Egot är världsmästare på att ljuga oss rakt ner i osäkerhet och rädsla

Tänk om det är så att vårt hjärta alltid är oförskräckt och modigt. Och att det bara är våra rädda och begränsande tankar som avgränsar den inre styrkan att etableras sig inom oss och vara tillgänglig. Och att vi ofta istället låter egot kliva fram och härja fritt och skapa osanna illusioner om att vi inte vågar vara

den vi egentligen är eller göra det vi egentligen vill

Fundera lite vilka tankar du har och vad de gör med dig. Vad är du i så fall utan dessa tankar? 

Vi pratade om det här med känslor i vår podcast "Viktigt på riktigt" i senaste avsnittet och huruvida vi visar de eller förtränger och håller undan dem. Många har kommit med feedback på detta och uppskattar att vi tar upp det här med känslor och att det är ok att känna hela känsloregistret. Det tackar vi självklart ödmjukast för. Att det blev så pass mycket reaktioner på just detta tror jag beror på att vi tillrättalagda och mellanmjölkslagomt väluppfostrade svenskar har ett behov av att få vara dom vi är utan att bära en massa masker och förställa oss. 

Jag tror nämligen att det är lite svenskt att inte våga stå stadigt i den vi är. Att inte bejaka och bekräfta oss själva oavsett om det vi känner är s k "bra känslor" eller dåliga. Någonstans har vi en samhällsbild av att vi inte ska visa det som inte är positivt. Vi försöker istället bli bekräftade av andra om och om igen för att på så sätt överleva det svek det faktiskt innebär att inte få vara sig själv. 

När vi söker bekräftelse av någon annan betyder det att vi själva inte synliggör och bekräftar den delen inom oss som behöver uppmärksamhet av oss själva. Vi anställer alltså någon annan att göra vårt jobb

Dock är tanken starten till alla känslor. Och dessa tankar de kan sannerligen lura oss att tro på en massa som inte är sant. Förminskande och smärtsamma tankar, antaganden och tolkningar som vi håller för sanna men som egentligen bara är tomma energimoln som vi kan lära oss att betrakta, identifiera och sedan släppa för att skapa plats för sådant vi VILL tänka på. Vi är inte våra tankar. Jag säger det igen VI ÄR INTE VÅRA TANKAR.

Så ta dig en funderare över vilka tankar du har och vad de gör med dig. 

Vad är du i så fall utan dessa tankar? 

Jag är nog lite "svår-fackad" så att säga.

Om inte varje dag så får jag nog i alla fall varje vecka frågan om jag är religiös. Vi är ju lite benägna och sätta etiketter på varandra i vårt samhälle. Jag tror vi vill ha in människor i fack för att lättare ha kontroll över vem vi har att göra med. Jag är nog lite "svår-fackad" så att säga. Förmodligen för att jag ofta bär kors, målar änglar och pratar om andlighet ur ett större perspektiv. Är jag då religiös eller ej. Nej det är jag väl inte. Inte traditionellt utövande en religion på det sättet. Men jag har en tro. En tro att befästa min svaghet på när livet sviktar. Men också en tro att leva min glädje igenom när livet är jäkligt härligt. Min religion är nog KÄRLEK. Jag tror på människan och dess förmågor. Jag tror på helhet och att allt sitter ihop.

 Jag tycker också om att vistas i det kyrkliga arkitektoriskt utformade rummet som sådant. Jag tycker om den högtidliga känslan som omsluter mig när jag går igenom den tunga kyrkporten. Förmodligen kvarlämnad energi från tidigare ceremonier som hållits på platsen. Betänk bara alla högtidliga firanden som hålls i kyrkan så som dop, bröllop och begravningar.

Men jag tror inte på det smala synsättet som kyrkan utformat för oss arma människor att hålla oss till. Jag tror inte på att en kärleksfull gud pratar om synd och straff och jag tror inte på att alla ska formas till likformade varelser som inte själva kan tänka och fatta medmänskligt viktigt beslut utifrån eget hjärta gällande sina egna liv. Jag tror att den s k gud som man inom t ex kristendomen pratar om idag är ett resultat av något slags patriarkat som överlevt tidevarv efter tidevarv.

Nej för mig är gud i så fall den renaste energin och källan av kärlek. Något som vi alla har tillgång till oavsett om vi svär, är homosexuella eller har sex före äktenskapet. Jag svär personligen alldeles för mycket, tycker att sex är ett underbart vackert bevis på kärlek och ett mättande av våra mänskliga behov och att det är fullständigt oväsentligt om vi älskar en man eller kvinna. Grundfundamentet i allts skapelse och det mest ickedömande som finns att uppbringa. 

