A Message to the Whole World: Don't Worry About Anything at All

Det är när vi har för bråttom som vi trampar på blommorna

Att vakna till ännu en dag är stort. Att sedan dra upp täcket och somna om är däremot inte något som hör till vanligheterna när det gäller mig. Men idag skedde det. Min själ behövde förmodligen slappa av sig lite. Och själva kroppen likaså.

Nåväl när vi sedan då äntligen dammat av oss de värsta sovdammet, min lilla hårige vän och jag, så tog vi oss upp på vårt älskade berg intill huset där vi bor på tredje våningen med livsutsikt. I korgen hade vi kaffe, grädde, perfekt kokta ägg, keso och smarriga hundkex. En andaktsfull frukost i det fria väntade. Med Göteborgs hela hamninlopp som den ljuvligaste kuliss. Vad jag älskar det här

  Vi är relativt bra på att pausa, spankulera och vardagsfilosofera utan mål min lilla hund och jag. Vi är vältränade i konsten att låta själen vara barfota och känna fritt. Det var vårt enda mål med den här förmiddagen. Vi uppnådde definitivt vårt mål. Det blev flera timmar i professionellt sittande utan dåligt samvete. Ett icke-görande där varandet tog plats och vi kunde lyssna på fåglarnas småpratande, betrakta molnformationernas föränderlighet, iaktta blomsterfägringens enorma generositet och avnjuta dagens första måltid med hög njutningfaktor. 

Det är i de här makalösa och smått mirakulösa pauserna som livet verkligen kliver fram. Andningar tar sats från en djupare dimension och jag känner livet i hela mig. Svante njuter och springer lös och nyfiket medan tiden liksom slutar existera. Det är de här stunderna som gör mig till mig. Det är här jag gör mina andliga och själsliga resor som jag finner så mycket viktigare och värdefullare än alla charterresor i världen. För mig handlar inte livet om att ha bråttom eller att fylla almanackan. För mig handlar livet om att känna livet i mig. För mig är rikedom tid. För världen handlar rikedom om pengar. Men jag frågar mig om och om igen hur RIK är den som har massor med pengar men ingen tid.

Det är när vi har bråttom som vi trampar på blommorna. Vi hinner inte se skönheten. Och det vi aldrig ser har ju aldrig funnits för oss. Eller hur?!

Jag tror att alla behöver bryta loss bitar ur vardagen till ingenting-tid. Tid att låta själen försova sig lite och skrota runt utan mål. Vi är så dåliga på det i vårt teknologiska och högpresterande samhälle. Och när vi väl tar oss pauser är de ofta beslöjade av en rejäl skopa dåligt samvete. "här sitter jag och gör ingenting"

Undrar vem som lärt oss något så dumt. 

För kom ihåg en vila fylld av dåligt samvete är definitivt ingen vila

Tänk så många som vet hur mycket grannen tjänar, hur många hästkrafter bilen har men som inte har en aning om hur en humla egentligen ser ut och hur mycket ens eget hjärta väger.

Nej gott folk om vi ska få bukt med all stress och få ner antalet människor som bränner ut sig så måste vi återinföra någon slags vila och ny syn på vikten av att pausa i vardagen

Ta dig tid att gå ut, känn in och upplev. 

En varm kram, en nyutslagen blomma, daggvått morgongräs, en gnistrande soluppgång, blåbärssmak på tungan och sammanflätade händer kan inte upplevas i farten eller i efterhand. Det kan bara upplevas i stunden. De gnistrande fragmenten som ger livet liv. Fånga dem och njut av dem. 

Kastar mig ohämmat och förälskat rakt in i processen

Ibland vet jag inte vem det är som framträder i mina målningar

Allt som oftast är det så faktiskt

Ibland har jag dock en avsikt men låter ändå kraften vara fri

Det är när jag försöker lägga mig i med intellektet och skapa

prestationsinriktat som jag tappar kontakten med uttryckskällan 

och själva kanalen till det jag vill förmedla. Min intention är 

alltid att stoppa penseln rakt ner i mitt inre och sedan låta det 

som vill komma ut flöda fritt över dukar och pannåer

Just nu är det den här målningen som sakta framträder och processen är sannerligen inte rak denna gång heller. Det är som alltid en levande process som jag fullkomligt älskar att befinna mig i. Man kan nästan se det som en förälskelse när jag ohämmat får kasta mig i armarna på inspirationens gränslösa natur och bara skapa.

