Om du gillar dig kan du gilla mig...

Om vi drar saker till sin yttersta (och smått filosofiska)spets så slutar alla kärleksrelationer i smärta. Antingen tar det slut och någon lämnar eller så dör någon. Eller så dör båda och så uppstår smärta för de som finns kvar. 

Ändå kastar vi oss ut med våra sårbara hjärtan, darrande förälskade händer och älskar villkorslöst igen och igen.   Jag kan inte annat säga än att vi är så otroligt modiga. Vi gör ju oss också beroende av någon annan i det hänseendet att deras blotta existens är förutsättningen för vår själsliga lycka. 

Jag kan tänka på det där ibland. Hur vackert och smärtsamt det är att älska och låta sig älskas. Och hur tunnhudade vi blir i förälskelsens enorma bombastiska omfång. Det är vackert utan gräns. Men också smärtsamt, läskigt och stort. Jag kan få lite ontologisk yrsel vid blotta tanken. Exakt samma känsla som vid tanken på livets mening, universums uppbyggnad och huruvida evigheten finns. 

Men handlar det inte också om att först älska och acceptera sig själv. Jag tänker att det alltid måste börja där för att kärleken ska kunna växa i sin egen energi och frihet. Men att det också är ur den egna självacceptansen som modet uppstår. För om differensen är för stor mellan den kärlek man omsätter till sig själv och den kärlek man omsätter i relationen skapas en missmatch som suger istället för ger energi. Själva kärleken får en slags friktion. Och ni som närvarade på fysiklektionerna vet ju att friktion är en kraft som strävar efter att motverka den relativa rörelsen mellan två ytor som står i någon som helst kontakt med varandra. Och jag tror att om dessa två s k kärleks-ytor inte kan spegla sig i varandra uppstår en diskrepans i relationen förr eller senare.

Så ge dig själv acceptans, omsorg och kärlek. Ta hand om själva dig. Du är värd det bästa och livet vill dig väl.

Om vi gör det kommer den sanna kärleken vara en konsekvens och resultat av din personliga utveckling. 

All kärlek till er alla denna vackra måndag i maj

Jo vi är faktiskt ett resultat av vad vi tänker....

Jag hör ofta att människor pratar om att man kan inte rå för sina känslor. Inte ens våra tankar. De bara händer oss. Utan förvarning och vi har ingen möjlighet att styra. 

För mig är det en sanning med modifikation. Visst händer känslor och visst känns det som om tankar ockuperar oss och vi kapitulerar inför dess ibland enorma kraft och kapacitet att rubba vår existens.. 

Men känslor är faktiskt ett resultat. En kontenta av tankar. Och tankar är styrda från oss. Är de negativa är det egot som klivit in och regerar. Egot livnär sig nämligen alltid på rädsla. Är de positiva har egot backat och vi har tillgång till vårt större klokare medvetande

Nu protesterar många av er som fortfarande är slav under känslor och tankar.  Och det är helt ok. Vi är alla på olika plan i livet. Men jag skulle vilja förmedla vad jag tror och hur min övertygelse ser ut. Läs lite till bara :) 

Om vi tar det här med kreativitet t ex. Många intellektuella, logiskt strukturella personligheter hävdar ofta att de inte är kreativa. Det är klart att de är kreativa. Det är alla. Men alla har inte förmågan att släppa taget och låta kreativiteten kliva fram. Man tar tankens kraft och ställer sig i vägen för den egna kreativa inspirationen. Man vill ha kontroll. De flesta konstnärer däremot skapar ur ett tillstånd där tid och rum är sekundärt och man är i ett flow där man knappt vet om man ätit eller ej. Det är ett mycket behagligt tillstånd av frihet och DÅ sker inspirationen av sig självt. Intellektet backar och tankeverksamheten ställs nu på friläge en stund. Det är därför många använder skapande i ett helande terapeutiskt syfte eftersom förminskande tankar inte får så stort spelrum på den inre "spelplanen" Ett lugn infinner sig och må-bra-hormoner utsöndras rent fysiologiskt och en helande process påbörjas. 