Så på frågan om jag är religiös blir svaret nej. Men jag tror på något just för att det stimulerar mina tankar att ha en tro på något gott och jag vägrar ge upp tanken på att alla människor i grunden är goda. Det driver mig fram som en ångvält rakt igenom vardagen. Det räddar mig också många gånger när jag får en rejäl uppfriskande käftsmäll av livet.

 Nu finns denna målning att köpa som konsttryck. Pris 120,-
Maila mig emma@livskrafteremma.com så skickar jag tilldig

Jag tror också på att det finns änglar mitt ibland oss när vardagen är som mest tung och när vi minst anar det. Om det är goda människor med osynliga vingar och öppet hjärta eller om det är väsen det struntar jag högaktningsfullt i. Det viktiga för mig är att uppmärksamma det goda. Vi vet aldrig när vi möter en ängel

Vernissagebilder

Jag är ju tyvärr den sortens person som glömmer att fota när man borde fota därför har jag inga mingelbilder från helgens vernissage. Jag blir så exalterad av alla härliga människor så jag kommer mig inte för att fota. Nåväl nästa gång får jag väl anlita min fotograferande dotter som paparazzi så hon kan föreviga hela tillställningen.

Det var i alla fall en underbar helg med många fina möten

Cornelis, den yngste lille vernissagebesökaren...och sötaste

Podcast avsnitt nr 5 finns nu att lyssna på

Ett nytt härligt avsnitt i vår podcast "Viktigt på riktigt" finns nu att lyssna på Det handlar bl a om känslor och hur vi ibland faktiskt tror att det inte är ok att känna det vi känner. Ni vet väl att ni kan lyssna på oss även i era smartphones och Iphones genom att antingen ladda ner oss via Itunes eller någon gratis app anpassad för Android t ex. Så varsågoda ta er en stund och lyssna på det som är viktigt på riktigt Kram och kärlek

Tankar i advent

Så har då advent gjort entré och den allra första helgen av jul har landat i våra välstädade och pyntade hem

Ljusstakar har letats fram från förråd och baxats upp ur lådor och kartonger och stjärnor lyser i alla fönster. Lussebullar har bakats och alla och en var har ett adventspyntat hem att känna gemenskap och värme i. Första ljuset är tänt och nedräkning påbörjad för alla förväntansfulla barn. Jag älskar advent, jul och denna mörka tids högtid. Dock är jag inte deltagare tävlingen om det mest pyntade hemmet, snyggaste granen och flest paketen. För mig är julen frid, lugn, gemenskap, tid att umgås, tända ljus, barns stjärneögon, choklad i överdimensionerade askar och hembakt till morgonkaffet som intas i raggsockor och i skenet av tända ljus.

Nu är det ju tyvärr inte riktigt så här tomtebolyckligt för alla. Det finns så många som inte ens har ett hem, ett tak över huvudet eller ens mat för dagen. Det finns också många gamla glömda själar som sitter ensamma i sina välstädade hem och önskar så att någon kom och besökte, brydde sig om och tog sig tid. För att inte tala om alla som sitter på instanser, vårdinrättningar och olika hem där man i mångt mycket är mer som en produkt än en själfull och värdefull människa. All kred till all personal som gör allt för att skapa en så god atmosfär som möjligt för sina boende men förutsättningarna är ibland inte de bästa. 

Jag kan inte hjälpa alla dessa men vi kan alla göra något. Varför inte göra som jag gjorde ett år. Då tog jag de pengar jag tänkte köpa julkort och frimärken för och gav till Stadsmissionen istället, och helt sonika skippade julkorten.  Det kändes som ett bättre ändamål. Inte mycket men alltid något. Om alla gör det så blir det mer. Det blir ju summan av delarna som räknas. Ett annat förslag är att handla på loppis och second hand. Det blir både jordklotet, plånboken och hjälpverksamheten glada av. Bjud en uteliggare på en kaffe eller en lunch eller baka lite bullar och lämna in till Stadsmissionen. Jag kan garantera att de blir uppskattade dit de kommer. En nybakad bulle kan betyda himmelriket för någon annan

Vi hjälper självklart ingen genom att själva har dåligt samvete eller tänka förminskande tankar om dessa arma själar. Det gör jag inte heller. Det bara ökar omgånget av smärta och sorg. Istället kan vi med hjärtat tänka varma tankar och be om bättring. Skänk några tankar innan kvällen om kärlek och medmänsklighet för alla och en var.  