Vi får se vad det leder till och vart det slutar denna gång

To be continued....

Tänk (om) allt är möjligt

Att meditera handlar egentligen om att ägna sig åt motsatsen till tanke. Förmågan att stänga av och låta sig själv vara helt enkelt

Befinna sig i en ursprunglig existens som inte ständigt konstrueras och påverkas av yttre distraktioner. Ibland krävs det längre tid för få tillräckligt tyst på tankesnurret och ibland går det relativt snabbt att få en inre frid. Ofta är ju det där väsnande egot där och spökar och vill ha uppmärksamhet. Men med lite träning och kunskap lär vi oss snart att urskilja oss själva från tanken (och egot) Vi mår bra av att inte tro så blint på alla tankar som huserar under kalufsen. De är bara tankar och ibland får de oss att tro att de är sanningar. Sanningar som får oss att må dåligt och komma långt ifrån oss själva.

Vad är då förresten en sanning? Enligt mitt sätt att se det så är det bara energi som någon fokuserat så hårt på att det manifesterats i någons s k verklighet. Allt skapas ju trots allt två gånger. Först i en fantiserad verklighet sedan i en manifesterad verklighet.

Problemet med de flesta nutidsmänniskor är att de tror bara på det de ser och sätter på så sätt tak på möjligheterna. 

Så om du skulle stänga av all yttre distraktion och stimuli och bara vänta in din egen inre röst och längtan. Hitta DIN sanning. Och sedan därtill börja skapa ditt liv så som du vill, längtar och behöver, genom att börja skapa visualiserade bilder med hjälp av din gränslösa fantasi. Vad skulle du då göra? 

Tänk om allt börjar där!?

Tänk (om) allt är möjligt

Kom ihåg att Isac Newton blev rejält utskrattad första gången han nämde att det fanns en magisk kraft inuti jorden som gjorde att vi håller oss kvar och som kallades gravitationskraft. Idag vet vi att han hade rätt hur otänkbart det än kunde låta då. Skrattar bäst som skrattar sist :)

Det är trots allt de som är tillräckligt galna och tror att de kan förändra världen som verkligen gör det, som Mr Jobs så klokt uttryckte det

Våga tro att allt är möjligt och att du är mäktigare i ditt eget livsskapande än du kanske hittills trott. Vem kan bevisa motsatsen....

Du är värd det bästa 

Puss och god fortsättning på helgen 

Kreativitet och inspiration är sällan en bristvara hos mig

Vad gör en om en har semester och inte hittar

halsbandet en vill ha...jo, tar självklart fram virknålen och lite garn

och virkar sig ett gammelrosa hjärthalsband

Häpp....

En glad och härlig midsommar

En fantastisk och härlig dag önskar jag eder alla

Ta er tid att njuta,  skratta, dansa, blåsa såpbubblor mot skyn, kramas eller bara häng och existera i nuet.  Utan krav.

Gör dagen till din dag oavsett vad det innebär

Livet är till för att levas

Gla´misömmä som man säger hemma i

 Dalarna, så det säger jag också

ibland måste vi välja bort för att kunna få

Dagens morgonpromenad utmed kanten där hav smeker land

Det är något med havets inverkan på mig och mina sinnen

Jag sa alltid förut att någon gång ska jag bo nära havet. 

Idag gör jag det och känner tacksamhet utan gräns för det

Vi hör ihop

Att insupa det salta och befinna sig i det fria utrymmet där det blå möter det blå. Jag älskar det nästintill lika mycket om hösten och vintern som om våren och sommaren. Det karga och vindpinade renar min själ och skapar utrymme för tankar att bli tänkta

Jag tror att vi hela tiden skapar våra liv utifrån de val vi gör

Det är en en aning uppkäftigt, jag vet

Alla val vi gör får vi ofta "betala" på ett eller annat sätt

Det valet jag gjorde genom att flytta över 40 mil för att bl a komma närmare havet har kostat mig den vardagliga kontakten med vänner och släkt. Ibland känns priset högt. Men när jag sätter det i relation till vad det ger så har jag aldrig ångrat mig en enda sekund. 

