söndag 12 februari 2012

Att plocka russinen ur mormors-kakan och baka in dom i sin egen


Min mormor hette Elna Ottilia. Så vackert namn att himlen nästan rodnar. I skrivande stund undrar jag varför jag inte döpt någon av mina flickor till det.


Elna Ottitlia var min fina, varma, glada, runda och härliga mormor som alltid hade tid för oss barnbarn och som alltid väntade på att vi skulle ha tid för henne och dela med oss en liten bit av vår värld. Mormor var änka eftersom morfar Nisse gick ur tiden redan innan jag föddes så ensamheten var en del av hennes vardag men det var aldrig något som gjorde henne bitter eller på något sätt vresig. Hon var en sockervaddsöt tant så som jag definierar ordet "tant". Jag vill tillägga att jag älskar söta tanter och det har jag alltid gjort.
Min mormor hade dock uppnått den aktningsvärda åldern av 68 år redan då jag föddes. Det ledde ju till att jag tyvärr bara fick "låna" henne tills jag var 15 år.

Elna var ett av 10 syskon som växte upp i en pyttliten stuga på landet i Dalarna och uppväxten var nog allt annat än glassig och materiell. Kanske var det redan där hon lärde sig att skapa värme och omtanke omkring sig. Ordning och reda var, med milda ord uttryckt, en hög prioritet for mormor Elna och det har hon sedan fört över till min mamma Sara (mamma är lik sin mamma) Det var ett arv som sedan tog slut för JAG prioreterar annat :)

I mormors lilla söta pensionärslya var det alltid välstädat och hemtrevligt och det doftade kroppstalk och trygghet. Något som hon alltid var väldigt noga med var att se till att ha det riktigt välstädat innan hemhjälpen Majlis kom och skulle städa. Ja, då förstår ni att det var viktigt med ett välstädar hem för min mormor. Härliga människa :)

Rikedomar och överflöd av pengar var inget hon ägde men hon sparade ändå alltid"slantar" i olika koppar som förvarades i köksskåpen tills vi barnbarn äntligen kom på besök. Vi gick aldrig tomhänta därifrån. Hon gav av hjärtats lust min mormor Elna och hos henne fanns alltid en fristad och en öppen famn.

I mitt hjärta sprider sig en värme och på läpparnar ett leende när jag tänker på henne och jag vet att hon ser oss från sin himmel där och hon sitter och sjunger och skrattar tillsammans med sina systrar Hanna och Frida.

Det jag vill komma till med detta är min roll som mormor idag. Mormor Emma som aldrig blir riktigt vuxen, som bor den största delen av året i slitna converse, som är en vimsig 40+ kvinna mitt arbetslivet och som inte alls har lika mycket tid till övers som min mormor hade på den tiden det begav sig. Jag är en mormor som var 41 år när jag för fösta gången fick titulera mig som mormor. I ärlighetens namn fick liksom inte ordet MORMOR riktigt plats i munnen när jag vid 40 års ålder första gången fick veta att jag väntade barnbarn men när jag vant mig vid omställningen är det självklart ett privilegium att få bli morförälder vid så unga härliga år och kunna njuta av det.

Ålderskillnaden mellan mig och min mormor är självklart avgörande och ska nog också så vara. I mitt mormorskap vill jag ändå ha min mormor Elna Ottilia som mentor. Jag vill attt hennes varma förhållningssätt, glada skratt och förmåga att skapa närvaro och fristads-känsla för sina barnbarn ska föras vidare till mig.

Som den ängla-mormor hon faktiskt är får hon ändå stå som förebild för mig occh jag plockar russinen ur hennes mormors-kaka och bakar in dom i min. Min mormors-kaka som består av lite mer chips, rock n´roll, galenskap och hittepå-aktiviteter i det gröna men som också ska bestå av tid, närvaro, tillåtande attityd och en jäkla massa kärlek.

Det är viktigt för barn att få tillgång och kunna ta del av flera generationers livsspeglar och därigenom skapa bredare förståelse och en medmänskligare attityd.

Den här fina bilden på Holger har jag snott från min
dotter BLOGG

Jag vet också att det är galet gött när dörren slits upp här hemma och en liten livsglad man i 2-årsåldern sliter upp dörren och ropar -Tjeeeena mommoj!!!
Det är kärlek det, oavsett om man är 68, 78 eller 43.

Puss

9 kommentarer:

  1. Hej Emma!

    Vilken underbar och kärleksfull hyllning till din mormor (och vad vacker hon är på bilden) men även till dig själv och alla andra mormödrar där ute. För visst är det något otroligt vackert och fint med att vara mormor och att ha en mormor som älskar en. Lycka!

