söndag 7 mars 2010

Hon blickar ut mot livet

Hon fascineras av händer

vackra händer som älskar hennes linjer

jäms med svanken där tryggheten bor



Hon får inte alltid det hon vill

men alltid det hon behöver



Hon är rädd idag

rädd för sanningar som ligger bredvid

hon räknar knäskålar och parenteser

när rummen känns trånga



Hon har röda läppar idag

och ensamhet i lungorna

nu när våren äntligen

kom hem

/Emma

3 kommentarer:

  1. For et vakkert, alvorlig og sårt dikt. Vakkert.

    SvaraRadera
  2. Vackert, ack så vackert kära mor...

    SvaraRadera
  3. Åh så vackert underbara du!!

    Kramar till dig!

    SvaraRadera

INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...