Känslor är en ren emotionell reaktion på olika tankeprocesser. De uppstår i en exakt skärningspunkt mellan tanke och fysisk kropp. Det är alltså en ansamling energi som samlats pga tankar som huserat i vårt mentala medvetande och som nu är signaler till oss själva. Tillfredsställande tankar skapar s k goda känslor som harmoni, lycka, glädje. Förminskande tankar skapar frustration, rädsla, aggression osv. Testa själv. Prova att ha en riktigt arg piss-off tanke en stund och samtidigt en känsla av lycka, lätthet och kärleksfullhet. Det går inte jag lovar. Prova gärna tvärtom också. Tänk tankar av god, glad och kärleksfull karaktär och ha samtidigt en känsla av aggression och ilska. De kan inte vistas i ditt medvetande samtidigt. För den ena är ett resultat av den andre

Det här är lite provocerande jag vet. Många tänker förmodligen "jaha så nu påstår hon att det är mitt "fel" att jag mår si och så och jag ska kunna hjärntvätta mig och mina egna tankar" osv Jag ser det inte riktigt så. Jag ser det tvärtom. Vilken befrielse det är att själv ha mandat och kapacitet att ta hand om sig själv och sina känslor. Att använda sig av en inre klokare och friare del av sig till att tänka tankar av god karaktär. Vi kan använda verktyg som konstnärligt kreativt skapande, meditation, vandra i naturen, sport och träning mm mm. Det hjälper oss att friställa tankeverksamheten och existera en stund i ett icke-tänkande tillstånd av frid. Känslor av samma karaktär uppstår då av ren automatik. 

Tro nu inte att jag bara tänker "rätt" tankar och känner goda känslor dagarna i ända. Oh no, inte alls. Men jag lär mig mer och mer att ta hand om mig och mina tankar och känslor så att jag kan låta dem vara en signal och indikator till mig själv att jag behöver lyssna på mig och ev vidta vissa åtgärder för att nära den själ och kropp som jag har tillgång till. Jag lär mig mer och mer att omfamna alla känslor eftersom det är kroppens sätt tala om för mig att nu har egot visst tagit kommando här igen. 

Så ta hand om dig du vackra modiga själ. Du har kommit till den här världen av en unik anledning. Och du har tillgångar och styrkor som ingen annan i världen har. Låt dig blomma - vi andra behöver dig

Ett stycke komplicerad människa som målar och skriver mig till förståelse

Här följer några "nykläckta" illustrationer. Jag jobbar med ett uppdrag just nu där jag skapar för ett annat företag. (Eftersom inget är klart och ute i butik ännu så håller jag lite på vilket det är ett tag till) Det är så otroligt roligt och ger näring till min kreativitet och inspiration. Jag kan liksom  hämningslöst gå bananas och korsbefrukta mina ord med målningar som är hämtade rakt ur hjärtat. Allt med en tanke att glädja någon eller göra världen till en lite bättre plats att leva i . 

Jag hör att jag låter lite smått pretto här nu men va f.. jag tar den risken för det är så det känns. Många gånger är budskapet riktat till mig själv också. Tro för guds skull inte att inte jag själv behöver påminnas i vardagen om att livet är här och nu och en fantastisk gåva att förvalta på allra bästa sätt.

Jag kan meddela att anledningen till att jag utbildade mig till coach var nog i grunden att jag själv behövde en. Så bara för att jag pratar om att vara modig, ta vara på dagen och tro på mig själv så betyder det inte att jag är perfekt eller på något sätt fullärd. Tvärtom jag lär mig hela tiden. Och nyfikenheten gör mig visare och klokare men aldrig på något sätt "klar" med mig själv. 

 Jag är nog också ett stycke komplicerad människa som behöver skrivandet och målandet som en ventil för att förstå mig själv. Och i mötet med klienter lär jag mig samspelet och hittar fantastiska plattformar där vi tillsammans skapar förståelse för oss själva, varandra och vår omgivning. 

Ja livet är sannerligen spännande

Ingen är vackrare än den som är brutalt sann mot sig själv

Citat ur boken : "Du är mer än du anar" av Tommy Hellsten

Ja ni som följt mig här på bloggen sedan tidernas begynnelse vet ju att jag älskar de här kloka äldre männen med teologisk inriktning. Det är bl a Owe Wikström, Tomas Sjödin, Olle Carlsson och så Tommy Hellsten då. De har en ödmjuk men ärlig inställning till livet, sig själva och sin omgivning. De försöker heller aldrig proklamera sin tro på andra. De är, för mig, också en motpol mot all kronisk jäkt som dränker våra vardagar idag. 

