Tänk om det är så att vårt hjärta alltid är oförskräckt och modigt. Och att det bara är våra rädda och begränsande tankar som avgränsar den inre styrkan att etableras sig inom oss och vara tillgänglig. Och att vi ofta istället låter egot kliva fram och härja fritt och skapa osanna illusioner om att vi inte vågar vara
den vi egentligen är eller göra det vi egentligen vill
Fundera lite vilka tankar du har och vad de gör med dig. Vad är du i så fall utan dessa tankar?
Vi pratade om det här med känslor i vår podcast "Viktigt på riktigt" i senaste avsnittet och huruvida vi visar de eller förtränger och håller undan dem. Många har kommit med feedback på detta och uppskattar att vi tar upp det här med känslor och att det är ok att känna hela känsloregistret. Det tackar vi självklart ödmjukast för. Att det blev så pass mycket reaktioner på just detta tror jag beror på att vi tillrättalagda och mellanmjölkslagomt väluppfostrade svenskar har ett behov av att få vara dom vi är utan att bära en massa masker och förställa oss.
Jag tror nämligen att det är lite svenskt att inte våga stå stadigt i den vi är. Att inte bejaka och bekräfta oss själva oavsett om det vi känner är s k "bra känslor" eller dåliga. Någonstans har vi en samhällsbild av att vi inte ska visa det som inte är positivt. Vi försöker istället bli bekräftade av andra om och om igen för att på så sätt överleva det svek det faktiskt innebär att inte få vara sig själv.
När vi söker bekräftelse av någon annan betyder det att vi själva inte synliggör och bekräftar den delen inom oss som behöver uppmärksamhet av oss själva. Vi anställer alltså någon annan att göra vårt jobb
När vi söker bekräftelse av någon annan betyder det att vi själva inte synliggör och bekräftar den delen inom oss som behöver uppmärksamhet av oss själva. Vi anställer alltså någon annan att göra vårt jobb
Dock är tanken starten till alla känslor. Och dessa tankar de kan sannerligen lura oss att tro på en massa som inte är sant. Förminskande och smärtsamma tankar, antaganden och tolkningar som vi håller för sanna men som egentligen bara är tomma energimoln som vi kan lära oss att betrakta, identifiera och sedan släppa för att skapa plats för sådant vi VILL tänka på. Vi är inte våra tankar. Jag säger det igen VI ÄR INTE VÅRA TANKAR.
Så ta dig en funderare över vilka tankar du har och vad de gör med dig.
Vad är du i så fall utan dessa tankar?
Hej Emma!
SvaraRaderaVad glad jag är över att ha hittat din blogg, jag gillar den verkligen! Du skriver så kloka tankar så varje inlägg skulle kunna användas istället för terapi, för den som behöver. Jag tror nog att vi alla behöver vara mer sanna mot oss själva. Och inse att vi faktiskt duger alldeles utmärkt som vi är! Utan att dra in magen. Utan att behöva lägga på en fasad om att allt är så bra. Utan att klä oss som någon vi inte är.
Jag önskar dig en fin torsdag, kram Maja!
Ett jättebra inlägg - som oftast från dig :)
SvaraRaderaFör - visst begränsar våra tankar oss . . .
Följ din inre kompass, ditt hjärta - och se vart vägen leder :)
Kram på dig du min jordiska ängel :I
Från mig i Viken :D
Låter dem tankarna passera som moln <3
SvaraRaderaSå sant så! Har fått arbeta med mig själv och mina tankar jättemycket sedan jag började med mitt nya arbete. Har vuxit så mycket som person och att jag insett att jag är skaparen har gjort jättestorskillnad!
SvaraRadera