Frånvaro - närvaro

Ni som följt min blogg ett tag börjar kanske tröttna på att jag inte uppdaterat med ett innehållsrikt inlägg på evigheter. Det har flera anledningar. Jag har problem med blogger, jag är i en personlig turbulent fas i livet och har varit bortrest i några dagar dessutom.

Jag kan inte alls kommentera andra bloggar för tillfället, av okänd anledning, så om ni tror att jag försvunnit ut i periferin och slutat blogga så kan jag meddela att så är inte fallet. I´ll be back. Promise

Var rädd om er så länge så ses vi snart, i ett inlägg nära dig :)

Love

test

Att skapa frid inom sig själv skapar i förlängningen fred på jorden

Just nu är jag i en omvälvande fas i livet. På både gott och ont. Jag försöker att inte värdera det som händer så mycket utan mer följa med i livets flöde och vändningar. En tanke ´som jag dock håller nära mig själv och min kärna är tanken att när jag ligger för döden en dag vill jag inte titta tillbaka och se att livet var en slags transportsträcka. Jag vill kunna känna att jag levt mitt liv till fullo på alla tänkbara plan: Jag vill kunna tacka en högre makt för den enastående chansen jag fick och med gott hjärta kunna säga att jag utnyttjade alla möjligheterna. Jag vill med handen på hjärtat kunna stå rakryggad och säga att jag tillät mig själv att leva det liv jag själv var ämnad att leva, även om det ibland innebar att jag inte uppfyllde andras förväntningar på mig och mitt liv. Att jag låtit intuitionen visa vägen och sedan varit beredd att inleda vandringen utan rädsla.

Det blev en lång tanke men det är en ledstjärnetanke som är av stor vikt för mig i mitt liv. En tanke som utan pardon är det allra viktigaste för just mig. Om jag följer det här blir jag en bättre människa och om jag blir en bättre människa kan jag skapa ringar på vattnet som i sin tur kan skapa en bättre värld för någon annan som i sin tur....ja ni förstår ungefär vart jag vill komma. Allt börjar hos oss själva. T o m fred på jorden börjar hos oss själva. För att få fred på jorden måste först människorna få frid inom sig och sen kan vi börja snacka om fred på jorden. Jorden har inte krig - människorna har krig. Människorna utkämpar ständigt krig med sig själva och utplånar allt det som de en gång var ämnade att införliva. Det skapar i förlängningen konflikter människor emellan som i sin tur resulterar i landskonflikter, diktaturer, inbördeskrig och t o m världskrig och att vi helt blint förgör allt det vackra vi faktiskt har fått möjlighet att förvalta.

För ni tror väl inte i ärlighetens namn Adolf Hitler hade utplånat ett helt folkslag om han varit en varm, kärleksfull, harmonisk person med frid inom sig. Frid och ren ondska kan inte bo i samma människa vid samma tidpunkt nämligen

Så vart vill jag då komma. Jo, var rädd om den som är du och följ din intuition, dina drömmar, din känsla och lev livet så som du vill att det ska levas för att du ska bli en lycklig person med frid i själen som sedan kan tillföra kärlek, frid och harmoni till en sårad värld som är i starkt behov av reparation. Att ta hand om sig själv är att ta hand om andra. Att få frid i sig är att tillföra fred till världen. Vi är alla ett.

Kanske har jag rätt, kanske har jag fel. Finns inga belägg för vilket men det finns inget att förlora på att försöka. Ellerhur ?!

