng och betrakta molnformationer och känna tacksamhet inför det mäktiga himlataket.

Ja jag antar att ni börjar förstå vad jag menar med att uppleva naturerotiska ögonblick. Det kan liknas vid en slags erotisk upplevelse där man släpper omvärlden och bara går all in och möter naturen där naturen är som mest sig själv. 
Det här är ett utmärkt sätt att hämta hem mig själv när jag känner att jag glider ifrån det som är jag. Ett perfekt sätt att stänga av och bli grundad i den egna existensen. 



Den här kärleken till upphöjda naturerotiska ögonblick gör att jag också länge velat åka till Mongoliet och bo med nomaderna ute i den milsvida öknen och åka till stäppen i Kazakhstan och långvandra. 

Det är sådant jag har på min bucket list :)





6 kommentarer:

  1. Vilket härligt ord...naturerotiska ögonblick. Jag förstår och njuter av dem och sparar dem djupt inuti för att plocka fram då och då när lugnet behöver infinna sig.

    Kram/Emma

    SvaraRadera
  2. Njaaa . . . :/ inte sååå tidigt kanske, men jag förstår din känsla och känner din vördnad för ögonblicket :)
    Känner din hängivelse . . . :)
    Att spara i hjärtat när det inte är lika lugnt, vackert och underbart . . . :)

    SvaraRadera
  3. jag är med dig hela vägen i din beskrivning, men jag stannar i sverige. :) Kram kram

    SvaraRadera
  4. Eller att vandra i en äppelblomsdal även om regnet öser ner :)?
    Svar: I artikeln de skrev om utställningen kallar de mig pedagog även om det inte är min riktiga titel.

    SvaraRadera
  5. Åh det låter som en underbar resa, Mongoliet skulle jag verkligen vilja åka till!

    SvaraRadera
  6. Håller med dig helt och jag älskar att gå upp tidigt när jag får vara helt ensam i naturen, så fridfullt.
    Mongoliet låter spännande att vandra har alltid varit min dröm men med min sjukdom så blir det lite svårare.
    Själv har jag mitt hjärta i Indien har varit där tre gånger och hoppas att jag kommer dit i vinter.

    Kram Lotta

    SvaraRadera