    Tiderna är annorlunda nu och mor- och farföräldrar är aktivare idag. Dels jobbar båda ofta utanför hemmet idag och lever ett mer aktivt fritidsliv. Så visst blir det annorlunda mot förr. Men kärleken tror jag är precis lika stark idag som då och det tror jag att dagens barnbarn känner. :) Själv hoppas jag att jag kommer att ha turen att få bli mormor en dag och få njuta av den där livets efterrätt. :)

    Tack snälla Emma för dina härliga och rara ord hos mig som fick mig att le med hela ansiktet. Och lika glad blev jag av att hitta hit här till dig och din sprudlande glada hörna av bloggvärlden. :)

    Sköt om dig!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Men hörru, ser jag inte Olivia i våran mormor....har jag aldrig tänkt på förut.....hihi.
    Ja tänk, det var fram med badbaljan på gårn eller en stor madrass på golvet som vi hade som koja. Göra "sulla" med kaffe, socker å mjölk, trycka ner en "flintskalle" - släta bullar - och sen röra om. Mmmm, smaskens. Tokroliga historier om vad hon gjort i ungdomen, ibland även med hennes syster Hanna å då vart det då ändå mera skratt och knasigheter när de kom ihop. Känns temat igen......eller; ) Du fina lilla söstra mi.
    Mormorsrollen har vi då fått som en gåva och det gäller att förvalta den väl. Personligen är jag inte mycket för allt presentande å sånt, jag vill nog mer kunna ge av det som är jag som ett minne att förvalta till de mina. Det är hur som helst helt underbart att få heta mormor......en del av en ny generation.....berörande.
    Värme och kärlek
    Maria

    SvaraRadera
  3. Lotta
    vad roligt att du hittade hit och jag hoppas du ska känna dig hemma och kunna berikas på ett eller annat sätt här på bloggen.
    JA jag håller med dig...det är allt andra tider nu och mor och farföräldersrollen har självklart ändras i takt med tiden. Intressant

    Marion
    ja det känns igen...eller nej inte det där med baljan men resten känns igen...härliga lilla gumma
    Ja jag håller med dig...det bästa vi kan ge våra barn och barnbarn är tiden vi investerar i deras närvaro.

    Kram på Er och ha en finfinkväll
    Emma

    SvaraRadera
  4. Vad fint du skriver om din ängla-mormor, dina tankar om närvaro och din roll som mormor. Jag känner precis som du, svårt att ta i munnen, nu har jag inte förmånen att få vara mormor ännu. Men när den dagen kommer kanske det blir lite svårt att identifiera sig först men sedan hittar man en roll som känns rätt för mig och barnen och förhoppningsvis barnbarnen. Jag tror fast jag inte känner dig, men det jag läser mellan raderna, att du är en lysande mormor. Vi kan inte jämföra oss med dåtidens mormödrar trots att vi kan plocka russinen som du så fint skriver. Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fina ord. De värmer. Nej det är nog precis som du säger man kan inte jämföra sig med dåtidens mormödrar på samma sätt..Intressant att kunna plocka med sig det man vill i alla fall...tack och kram
      E

      Radera
  5. Vad fint du skriver och vilket fint namn din mormor bar.. min mormor var i din ålder när jag kom till jorden och jag har väldigt starka band till henne. Det innebar att jag även fick lära känna henne och min morfars föräldrar så jag bär med mig deras personligheter.. min mormor var spännande med sina högklackade skor och läppstift (speciellt eftersom min mamma gick i näbbstövlar och palestinasjal) och du har ju arvet av omtanke och kärlek som sprids till alla de du möter...
    Kramar från Liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan riktigt se lilla Liv fascineras av mormor med sina klackskor och röda läppstift som var långt ifrån det du var van vid med din alternativa och härliga mamma. livsöden är sååå fascinerande.
      kram
      E

      Radera
  6. Känns igen helt och hållet och allt det Maria säger. Man kommer ihåg allt med värme och det är ett stort ljussken kring allt som har med att vara hos mor-mor att göra. Så lik Olivia, det sa både jag och Conny. Bamse kramar till er alla i Götet. AC

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men ellerhur A-C...det är gott att ha dessa mormorminnen i en ask i hjärtat. Hon finns så länge hjärtat minns. Vår uppgift att föra vidare
      Ja visst 'r Olivia och mormor Elna lika...hihi kul
      kram
      E

      Radera

INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...