Ta hand om dig, stunden och dagen. Nu ska jag ta ett glas rose´och plocka ihop lite här för snart stunda besök.

kram och kärlek till er alla

Låt kärleken vara din ledstjärna

The more you are motived by love, the more fearless and free your action will be

/Dalai Lama

F O T O K O N S T

Det är absolut inte bara jag som är konstnärlig i min familj. Min ena dotter t ex är både sångerska och fotokonstnär. Och jag bara älskar fotokonstens påverkan på mig. Hur man vet exakt att fånga DET ögonblicket.
Gå gärna in på hennes blogg JosephineLovisaSophia och spana in hennes senaste fotojobb tillsammans med en nakenmodell med havet som kuliss. Manlig, mänskligt, vackert, rent och jäkligt konstnärligt

Att leverera texter med substans

Ibland snuddar jag vid tanken varför jag skriver/bloggar. Kommer nästan alltid fram till samma slutsats. Det är en kanal och ventil som leder lika mycket in till mig själv som ut till er, mina fina läsare.  Ett sätt att inventera tankar och delge ett budskap som jag finner viktigare än all monumental ytlighet som vi bombarderas av ständig i vår vardag. Dock går jag nog ganska mycket på känn även inom detta område på samma sätt som jag gör med de flesta saker här i livet.  

Kanske borde jag förbereda, strukturera, skissera, lista upp och sen leverera fullkomliga produkter. Alltså i det här fallet fullkomliga blogginlägg som är lite mer rumsrena i de större/finare kretsarna. Jag har nog nuddat vid tanken att det skulle vara otroligt intressant, givande och utvecklande att ha en så välproducerad blogg att jag skulle kunna ha den som levebröd. Men vem skulle jag vara då i förhållande till mitt bloggande/skrivande. Kanske skulle det fungera alldeles förträffligt utmärkt. Vad vet jag ?

Jag kan bara vara en produkt av mig själv och mina egna tankar. Inte en produkt av samhällets rådande aktualiteter för att anpassa mig till vad som fångar läsare och uppmärksamhet. Jag vill kunna känna, tänka högt, ventilera, dela med mig och nå fram till någon och länka samman likheter och olikheter människor emellan. Inte ”samla poäng” och anpassa mig rent publicistiskt.. Rent egoistiskt så är jag beroende av att kommunicera både inåt och utåt. Självklart måste det finnas en liten exibitionistisk ådra eftersom man(läs jag) exponerar mina tankar offentligt. Kanske behöver jag fästpunkter hos andra som möter fästpunkterna hos mig och därigenom skapa förståelse människor emellan

Jag skulle nog dock inte skatta mig som en person som går igång på halvdana projekt. Men jag går heller inte igång på prestationsspöket för det dödar all min kreativitet när den väl börjat flöda. Jag är ingen sån där ”presterare” (tror jag..smakar på ordet och funderar på om jag är riktigt sann nu) Jag vill bara leverera utav bara fan. Gärna överraska och förvåna och dela en liten bit av liv med mina läsare. Jag är ju dock en stor paradox när det gäller själva uppmärksamheten för jag blir lätt skrämd av uppmärksamheten, ändå gör jag allt för att få den.

Ja så kan mina tankar gå runt det här med skrivandet och vad det betyder för mig.

Hur tänker ni när det gäller ert skrivande/bloggande ?

Du..du är bäst på att vara vacker så som du är..kom alltid ihåg det

Mod, kärlek och märkliga livsupplevelser

Ja mina vänner. Det har varit lite trögflytande flöde här på bloggen på senaste tiden. Livet har tagit ut mig på stigar jag inte riktigt hade kunnat ana. Det har varit uppgångar och nedgångar. Bråddjupa dalar som ger själen en rejäl omgång smärta och mental pisk för att i nästa sekund hamna i en slags obeveklig mental stimuli som nästintill inte går att jämföra med något annat. Talar jag i gåtor nu månne, så ja, då får det bli så. Min blogg är delvis en ventil och reflektionsbank för mitt eget höga personliga utvecklandes skull. En kanal där jag rensar ur och fyller på. Livet är ju trots allt inte alltid rosenrött och vaniljdoftande. Kanske kan ni känna igen er, kanske inte. Därom tvistar dom lärde. Dock vet jag att ärlighet är mitt ledord framför alla andra och nu "känns" livet väldigt mycket för mig. Man kan dra vissa paralleller och liknelser vid en torktumlare där jag far runt omkring, hit och dit och upp och ner. Jag försöker dock inte styra och inta postion för motstånd. Jag försöker istället att följa det flöde vars livet sakta flyter fram igenom