Aldrig

Hur livet kan förändras och inuti är vi alltid ensamma

Har precis sett dokumentären - Penthouse North om modedesignern, skådespelerskan och f d modellen Agneta Eckemyr. Som den romantiker jag är har jag många gånger beundrat hennes fantastiska design som bestått av gamla antika vintagekläder omgjorda till romantiska kreationer med spetsar, volanger och härligheter i ljusa sköra färger. Kvinnlighet i sin vackraste form. Hon har klätt många kända och okända kvinnor i sinnliga konstverk på sitt alldeles unika sätt

Jag kommer inte undan funderingen vad grunden och tanken med denna sorgliga filmatiseringen egentligen är. En återspegling om hur livet kan te sig när vi hamnar långt utanför allt det vi en gång trodde på. En livssaga som tagit en sorglig vändning. Ett naket perspektiv av människans baksida. Jag kan heller inte låta bli att bli rörd och berörd. Kanske dels för att jag inte riktigt finner balansen som väger upp hennes goda sidor och allt fantastiskt hon trots allt åstadkommit i sitt brokiga och färgstarka liv. Man serverar det krassa och fransigt trasiga som förvisso är den verklighet Agneta lever i, men jag saknar ändå "hela storyn". Kanske ville hon att vinklingen skulle vara sådan, kanske inte. Det får vi aldrig veta. Men ibland känns det som om man är en hyena som får frossa i andras jävlighet. Men så inser jag att det är ÄR livet. Livet kan vara så här obarmhärtigt smärtsamt trasigt för oss alla och en var. Skillnaden var att här var det någon som hade modet att bjuda på sin saga till offentligheten. 

Och kanske är det inte så smärtsamt att flytta från ett penthouse i New Yorks flaschigaste kvarter ändå om man betänker hur många andra lever sina liv på gator och torg. Men det handlade inte om det fysiska. För mig handlade det om något outtalat sorgligt där själen gråter av ensamhet. För mig handlade det om att vi människor är trots allt alltid ensamma längst där inne. Oavsett var vid bor, hur vi lever och vad vi väljer att göra med våra liv. Smärtor bär vi alla. De har bara olika nyanser och ingen kan säga hur någon annan ska uppleva sin verklighet.

Min reflektion är att livet innehar allt för oss alla. Latent. Och vi kan när som helst ha ett annat liv i vår hand än det vi tar för givet just idag. Lev, njut och känn livets storhet i varenda cell i kroppen. Det enda vi äger och har är nuet.

Sköna, härliga människor som vågar gå egna vägar och vara förebilder

Idag fick jag en fråga från en följare vad som inspirerar mig i form av böcker, förebilder, bloggar osv. Självklart är det en fråga jag gärna svarar på och delar med mig av. Jag fick tänka till lite eftersom jag försöker att inte hämta in så mycket utifrån just nu utan hämta mer inifrån mig själv. 

Bloggar som jag tycker är läsvärda och inspirerande är följande:

fotografjosephine.blogg.se 

Den absolut i särklass bästa bloggen både vad gäller förmågan att uttrycka sig, ta extremt fina foton och väva in humor och enormt tänkvärda saker. Hot tips no 1. (inte bara för att det är min dotter)

adventure-life-vida.blogspot.se 

Den blogg jag förmodligen först började följa i tidernas begynnelse och fortfarande följer. Liv som har den och jag har kommit att bli vänner och har träffats live flera ggr trots att vi bor långt ifrån varandra Mycket tänkvärt och klokt att ta del av i den bloggen

www.barbaraberger.typepad.com 

Dansk författarinna och personlig utvecklare som har huvudet på skaft och hjärtat på rätta stället. Läs också hennes bok "Vägen till kraft"

rosaglasogon.se 

Här säger jag bara "Attraktionslagen" de luxe. Det som inte står här om lagen om attraktion är inte värt att veta. Hon är fenomenal på just detta. Skicklig rent verbalt också. Sedan är jag inte alls intresserade av hennes glamourösa sida men då skippar jag bara att läsa de inläggen. Titta gärna igenom inläggen under kategorin "lagen om attraktion" till vänster i menyn. Där finns massor av matnyttigt

www.kammebornia.se 

Här snackar vi stämning och poesi som vävs samman ur det mest kärleksfulla perspektiv. Det är som att kliva in i en saga som man aldrig vill ska ta slut. Vackerhet på hög nivå

minplatsisolen.blogspot.se 

Den här bloggen har hon tyvärr slutat skriva på. Sorg. Men om du inte läst den innan så har du mycket vackert och tänkvärt att ta del av historiskt. 