Jag får alltid dessa tankar i juletider. Denna konsumtionshets som uppstår i december är så urbota snedvriden att jag har svårt att bara titta på och följa med. För följer med är precis vad jag gör med handen på hjärtat. Jag springer också omkring och köper julklappar. Dock i mindre grad än många andra. Men om man plockar ur det ur sitt sammanhang och tittar på att vi handlar oss fattiga för att ge bort saker, prylar och onödigheter till människor som redan har så mycket prylar att de egentligen inte vet vad de har. Och de behöver definitivt inte FLER prylar. Hur många gånger har man inte hört "det är så svårt att handla till farmor och mormor för de har ju redan allting" Men alltså varför handlar vi egentligen då ännu fler prylar när vi redan har överflöd medan andra svälter och saknar tak över huvudet. 

Fördelandet av jordens resurser är ofattbart orättvis och jag måste vädra tankar som dessa för att kunna umgås med mig själv. 

Jag bjuder också på en dikt jag skrev för några år sedan strax före jul när dessa tankar gjorde sig påminda även det året. Den är lite uppkäftig men ibland behöver jag krydda mina ord för att skapa mening och väcka andra och mig själv ur vår rosaskimrande välfärds-törnrosa-sömn

Allt gott och var rädd om er och varandra denna vackra advent 

En gnistrande påminnelse om livets förgänglighet(eller en blek världförbättrares bekännelser)

Hej hopp nu är det så förbannat mycket jul igen och ensamheten är den envetne gästen när vi lämnat den gamle till vår tids praktisk förvaring. De darrande, slitna händerna flätar sig till ännu en bön. Sångerna har tystnat och slutet blev inte som hon trodde. Gråten är tyst nu och den skoningslösa tiden äter sig mätt urholkar den vackra visheten som ingen längre vill se.  Men va fan det är ju jul. Le nu Agda. Le nu

Yerevan har sina avglömda historier nerkörda i halsen och folket ropar på hjälp, på mig och på en framtid att sluta blöda i. Vår värld har ångest på ålderns höst men vi konsumerar oss fria till tonerna av en jävligt white christmas. Kan man glömma. Årets julklapp

Kanske är inget så fattigt som ett förlåt utan mening eller ett inget utan förlåt. Jag strävar fortfarande efter att vara hon som är jag när natten blänger mig till en avslagen fruktan och invanda cirklar. Det saknas en nerv i det här spelet och även jag är dess urlakade deltagare

Tysta, blekgröna väntsalar utan mening är "hemma" för den kärlekslösa pojken utan ord. Han som bar för många diagnoser i sin ensamma famn. Vem fångade hans återhållna smärta som stelnat under pokerfejsets stumma mask. Bedårande vita kreationer varmed allt motstånd ska övervinnas och medicineras. Vackra sköra glaspojke du är en sjukdom inte en själ. Ta en lussebulle vetja 

Morgonen kastar långa skuggor över våra ensamma minnen och kärlekslösa dagar. Månen ger akt på nyanserna och ber en bön om en nyare morgondag. En fullständig metamorfos där de allra sista varven i det här surrealistiska racerloppet lider mot sitt definitiva slut och en tro på en ny början. Tillsammans ta mig fan 

Det är jul hos mig. Jag andas inåt och vinterhimlens rosa konturer har smekt upp mig i brygga igen. Han är den enda som klarar av mig och mina märkliga begär. Kanske är det bäst så. Kravlöst, himmelskt och lagomextas i midvintertid

/Emma

Det blir inte alltid som man tänkt sig men det blir alltid något

Det blir inte alltid som man tänkt sig men det blir alltid något...

...och bra till slut... 

Accepterar att på-topp-humöret lyser med sin frånvaro idag.

Thats just the way it is. Vi har ju många olika nyanser på vår livspalett. 