Jag har alltså precis läst ovan nämnda bok av den finske teologen, författaren och terapeuten Tommy Hellsten. Och jag kan bara instämma i hans kloka ord. Om vi vänder oss bort från oss själva och vår inre längtan kommer vi att uppleva att verkligheten levererar svårigheter till oss om och om igen. Egentligen rätt logiskt eftersom vi befinner oss i en diskrepans. I ett mellanrum mellan nuläget och det vi egentligen ÄR. En obalans som gör oss vilsna. 

Men om vi lever tätt intill vårt sanna jag och lyssnar till vårt inre befinner vi oss i det energi-utrymme vi är ämnade att vara i. Då börjar själen tala och verkligheten samarbetar. När vi är där är vi trygga, starka och otroligt vackra. Det är inte så att livet inte drabbar oss eller att motgångar försvinner för att vi lever tätt intill vårt sanna jag.  Alla har sin beskärda del. Men vi förhåller oss till det på ett nytt och mera kärleksfullt sätt. 

Det är inte lätt att lyssna på sin själ och följa sitt hjärta. Jag vet. Omgivningen och vårt västerländska leverne vill ju att vi ska leva normativt och "som alla andra" konventionellt. Och när vi bestämmer oss för att lyssna till själen leder det förr eller senare till konflikter. Det kommer alltid att vara någon som inte tycker om våra val som t ex kollegor, make/maka, barn eller föräldrar och vänner. Det krävs därför mod. Det är kostnaden för att leva i enlighet med sig själv. Men vinsten gör det värt det

 Om du vänder blicken och lyssnandet mot din själ i fast beslutsamhet att lyssna till den så börjar själen tala. Där har du den bästa coachen/terapeuten eller psykiatrikern för ditt liv. Ingen vet bättre än Du. Och ingen är vackrare än den som är brutalt sann mot sig själv och modigt håller hjärtat öppet för livets skeenden. Där står sig botox, solarium och allehanda smink sig rätt slätt. Äkta inre skönhet som lyser igenom sprickorna i fasaden gör en människa så förbannat vacker. Och idag ser jag dom människorna direkt

Kärlek och ljus till er alla

Kreativitet, sakletare och mirakel

Härom dagen fick jag träffa ett vackert litet nytt liv som kommit till jorden. En liten Malva som gjort en storslagen entré och gjort två nyblivna föräldrar så innerligt stolta

Det är lika stort mirakel varenda gång och jag kan aldrig sluta fascineras. Såklart skulle lilla Malva ha en alldeles egen tavla 

Så denna gjorde jag speciellt för det nya lilla livet som jag får äran att vara någon slags "gammelmoster till" 

Jag har ju alltid målat, tecknat och skapat. 

Man kan nog, utan att ljuga, kalla mig för sjukt kreativ. 

Jag målar, syr, klipper hår, skriver, sjunger, snickrar, renoverar möbler. Ja det finns nog inget hantverksmässigt som jag begränsar mig till att säga att jag inte kan.

Jo förresten det skulle vara att tova då. Tova ull. Men vänta bara. Innan ni vet ordet av så sitter jag här på tredje våningen med livsutsikt i Majorna och tovar ull i långa banor. Allt från tofflor till hjärtan och tavlor. Det har nämligen stått på min att-göra-lista en längre tid nu. Men min ena syster har nämligen lovat mig att lära upp mig på denna ädla konst. 

Ja jag kan ju inte tapetsera eller dreja heller förstås. Men det är ju bara för att jag inte försökt... 

Haha det gäller att ha samma livsinställning som Pippi Långstrump. 

"Det har jag aldrig provat så det kan jag nog alldeles säkert"

Jag är är även, likt Pippi, en riktig sakletare. Eller sakhittare kanske det mer borde definieras. Jag hittar potentiella konstverk överallt i naturen. Ta dessa tre t ex som är hittade på några av mina skogspromenader. En bräda blir till en madonnamålning. En tegelsten blir en ängel och en drivvedsbit blir en the-sky-is-the-limit-målning.

