Några av de som landade på mina dukar under året som vi strax ska lämna

Här kikar jag tillbaka på några av de änglar som ville bli målade under året som vi strax ska ta farväl av

Änglar som på något sätt ville kommunicera med mig i min skapandeprocess

 Det känns ju ofta så under mina kreativitetslekar och härliga skapandeprocesser.

Jag öppnar mitt hjärta och skapar utifrån en slags känsla som jag bär inombords

Ibland ställer sig mitt logiska tänkande i vägen för den fria kreativiteten. Då får jag ta pauser och försöka bli fri i mig själv igen. Ibland fungerar det ibland inte men oftast löser det sig på vägen. Om jag låst mig i intellektet så är det något jag behöver ta hand om i mig själv

Ibland får jag frågan varför jag målar så mycket änglar.

Egentligen vet jag väl inte eftersom det känns mer som att det är dom som vill bli målade och inte jag som väljer. En slags kanalisering alltså. Det är en aspekt av det hela

En annan aspekt är att jag rent aktivt vill föra in en slags 

andlighet i vardagen

En opolitisk och icke religionsbunden andlighet som handlar mer om att ha kontakt med sitt eget innersta. Att vara närvarande i sitt eget högsta jag. Det där jaget som inte är draperat av konventioner, prestationer, förväntningar och intellekt. 

Jag tror att vi kan behöva mer av den sortens andlighet i vår vardag för att orka. Och kanske för att våga leva som de vi faktiskt är. 

Att våga vara på samma våglängd som sina känslor t ex. Om vi är det så har vi fantastiska kompasser att följa våra livsvägar enligt. Då visar känslorna oss var vi är, vart vi vill och huruvida vi är på väg i enlighet med dessa där vi befinner oss just nu. Men då måste vi våga vara på samma våglängd som våra känslor för annars har vi inte förmågan att höra dem. Då tror vi istället oftast att våra känslor "bara händer" liksom. Men det gör dom förstås inte. De är fantastiska indikationer med budskap från oss själva till oss själva. 

Sen kan jag väl inte förneka eller förringa att jag alltid förlitat mig på något slags väsen

Om det är traditionella änglar eller energier av olika art är egentligen oviktigt för mig

Jag tror också att det finns änglar ibland oss som har förmågor och "uppdrag" här på jorden. Jag säger det med en glimt i ögat och känner en stimulans vid blotta tanken. Om det innehåller stor sanningskvot eller ej är oviktigt

Och alla ni som har eller har haft riktigt goda vänner ni vet också att dessa kan agera som änglar och få oss att lyfta när det känns som vi faller handlöst genom alla skyddsnät och membran i livet

En varm famn att vila sin trötta själ i guld

Ibland är också livet tungt att ta sig fram igenom

Jag brukar säga att om du känner att du är i ett helvete just nu, fortsätt bara gå, stanna inte kämpa inte emot. Fortsätt bara gå och känn hur du tar dig igenom och snart är du över på andra sidan

Då har änglarna en hjälpande hand även om vi inte alltid ser den

Hur tror ni annars att mammor orkar lyfta en hel bil när deras barn hamnat under

Ibland kan vi också behöva en ängels skönhet för att orka livets tyngd. En kontrast som späder ut det svåra och ger oss förmågan att lyfta blicken.

"Att låta en ängels spröda vinge torka tåren från vår kind

och känna dess andetag omkring oss likt evighetens vind"

Ibland kan vi också träffa en ängel när vi minst anar det

En människa som kommer exakt i rätt tidpunkt och säger exakt de rätta sakerna

Ni vet läraren dyker alltid upp när eleven är redo för budskapet och läxan

Ibland ser jag gamla själar speglas igenom nya små barns strålande stjärneögon

Det gör mig så innerligt glad och hoppfull

När man anar en oförstörd visdom som flätats samman med en liten pojkes fantastiska och änglalikt kloka funderingar ja, då vet jag att allt är ett kretslopp och evigheten

är ett faktum

Änglarna kan också vara symboler för det goda, det glada, det gudomliga och det medmänskliga

En symbol som får oss att tro på oss själva och att vi har allt inom oss

Att vi är fullkomliga och att det finns ett fantastiskt lugn i det

Ibland kommer änglamotiven till mig först och sedan kommer orden i efterhand

Ibland är det tvärtom. Då kommer orden till mig först och då kan de behöva en tavla att landa i. Och vid andra tillfällen vill målningen vara ifred utan ord som distraherar eller förtar den fria tolkningen

Ja det är lite om mina tankar runt varför det blivit så många änglar genom åren

Jag har nog målat änglar i mer än 15 år och deras karaktärer har sannerligen varierat genom åren

Jag anser mig annars själv inte vara en typisk "änglig" person så till vida att det finns en massa söta änglar högt och lågt här hemma eller att jag samlat på dem. Nej sådan är jag inte. 

Kanske beror det på att jag haft dem så nära mig i mitt skapande att det räcker gott så.

Visst har jag lite änglar här och där men de är ofta väldigt speciella i så fall. Eller har ett affektionsvärde för mig.