Tar ett skumbad med tända ljus, några jazziga toner och samlar ihop mig och mina tankar och skriver en tacksamhetslista. Det lyfter alltid upp mig till en sund nivå att möta en dag som denna på

Sedan sista förberedelserna inför vernissage som börjar kl 16.00

Var rädd om er och varandra. Life is good

Måste vi ut på den yttersta tunnaste lilla kvisten för att förstå

Ibland, och rätt ofta faktiskt, tänker jag på det här med hur olika vi lever våra liv. Hur vi förvaltar och utnyttjar livsgåvan. Jag tror att vi i olika perioder i livet skiftar i förvaltningsgrad också. Vissa kastas omkull av livet och dunsar i backen med en rätt hård smäll vilket resulterat i att de sedan värdesätter livet på ett helt nytt sätt. Andra får deltaga och närvara när någon nära omkullkastas av livet på de mest brutala sätt. Kanske gör high five med döden och får en ny chans. Det brukar också resultera i nya livsperspektiv. En av mina allra bästa vänner förlorade sin far i en svår sjukdom. Hon berättade för mig att hon fortfarande efter flera år efter hans övergång till andra sidan värdesätter bara en sådan enkel sak som att kunna torka sig själv efter toalettbesök. En annan vän som var så nära döden man kan vara i en bilolycka och sedan fått en ny chans ser allt ur ett tacksamhetsperspektiv. Eller som den amerikanska hjärnforskaren som själv drabbades av en stroke och fick ett himmelskt perspektiv på livet efter att ha återhämtat sig.

Jag tänker då så här, måste vi verkligen ut på den yttersta grenens tunnaste sköraste lilla kvist innan vi kan värdesätta att vi kan se solen, krama en snöboll, pussa på våra barn, läsa en god bok, betrakta en fjäril, smeka en kind, prata med en granne, se soluppgång och solnedgång, lyssna på all världens musik, känna doften av nybakade bullar, sitta på en sten och känna vinden i håret osv osv osv. 

Det jag talar om är förmodligen hederlig gammal vanlig förnöjsamhet. Förnöjsamhetens lov är något som underskattas i vårt samhälle av idag. Ett samhälle som premierar snabbhet, stålar, perfektion, tävlan, strävan, prestation, karriär, framgång och att vara bättre men helst bäst. 

För att inte tala om konsumtionen som vi dövar våra sinnen med. Visste ni att vi svenskar privat dristar oss till att konsumera ett tusen två hundra miljarder  kronor varje år. Och mycket detta är dessutom lånade pengar som vi införskaffar prylar för som sedan banken äger. 

Samtidigt visar forskning att vi är de ensammaste i världen. Vi har inte tid med varandra. Dels för att generationerna hos oss här uppe i Sverige är mer åtskilda än i något annat land. 30 000 människor går in i väggen varje år i Sverige. En miljon svenskar trivs inte på sina arbeten. En annan forskning visar att eftersom vi mår allt sämre och är både missnöjda och oroliga så vi också äter alltmer lugnande medicin. Ändå är vi ett av världen rikaste länder. Någonstans känns det som väldigt tydligt att pengar är inte det samma som rikedom och lycka. Det känns som om hjulen snurra för fort och dessutom bakåt. 

Jag tror att förnöjsamhet, tacksamhet, meningsfullhet och tid är det mest värdefulla i vårt byggande av liv. Rikedom är att vara nära sig själv, känna mening i det man gör, känna tacksamhet för det lilla som egentligen är det stora och förmågan att ge och ta emot kärlek i så stor utsträckning det bara är möjligt. Skratta, dansa, älska, sjung, ät, drick, måla, var lite Pippi Långstrumpsk och gör knasiga saker som du har lust med. Om någon tycker något så får det stå för dem. Och det är som vanligt bara ett tecken på att de inte "är hemma" och tar hand om sina egna liv och förmodligen undermedvetet känner någon slags frustration över detta och då projicerar det på dig. Släpp dem bara och gå all in på att förvalta din outstanding fantastiska livsgåva istället. 

Here we go - livet är NU

Låt inte frusna sorgbubblor fylla ditt hjärta

Jag arbetar ofta med klienter som skulle vilja ha bättre tankemönster. Härliga människor som fastnat i ett slags bakåtsträvande tankesnurr som tar dem bort från det dom egentligen vill ha in i sina liv. De känner sig uppgivna och vet inte hur dom ska ta sig ur det hela.

Jag förstår dom. Jag har själv varit där. Och gör korta besök i dessa bakåtsträvande tankesnurr även idag faktiskt. Vi är ju bara människor och livet drabbar oss med jämna och ojämna mellanrum. Det som varit lite av en konflikt för mig är när jag vill acceptera känslorna som råder i min kropp utan att ständigt distrahera mig och förtränga saker för att slippa känna det jag känner. Men samtidigt fokusera på känslor, tankar och händelser av en annan karaktär som är mer önskvärda för att ev skapa nya saker i  mitt liv. Eftersom jag lever efter lagen om attraktion och VET att den fungerar så vet jag också att jag måste fokusera på hur jag vill må, vad jag vill ha och att må så bra som jag förtjänar. Jag attraherar alltid händelser, människor och saker av samma karaktär. 

