Att möta människor är något av det mest fascinerande jag vet. Jag håller just nu flera föreläsningar/workshops om" Motivation och livsglädje i vardagen" Det här är något jag brinner för att göra och det är som att skjuta in energi i de inre omploppsbanorna och mitt adrenalin skjuter alltid i topp efter varje tillställning. Även om ämnet är det samma blir varje tillställning ändå olika beroende på åhörarna och deras delaktighet. Jag skapar alltid en dialog mellan dem och mig där en dynamik och utveckling får ta plats. De får möjlighet att applicera på sina egna liv, reflektera och dryfta reaktioner. De blir ett givande och tagande.
Det är en fascination att komma ut och möta sina medmänniskor och inspirera till att förvalta livet, dagen och arbetslivet. Att kanske så ett frö till att värdesätta, våga, öppna sinnen och släppa in livet genom vardagssprickorna och inte bara använda vardagarna till att kämpa på, hålla ut och bita ihop, för att sedan LEVA när helgen eller semestern kommer. Att inspirera till att förgylla de små guldkornen vi har omkring oss och ta tag i det som blivit liggandes i väntan på "nån dag".
Jag ser det som en ära att få möta människor där de är och befinner sig och dela med mig av saker jag erfarit och lärt mig genom mitt liv som coach, konstnär, mamma, medmänniska, syster, dotter, fru, kollega och allt annat som gjort att jag är den jag är idag.
Något som jag tar upp är perspektivtänkande och dess möjlighet att påverka vårt förhållningssätt. Betrakta bilden nedan och begrunda hur bra vi har det egentligen.
Allt är relativt som Albert Einstein sade
Så klokt! Man ska verkligen ta vara på allt de där lilla och glädjas åt det. Det gör jag varje dag! :) Fast än jag bara är 20 och precis börjat livet, eller så är det kanske just därför? ;)
SvaraRaderaDet är ju lite klurigt att hitta hur man ska göra. Jag vet att jag vill göra mer än ta mig igenom vardagen. Men jag hittar ju aldrig vägen till en mer glittrig vardag. Frustrerande minst sagt.
SvaraRadera