Sedan förebilder då. Ja när jag spontant tänker förebild så kommer det ofta automatiskt upp en massa äldre tanter med glöd, pondus och livsglädje i mitt huvud. Jag har alltid älskat tanter. Ända sedan jag var 3 år. Min första bästis när jag var 4 år var MajBritt då 59 år. Kanske berodde det på att jag var en lillgammal liten dam. Och förmodligen är jag det än eftersom jag fortfarande gärna hänger runt coola äldre damer och inspireras och fascineras. 

Nåväl det här är några av mina förebilder:

Birgitta Stenberg, författare och Sveriges skönaste, modigaste och mest frisinnade 82-åring. Tack för att du går före och visar vägen

Louise L Hay Hon är min guru och det är hon som förmodligen fått mig att bli både coach, författare och föreläsare. Vilken kvinna. Hon är mer levande och livsengagerad än de flesta 25 åringar trots sina 87 år fylld. Om du inte sett filmen You can hela your life, så gör det nu.

Barbara Berger Dansk författarinna som likt en outtömlig källa levererar tänkvärdhet efter tänkvärdhet. Hon har säkerligen en gammal själ som besitter så mycket vishet

Ilona Royce Smithkin Den vackraste, galnaste och mest inspirerande tanten ever. Hon VET vad det vill säga att ta vara på livet. Ä L S K A R henne. Sök på hennes namn på Youtube och du kommer att kunna ta del av så många härliga inspirationsfilmer med damen i fråga. 

Bodil Malmsten En kvinna som jag har en slags hatkärlek till. En rätt bitter och vass författare men som ändå lyckas skriva sig under skinnet på mig gång på gång. ibland lite för pretto för mig men då väljer jag bara bort henne en stund. Usch inte alls förtjust i människor som är pretto men jag är förtjust i Bodil

Bob Hansson Okonstlad och människan i sin renaste form. Modig och riktigt opretentiös och verbalt begåvad. En kärleks-profet-poet som förbättrar världen flera gånger om. Han behövs både i mitt liv och i andras. Älskar Bob min egen hus-guru

Thomas Sjödin Pastor, författare och föreläsare som har så många klokheter att dela med sig av till omgivningen och mänskligheten. Spelar ingen roll om man är troende eller ej. Det han pratar om gäller alla

Patricia Tudor Sandahl Författare och psykoterapeut som lärt mig massor om kärlek, livet och allt däremellan

Kristian Gidlund Den tyvärr avlidne musikern och skribenten som ägde ett språk som ingen annan. Ett målande, smärtsamt, naket och melodiöst poetiskt språk som jag inte kan förklara. Wow, vilken människa och vilken ängel på jorden han var

Känner att jag skulle kunna hålla på hur länge som helst men andra som inspirerat mig är också Lasse Winnerbäck, Lars Lerin, Håkan Hellström, Mia Skäringer och framför allt mina barn, de har lärt mig att se mig så som jag borde bli sedd. De har också lärt mig vad som är viktigt på riktigt och vad kärleken egentligen är. 