Dock mår jag inte så bra när jag upptäcker att jag täpper till tillförseln av energi, kärlek och harmoni i mitt hjärta om jag förtränger mina känslor. Det är nämligen det som sker när jag ägnar mig åt distraktion för att slippa ta i det som känns så att säga. Det jag känner, känner jag ju. Och det är alltid ett resultat av tankar jag tänkt. ALLTID. När jag inte tillåter mig att känna färdigt så skapas det små sorgbubblor i mitt bröst som liksom inte riktigt vet vad dom ska ta vägen.

Så istället för att distrahera mig har jag börjat iaktta och betrakta alla mina känslor. Goda som sk dåliga. Och vet ni vad kontentan blir. Jo när de jobbiga känslorna accepteras så klingar de av istället för att hamna i ett slags krampaktigt motstånd och frysa kvar i mina sorgbubblor i hjärttrakten. Dessa känslor är ju trots allt indikationer på något jag behöver titta på i mig själv. Något som jag behöver deala med. När man gör det så ger de sig iväg mycket fortare och jag kan automatisk skapa plats och fokusera på de goda, kärleksfulla, varma, tacksamma och roliga känslorna. För jag betraktar och iakttar ju även dessa härliga känslor och de får då ett större omfång, vilket i sin tur gör att jag attraherar mer av det jag verkligen vill. 

OBSERVERA att jag menar inte att jag fastnar eller ältar gammalt groll och jobbiga känslor och tankar. För det gör jag inte. Jag bara iakttar, betraktar och kikar på vad det kan grunda sig i, vad som sker i min kropp och vilka tankar som härjar runt där bakom. Sen skriver jag ner detta för att synliggöra för mig vad som sker. Detta gör också att jag får väldigt klart för mig att jag ibland reagerar onödigt mycket på onödiga saker. När jag skriver ner det så är det också en del av processen som gör att det jobbiga släpper från mina tilltäppta kanaler till hjärtat och hamnar på papperet. 

Åter igen handlar det alltså om att leva MED livet - inte EMOT. 

Så kära vänner som undrar om attraktionslagsanhängare förtränger och "målar över" så är svaret för min del nix. Det går att känna det man känner, vara snäll mot sitt hjärta och samtidigt använda sig av attraktionslagen. 

Kom ihåg att det här är mitt sätt att leva. Du kanske har ett helt annat som passar bättre i just ditt liv. Vi bär alla vår egen sanning. Det fundamentalt värdefulla är att vara vän med sig själv och sitt eget hjärta. 

Det viktiga i livet är att vara viktig i sitt liv.

Var rädd om er där ute och ta´t lugnt 

Puss och kram

Julklappstips

Hon närmar sig sitt slutgiltiga resultat

"Sinnlighet"

Kanske är hon klar. 

Kanske inte. 

Det känns som om fjärilar vill landa försiktigt på det skira spetstyget men ..jag vet inte..

Jag får fundera lite

När man vill återskapa själen i en människa

Ofta när jag målar kvinnor och väsen av olika slag,vilket jag ofta gör, så försöker jag skapa en målning som släpper fram själen i den jag avbildar. Många av dem blir vid första anblicken ganska lik varandra men om man har förmågan att se en dimension till så ser man att de alla bär olika djup, sinnesstämningar, beröringspunkter och känsloyttringar. Det är också intressant för olika betraktare ser olika "själsberättelser" i samma tavla. Det beror förmodligen på att man applicerar och hämtar från sin egen inre känsla och sinnesstämning eller erfarenhet när man tolkar och betraktar en målning

Jag har en intention att försöka gestalta någons innersta via ett konstnärligt uttryck helt enkelt. Den här damen hade först ett helt annat utseende men jag var aldrig nöjd eller så att säga tillfreds med henne där hon satt på väggen i ateljén. Jag nådde inte utanför målarduken och motivet kändes platt. Det kändes också märkligt nog som om jag inte var sann eller att jag skapat ett ytligt verk där själen inte var involverad vare sig i mig eller motivet. Så igår plockade jag ner henne och började skapa en ny stark kvinna. Jag vet inte vart det slutar men jag har mina aningar. 

Fortsättning följer....