Jag kan ta ett exempel. Inatt när jag låg här i min totala ensamhet och filosoferade på livet i allmänhet och mig själv i synnerhet. Somnar precis in när jag plötsligt utan anledning vaknar och sätter mig upp i sängen. Hör inget men tittar på mitt nattduksbord och där ligger min telefon och ringer utan vare sig ljud eller vibration men jag vaknade ändå av energierna samtalet skulle visa sig avge. Det var nämligen ett besked om att en släkting hade bestämt sig för somna in och lämna det här jordelivet och de kroppsliga smärtorna för en annan dimension. Sorgligt, intensivt men en del av den totala näradödenupplevelse som livet faktiskt hela tiden är.

Det tar inte en lång stund efter detta så ringer telefonen här hemma i nattmörkret i Majorna igén och nästa besked är att en ny liten släkting har anlänt till jorden och ett litet flickebarn var fött. På samma natt. Man brukar säga att Herren ger och herren tar och inatt var jag benägen att hålla med. Det var både omtumlande,. smärtsamt och märkligt. Lite som att de två möttes i livsdörren och lämnade över stafettpinnen till racet vi alla springer och som vi kallar LIVET.

Jag försöker också förhålla mig till andra omtumlande saker som sker i mitt liv just nu. De smärtar och sätter mina känslor på spel och i vågliknande gungning. Så många förändringar jag fått möta det här året har jag aldrig tidigare stött på under så kort tid. Det är omtumlande men fullständigt nödvändigt och om jag ska vara ärlig så sa en vän till mig häromdagen - Emma du är en otroligt modig människa. Det fick mig att fundera, för jag känner mig inte modig. Att se in på något eller känna inifrån ger ju sällan samma perspektiv men kanske är jag nog lite modig ändå. Jag går dit hjärtat pekar och ibland tar det med sig konsekvenser som är större än man orkar ta till sig men man måste ändå gå om man ska leva i enlighet med sig själv. Så om det är mod ja, då är jag nog fasiken modig.

Om man googlar ordet "modig" så står det följande på Wictionary"som törs mycket och kan göra mycket (gott) utan att vara rädd eller trots rädsla; som kan övervinna sin rädsla" Ja kanske är det så. Men jag håller inte riktigt med för att inte vara rädd är för mig inte att vara modig. Om jag itne är ett dugg rädd för spindlar och håller en tarantella i min hand är jag ju egentligen inte modig. Om jag däremot är livrädd för höjder men ändå åker upp på en hög höjd och tittar på utsikten jag då är ju jag modig. Alltså att vara modig för mig är att vara just rädd och sedan trotsa sin rädsla och göra det man känner är rätt ändå.

Så, är du modig och din egen själs riddare som tar strid för att du ska må som en Prins/prinsessa ? Eller är det lätt att du viker dig för rädslor, invanda mönster, andras tyckanden och pådyvlade förväntingar? Ja då ska du inte slå på dig själv för det, för då är det där du befinner dig på livskartan just nu. Då är det där du ska befinna dig just nu, och allt är exakt som det ska vara: Vi gör alla banne mig så gott vi kan just här och nu med de förutsättningar som finns uppdukade omkring oss. Kom ihåg det.

Håll om varandra och var rädd om den som håller av dig. Det är nu och här som gäller

Love

Att inte vare sig tolka eller värdera är att VARA

I vanliga fall när man tar itu med något är det helt naturligt att man förväntar sig att ens ansträngningar ska krönas med framgång. Man vill se resultatet eller i alla fall kunna känna sig nöjd med vad man uträttat. Det enda undantaget från den här regeln är meditation. Meditation är den enda överlagda, systematiska aktivitet som innerst inne inte går ut på att försöka förbättra sig själv eller komma någon vart utan helt enkelt bli på det klara med vad man redan är. Att lära sig att stänga av och endast existera i motsatsen till tanke. Kanske är det i just det här dess värde ligger. Kanske behöver vi alla uträtta saker här i livet bara för dess egen skull.
Nu är ju förvisso meditation egentligen inte en aktivitet utan snarare ett varande. När vi förstår att "det här är alltihop" kan vi släppa greppet om det förflutna och framtiden och väckas till medvetande om vad vi är just nu...NU..i detta ögonblick. Ingen värdering, ingen tolkning bara ett totalt varande. Ett hängivet överlämnande till nu och här så som det är.