Det är sannerligen recycling på hög nivå. 

Och vem gillar inte det i dagens märkliga slit-och-släng-samhälle

Nu önskar jag eder alla en fin fortsättning på helgen

Och var rädd om varandra där ute.

Puss o kram

I naturens vardagsrum får stora drömmar plats

Morgonen har bjudit promenad i sedvanlig ordning

Vandring i natur och tystnad

Samtal med träd och fåglar

Och meditation i ett av mina naturrum

En plats där energierna är starka och vänliga och där jag trivs både kroppsligt och själsligen

 Här fyller jag på mig 

Och här väntar jag in mig

Någon sa att stora drömmar får inte plats i trånga rum

Men i naturens vardagsrum får alla drömmar sin rättmätiga plats

Till ljudet av vatten som smeker stenhällarna stillas sinnet

och min puls saktar in

Efter en stunds kontemplation gör jag mig redo för att möta 

en ny dag

Var rädd om er där ute...livet är vackert ...och Du kom för guds skull ihåg att oro är den ränta du får betala när du lånar bekymmer från morgondagen

Puss

Om det är flummigt att må bra och se på världen med kärleksfulla ögon ja då föredrar jag att förbli flummig

Jag skrev tidigare om min förälskelse till min nya vän Kundaliniyogan. Jag bara måste dela med mig av den fortsatta utvecklingen och vilka positiva effekter det gjort på mig och mitt mående. 

Att jag fick stifta bekantskap med denna uråldriga yogaform har lett till att jag numera sover bättre, har blivit av med huvudvärk, nackproblem, känner mig lugnare, har en lägre puls och framför allt så har jag ett bättre förhållande till mig själv och min kropp. 

Jag har vetat länge att jag skulle hitta en yogaform som skulle passa mig till slut. Men jag anade inte att det skulle "klicka" så bra och ge de fantastiska effekter som det gjort. Jag är så innerligt glad att jag gick in i detta med ett öppet sinne och inte skrämdes av de vitklädda gurus och turbaner som är rätt typiska för människor som utövar Kundaliniyogan. Jag tror att många tror att det är "flummigt" och märkligt och därför inte ger det en chans, tyvärr. 

Man har idag evidensbaserade bevis och forskningsresultat som påvisar rent fysiska förbättringar hos människor som utövar yoga och meditation kontinuerligt. 30 minuters meditation om dagen ökar densiteten i hjärnsubstansen och förstärker inlärning, minne, självkänsla, stresshantering samt minskar depression, oro och ångest. Det har också visat sig att yogan stärker nervsystemet, stimulerar matsmältningen och våra sinnen, Man syresätter blodet bättre, stärker immunförsvaret och blir mer kreativ, uthållig och intuitiv. 

Eftersom just Kundaliniyogan har ett stort fokus på mantra, andning och meditation i kombination med olika kroppsliga rörelser (kriya) gör det oss väldigt centrerade i oss själva på ett alldeles unikt sätt. Och om jag inte är "hemma" i mig själv hur kan jag då annars vara närvarande i mitt liv och i min vardag. 

Och det lugn och den kärleksfullhet jag känner varje gång jag utfört ett yogapass är en tillgång för både mig och min omgivning. Det gör mig mer medveten om hur allt hänger ihop och vilken del jag har i utvecklingen av den här världen. Vi är så galet mycket mer än vi själva förstår och jag känner en stor ödmjukhet inför allt runtomkring mig. Det har jag förvisso alltid gjort. Men allt har intensifierats den senaste tiden. 

Och om det är flummigt att se kärleksfullt på världen, om det är flummigt att känna lycka och lugn inombords och om det är flummigt att ta hand om kroppen och själen som den fantastiska gåva det är ja då är jag flummig och föredrar att så förbli. 

Ett yogiskt citat av Yogi Bhajan - 

mannen som tog kundaliniyogan till väst

 "There`s beauty in your presence.

There`s a beauty in your radiance.

And that radiating of your

psyche reaches out and

communicates who you are."

                          

Sat Nam alla vackra 

Don't Worry About Anything at All

<3 <3 <3 

"When my mind is in chaos I paint"

"When my mind is in chaos I paint" 

läste jag någonstans för länge sedan.

