fredag 18 maj 2012

En tro på varje människas rättighet att förvalta sin personlighet som den själv vill





Ibland behöver vi ha en tro. En tro på oss själva och på vår väg framåt mot de mål som har sin avstamp i den inre längtan vi alla huserar. En tro som bär oss när det inte är så lätt att vara människa. En innerlig tro att allt ordnar sig till slut. För ordnar sig till slut det gör det alltid, på ett eller annat sätt.Vi får inte alltid det vi vill men vi får alltid det vi behöver. Vi vet dessutom inte alltid att vi behöver just detta förrän vi har det i vår hand, om ni förstår hur jag menar.
Tro behöver också de modiga hjärtan som vågar öppna sig för den väg som inte alltid är den lättaste - men den rättaste.
Jag har en tro. En tro på människan, kärleken och den egna individens frihet att vara den som den i grunden ÄR även om det inte alltid är vad omvärlden vill se. En tro som gör att jag i största möjliga mån försöker möta andra med ett öppet sinne och utan att vare sig döma, bedöma eller värdera. Jag försöker möta andra i förhållande till de själva - inte i förhållande till MIG och mina värderingar. Vi är ju alla olika och har rätten att förvalta vår personlighet exakt hur vi vill så länge vi inte skadar någon annan.
Så låt TRON, friheten och kärleken bli den här fredagens sköna ledord. Det tänker i alla fall jag göra.
Love på er alla sköna filurer som tar sig tid att läsa min blogg och göra den till ett levande forum i cyberspace

10 kommentarer:

  1. Jag behövde höra dessa ord, idag .... "Jag försöker möta andra i förhållnade till de själva- inte i förhållande till MIG och mina värdering" Den ska jag suga på och bevara inne i mitt hjärta. Tack! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är lärorikt och berikande
      Ha en fin lördag
      kram

      Radera
  2. Love is all we need!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm..ja visst är det så
      kram

      Radera
  3. jag tycker att största problemet i mitt fall har varit och är, att få vara den jag vill i mina närmastes sällskap.
    de tjatar alltid om att jag ska ändra på mig.
    har alltid blivit matad med åsikter om fel val och vägar.
    men NU!
    nu är det vi har. här och nu och framåt.
    och jag har bestämt att inte ändra på mig mera :)
    nu vill jag vara jag. är snart 48 år och trött på åsikter och tyckande angående mitt varande och korkade beslut.
    då har jag ändå burit fem barn och uträttat storverk enligt människor som är utanför den innersta kretsen.
    familj och kärlek ÄR inte alltid förenat med självklarheter.
    familjen kan vara den som trycker ner. och skönt är att finna andra människor som stärker och tror på en.
    på så sätt har jag blivit noga med att alltid lyssna på mina barn.
    glädjas med deras drömmar och heja på alla möjliga projekt de tar sig för :)

    tack emma ♥ jag kände att jag vågade här inne hos dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din nakna och modiga kommentar. Jag tror att behållningen av att våga vara sig själv och välja bort det som förminskar en är så stor så man inte ens kan ana det innan man märker av resultetat.
      Jag tror på dig och din sköna inställning
      Kram på dig och ha det bäst

      Radera
  4. Underbara och Sanna ord min vän. I min yrkesbana som sjukgymnast så läste jag Gertrud Roxendahl och hennes teorier om att möta och bemöta människor/patienter. Hon talad om att möta patienten där den är, istället för det jag vill lära, eller tycker att hon ska göra. Det är ungefär som det du menar med medmänniskan här, att se den utifrån dennes liv och personlighet. Om alla kunde tänka så vore världen mer empatisk och generös och personligheter fick blomma istället för att stå i fack...

    Kram vännen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tänk om vi alla kunde möta alla där de är och itne där vi VILL att de ska vara och tänk om alla kunde se det goda i våra olikheter och unikiteter...ja då skulle världen se annorlunda ut
      Vi får börja hos os själva helt enkelt
      kram kram

      Radera