 Det här är lite svårt att ta till sig i början när man ska meditera. Människor vill meditera för att slappna av, uppleva ett speciellt medvetandetilstånd eller kanske t o m bli en bättre människa, lindra smärta eller stress, bryta gamla vanor, bli fri eller vinna upplysning. Definitivt goda skäl att börja meditera för. Men det som händer om man börjar meditera med siktet inställt på ett visst förutbestämt resultat är att man har fokus på och söker efter tecken på framgång och om man inte får resultat tämligen omgående  börjar man ofta tvivla på den väg man valt och det förtar möjligheten att släppa taget och bara existera i ett varande

När vi släpper taget om att något specifikt ska hända tar vi ett stort steg i riktning mot mötet med vårt unika här och nu

Så slapp alla värderingar och tolkningar på det som sker nu. Gå in i varje unikt ögonblick och andas dig hem till dig själv och till N U där inget vare sig ska eller borde. Det bara är och allt är exakt så som det ska vara här och nu.

Att säga det man menar och mena det man säger

"What are words if we really don´t mean them when we say them"

VIlken underbar mening han skrivit Chris Medina, som skapar eftertanke och

 insikt. Vad är egentligen ord om vi inte menar det vi säger ? Ja då är de endast 

tomma ljudvågor utan inneboende mening. Det är ju när vi lägger vår själ i det vi 

säger och ger sanningen en chans som vi växer som människor och kan mötas 

utan masker och smutsiga fasadspel. Det här får mig att tänka på ett gammalt 

inlägg jag skrev för nåt år sedan i min gamla blogg men som passar lika bra 

idag som då:

Jag älskar det rena,sanna och äkta här i livet. 

Sen om det må vara vemod, kärlek, relationer, smärta eller något
annat spelar mindre roll. Bara det är SANT och ÄKTA.

Mina händer doftar av längtan när jag dricker mitt efterlängtade
kaffe och jag ser ut genom fönstren och tänker på nästan
ingenting. Eller kanske mer på ALLTING. Som vanligt tänker jag
nog för mycket. Men vem avgör det förresten...

En tanke som far igenom huvudet just denna dag är
att jag har levt alltför ofta i mina egna illusioner, mina
förväntning över hur livet ska se ut och vilken jag ska vara.
Mina livslögner har varit många men jag har lämnat de
därhän och jag lever mer i nuet idag. Jag vågar vara JAG
och följa det flow vars livet stilla flyter i. Jag vågar ta beslut
och jag ser mig själv så som jag är och vill vara. 

Det har nog t o m funnits dagar då jag älskat mig själv
genom någon annan istället för att älska någon annan genom
mig själv och min egen sanna kärlek. Jag vet bättre idag.
Det är så vackert när man känner sig trygg i sig själv och
vet vad man vill och vart man är på väg.
Det är vackert med människor som vågar mötas, blunda,
uppleva och känna sanningen i varandra och i sig själva.

Vill också avsluta det här inlägget med ett buddhistiskt citat

som jag tycker så mycket om och som får mig att landa i

här och nu

"Följ med i det som händer i ditt liv.
Försök inte styra eller kontrollera skeenden.
Lyssna istället inåt och låt saker och ting växa fram av sig självt."

