Världen borde vara lite mer Pia Sundhage och inte så mycket kallprat

En helg börjar lida mot sitt slut och jag kan bara konstatera att det känns som om jag står med förskräckt min på tröskeln och undrar vart den tog vägen. Om jag summerar lite så konstaterar jag att julklappsinköp, skickade böcker och tavlor, tränat, promenerat och njutit av god mat och dryck är lite av det jag ägnat mig åt. Ibland behöver jag kika i backspegeln när det känns som om tiden sprang före mig medan jag stod kvar på perrongen och väntade på att helgen skulle börja.

Nåväl mina tankar denna söndagskväll i decembertider är färgade av huruvida vi människor är ärliga, uppmärksamma och närvarande. Såg en intervju med fotbollslegenden Pia Sundhage. En enormt stark, skön och sann person om ni frågar mig. Tänk så otroligt gott att kunna stå så trygg i sitt bemötande och i sin identitet som hon gör. Hon nämner att hon inte är intresserad av människor och står för det. Hon nämner också att hon valt bort barn eftersom hon är för egoistisk och hon skulle följaktligen inte bli en bra förälder då. Insiktsfullt och jäkligt oegositiskt konstaterande om ni frågar mig. Tänk så många människor som är så enormt uppe i sig själva och har ett ego större än ord kan beskriva men som aldrig i världen skulle erkänna det samma. Så många föräldrar som skaffar barn för att förverkliga sig själva men som aldrig "ser" sina barn. Det är oftast samma människor som också tror sig veta bäst hur deras barn ska leva sina liv och tror att det är deras uppgift är att forma barnen till stereotypa kopior av sig själva. Eller kanske ännu värre att de vill skapa en framgångs-produkt av sina barn som symboliserar något som de själva aldrig uppnått. Något som DE kan vara stolta över. Inte något som barnen själva mår bra av. Då heter det ofta "ja men de förstår inte sitt eget bästa" Så enormt förnedrande att beröva människor deras egna val

Nej om världen vore lite mer Pia Sundhage så skulle vi slippa anta, spekulera och tolka varandra för alla skulle vara mer direkta och sanna mot sig själva. Vi skulle heller inte vara anpassade små skyltdockor som förställer oss för att bli omtyckta av andra. 

Det slår mig också hur många som verkligen ÄR egoistiska i sina möten med andra. Så många som oavbrutet pratar om sig själva utan en tanke på att det är en dialog och inte en monolog. Eftersom jag är en typisk lyssnare och tycker om att lyssna på andra så får jag ofta förtroende av andra och jag ser det som en ära. Men ibland blir jag trött på människor som pratar om enormt oväsentliga saker som egentligen inte berör någon annan och som fullständigt saknar substans eller värde i evighet efter evighet. Där måste jag bli bättre på att värdera min tid och inte stanna i samtal som är en monolog där en pratar oavbrutet och den andra funderar på andra saker och försöker dölja att man gäspar av tristess. Viktigt på riktigt. Och i ärlighetens namn så tycker jag om människor och jag tycker om att lyssna men jag är dålig på att mingla, kallprata och samtidigt finna ett värde i det som intresserar mig. Vardagsprat tråkar så lätt ut mig. Jag önskar att jag fann ett större värde i det än vad jag gör idag. Det är därför jag ofta finner stort värde i att samtala med barn för de kapar all onödigt lullull och är väldigt kärnfulla och direkta i sina konverstationer. 

Jag behöver nog bli lite mer Pia Sundhage-ärlig där jag helt enkelt artigt men tydligt lämnar konversationen när den utvecklats till en icke-givande monolog. Det är ju mitt ansvar att förvalta min tid. Livet är för kort för att ständigt anpassas efter andra för att bli omtyckt.

Däremot är det av stort värde för mig att lyssna och finnas där för människor som behöver någon att bolla sina tankar med, en axel att luta sig emot eller en famn att gråta ut i. Vi är MEDmänniskor inte MOTmänniskor

Ta hand om er och er värdefulla tid. Lev era liv och strunta i om andra inte gillar´t. De har ett eget liv att ta hand om