Eller som den gamla uven Friedrich Nietzche en gång sa:

“You must have chaos within you to give birth to a dancing star.”

Jag kan bara hålla med de gamla kloka föregångarna. 

Att måla är för mig ett sätt att göra mig lugn, glad och tillfreds

Och kreativiteten är också ett sätt att aktivera prana (livskraften)

Den här gången blev resultatet en yoga målning som heter

"Sanning är min identitet"

Sat Nam

Den visar de sju chakra vi alla bär inom oss

Chakra betyder egentligen hjul och är ett begrepp inom hinduismen från början. I dessa sju chakran har vi alltså våra energicentran.

Så denna målning fick bli en symbol för energin inom oss och runt omkring oss och att vi alla är en del av något större.

Önskar er alla en fin fortsättning på söndagen

Minnen att spara och återanvända närhelst man behöver

Idag börjar söndagen mörkna och jag sitter med tänkarmössan på

Känner mig både fylld och tom

Jag har spenderat en efterlängtad helg tillsammans med fem varma kvinns som är otroligt viktiga i mitt liv. Sedan i torsdag så har vi promenerat, skrattat, käkat, fikat, loppisbotaniserat, samtalat om livet, kärlek, träning, konst, barn, minnen och allt stort och smått som ryms däremellan. 

Vi delar så mycket de här vackra människorna och jag

Nu har fyra av dom återvänt till Dalom där de lever sina liv

Kvar lämnar dom en tomhet som jag alltid får acceptera när vi skiljs åt.  Lika underbart som det är att träffas lika smärtsamt är det att skiljas. 

Det gör mig så förbannat ont att ha mitt hjärta utspritt över landet

Men det är livet som känns i hjärtat

Och livet måste få kännas

Jag omfamnar känslan och låter mig vara en stund. Nu vill jag låta mina glada minnen från helgen sätta sig i mina inre omloppsbanor så att jag kan plocka fram dom och snusa lite på dom närhelst jag behöver. Ni vet väl att det är det som är grejen med fina minnen. Att kunna återanvända dem när man vill uppleva känslan igen. 

Allt vi upplevt finns för alltid kvar i våra cellminnen.

Jag är så tacksam för att det finns fina människor i mitt liv

Och för att jag har vett och förstånd att uppskatta det

Nej nu glömde jag - vi har inte bara varit sex kvinns under denna helgen för vi har ju haft sällskap av en liten August också förstås. En riktig liten "glader" mitt i skaran av vackra galna kvinns. 

Jag kanske inte behöver berätta vem som fått mest uppmärksamhet under den här helgen

Ha de´gott alla vackra och på återhörande

Jag är nyförälskad och lite "hög"

Att hitta hem i sig själv är ett vanligt använt uttryck i dagens personlig-utveckling-trend som faktiskt råder. Egentligen är det bara ord och många gånger klichéer. Ända tills man verkligen inser vikten och värdet av att landa i sig själv och i sin egen kropp och sanna identitet. 

Något som hjälper mig just nu med denna ofantligt intressanta process är kundaliniyoga. En yogaform som är både lugnande, balanserande och otroligt kraftfull. Ett förhållningssätt och verktyg för att möta sig själv både kroppsligt och själsligt. Jag har yogat lite innan. Men det blev som att "komma hem" när jag började med kundalinin. Den integreras mer och mer i mitt liv på flera plan. Processen är inte smärtfri men jag försöker vara öppen och fri i mitt förhållningssätt och följa med på allt detta gör med mig. Kroppen och jag kommunicerar. Andningen blir djupare och lugnare. Sinnet börjar försiktigt inta en mer lågmäld position. Tankarna av en god karaktär kliver fram och gör mig tryggare. 

Jag har nog alltid haft ett yogiskt sätt att se på världen och min omgivning. Men det var först nu det var moget för mig att ta ett steg till. Allt sker när det är moget och när eleven är redo uppenbarar sig läraren, som någon vis människa lär ha sagt.

Så just nu är jag lite "hög" på min nyförälskelse till kundaliniyogan  och jag följer mig själv med spänning på den här resan jag har påbörjat.

Sat Nam