Var rädd om dig för utan dig är du inget

Kram

Chris Medina - What Are Words

Ingen i världen kan väl ha missat den här helt UNDERBARA låten med Chris Medina

Alla kanske inte visste hela storyn bakom dock. Det är så hjärtslitande och sorgligt

att jag gråter mig vettlös varje gång jag ser det här klippet 

Anywhere you are, I am near

Anywhere you go, I'll be there

Anytime you whisper my name, you'll see

How every single promise I'll keep

'cause what kind of guy would I be

If I was to leave when you need me most

What are words

If you really don't mean them

When you say them

What are words

If they're only for good times

Then they're torn

When it's love

Yeah, you say them out loud

Those words, they never go away

They live on, even when we're gone

And I know an angel was saved 

Just for me and I know I'm meant 

To be where I am and I'm gonna be

Standing right beside her tonight

And I'm gonna be by her side

I would never leave when she needs me most

What are words

If you really don't mean them

When you say them

What are words

If they're only for good times

Then they're torn

When it's love

Yeah, you say them out loud

Those words, they never go away

They live on, even when we're gone

Anywhere you are, I am near

Anywhere you go, I'll be there

And I'm gonna be here forever more

Every single promise I'll keep

'cause what kind of guy would I be

If I was to leave when you need me most

I'm forever keeping my angel close

Fånge 466/64 - En ödmjuk hjälte

Jag är en sådan person som gärna har förebilder. Jag inspireras av härliga, goda, intelligenta, smarta, fria, ödmjuka och handlingskraftiga människor. Jag har många förebilder, men det finns en som är outstanding för mig och har alltid varit och det är Nelson Mandela. Jag vet att jag skrivit on honom förut men jag vill dela med mig lite igen. 

Nelson fyller 93 år nu den 18 juli och i samband med detta kommer det ut ytterligare en bok om och av den svarte frihetskämpen. Den heter "Nelson Mandela, Samtal med mig själv" och står överst på min lista över nästa bokinköp. Ett urdrag ur boken som:

 I ett brev till sin fru, Winnie Mandela, som också blev tillfångatagen och inspärrad  skriver han "kanske du upptäcker att cellen är ett idealiskt ställe om man vill lära känna sig själv och på ett nyktert och systematiskt sätt utforska processerna i sitt psyke och känsloliv". I andra brev som också publiceras i boken skriver han till döttrarna och diskuterar moraliska frågor, motiven till kampen och ber dem försöka förstår och själva kämpa. "Mänsklighetens kollektiva vision om social jämlikhet är den enda grunden för mänsklig lycka" 

Han avslutar boken 

Det som oroade mig i fängelset var den falska bilden som jag oavsiktligt förmedlade till omvärlden och som ledde mig till att jag betraktades som ett helgon. Jag har aldrig varit ett helgon, inte ens om man utgår från den jordnära definitionen av helgon enligt vilken dessa är syndare som aldrig slutar att anstränga sig.

Så, mina vänner talar en ödmjuk människa, om ni frågar mig.

Jag blir så galet fascinerad av människor som brinner för något. Som står upp för något man tror på så starkt att inget i världen kan rubba det. Det finns många citat av Nelson som är både kraftfulla och inspirerande

"Any man that tries to rob me of my dignity will lose" 

"Det vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga. Det är att vi är omåttligt kraftfulla. Det är vårt ljus inte vårt mörker som skrämmer mest. Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingeting upplyst med att förminska sig för att andra ska känna sig osäkra. När vi låter vårt eget ljus lysa ger vi omedvetet andra möjligheten att göra detsamma"

Han är min hjälte och stora förebild alla kategorier inräknat. Han leder mig framåt i en anda av en höjd näve och en stark värdighet. Han leder fram ett folk med en tro på människan, det egna värdet och styrkan i att V Å G A. Kanske låter jag lite religiös när jag talar om Nelson Mandela och ja, fanns det en Nelson-dom som en motsvarighet till kristendom så vore jag religiös. I admit.

Vilken är din hjälte och förebild ? Kanske är du din egen hjälte och det är nog vad vill alla ska försöka vara i grund och botten. "Be your own hero" står det på en av mina tavlor som sitter i hallen som en påminnelse att vara sin egen hjälte och ta hand om det egna värdet.  Stå upp för oss själva och det vi tror på och i förlängningen ur detta skapa både en personlig  och kollektiv styrka som gör att vi tillsammans kan skapa en bättre värld genom att kämpa för mänksliga rättigheter, demokrati och jäkligt mycket kärlek. 


Och vad passar bättre att avsluta detta inlägg med än


Peace love and understanding