Det var enormt kul för mig att göra den här inventeringen och känna vad och vilka som inspirerat mig genom åren. Herregud vad jag älskar människor och de fantastiska skaparkrafter vi alla besitter. Vi är ju här för att vara tillsammans och inspireras av varandra som MEDmänniskor. Vi gräver ju alla ur samma källa och det är fint när vi kan lyfta blicken från vår egen navel och inte stå i vägen för vår egen kreativa inspiration. Släppa in andras färger och på så sätt skapa ett gnistrande livsverk 

T G I M

Thank God It´s Monday

En ny vecka, en ny dag och allt står oanvänt och öppet att förvalta

Morgonens första kaffe efter soldränkt morgonpromenad med sinnena på vid gavel

Jag fullkomligt svindlar av alla dessa dofter jag bjuds på under tidiga stunder när dagen är ny och daggen fortfarande glittrar över gräsgolvet

Jag är så nyfiken på vad den här veckan kommer att erbjuda. Vad vet jag på söndag som jag inte vet idag och vad har jag lärt mig om livet när ännu en vecka serverats här i sagan om mitt liv

På schemat står allt från klientsamtal till kursverksamhet och målande. Nåväl en och annan momsdeklaration måste färdigställas också. Om inte de tråkiga sakerna fanns här i livet så skulle vi ju inte märka skillnad när de roliga kommer, som Alfons Åbergs farmor sa

Så bring it on Monday jag är redo att möta dig med nyfikenhet och livskraft

Vi måste möta människor där de är - och ibland måste vi lämna de där också

Vissa dagar är det som att det fundamentalt viktiga flyter ännu mer upp till ytan än andra dagar. Då sker alltid en viss trötthet i mig och en känsla av att alldeles för många människor lägger alldeles för stor vikt på trams, spel och skådespeleri. Melodramatiska utspel och onödiga antaganden. Människor förminskar varandra och sig själva, spelar ut och använder omgivningen som ett verktyg för att förstora sig själva eftersom de inte har kapaciteten att känna sitt eget värde och älska sig själv så som de är. 

Så många gånger jag ser hur man "häver ur sig" saker som man aldrig i livet skulle vilja att någon sa till dem. Karmalagen slår ju dock alltid tillbaka. Det vi ger ut ger oss livet alltid tillbaka på ett eller annat sätt. Vad jag stundom blir trött på är människors rädslor och den litenhet som resulterar i märkligt osanna beteenden. 

Jag blir också ledsen över att vi inte kan känna kärlek och förståelse för varandra på ett sätt som gör att vi slipper göra varandra illa. Alla måste få vara unika i sin egen personlighet. Vi måste kunna låta alla vara som de är. Vi föds ju som sköna original och det är banne mig sorgligt om vi måste dö som kopior av en normativ och stereotyp samhällsbild

Jag försöker leva efter devisen att precis alla får vara som de vill - men inte nödvändigtvis i MITT liv. Om vi känner att vi har någon i vårt liv som vi inte tycker om eller kan förlika oss med så kan vi ju välja bort dem. Vi måste inte "rätta till" dem eller sätta åt dem. 

Det passerar ibland människor i mitt liv som inte riktigt klarar av att det går bra för mig och att jag vågat leva min dröm med allt vad det innebär. De gör då tappra försök att få mig att "falla" genom oförskämda och förminskande kommentarer och utspel. Det drabbas vi ju alla av med jämna mellanrum. Då ler hela jag inombords och tänker bara "You wish och nice try baby men MIG kommer du inte åt" Och så går jag vidare i mitt skapande av det liv jag vill ha och skickar kärleksfulla tankar om att vederbörande är under upplärning och förmodligen inte förstår bättre just nu och just här. Vi går ju alla i livets skola och gör så gott vi kan med de förutsättningar vi har. Det vi har inom oss är det som rinner ut över andra. 

Då kan jag också ofta tänka - men vackra kära människounge om du visste vad stor och unik du är. Du behöver inte trycka till mig för att jag ska se storheten i dig. Och om du också visste hur missklädsamt det är när du häller galla över någon annan. Det enda du visar då är din litenhet inför dig. Synd, när du skulle kunna vara så vacker och ge istället för att ta. 

Så istället för att reta upp dig på andras liv gör det bästa av ditt. Fyll det med saker, händelser och människor som gör dig levande och glad. Ett exempel kan vara att köpa läskigt gröna läsglasögon, doftljus som ger själen vingar och plocka in rosor i vackra skålar. Och varför inte slänga i en väldoftande ros i håret också, då glädjer du garanterat någon annan på köpet. 

Glädje, doft och skönhet

Vi måste möta människor där de ÄR - 

Och ibland måste vi också lämna dem där

och gå vidare.