Mission possible

Ringen som ska påminna om att följa hjärtat...ännu mer...

Ibland surnar jag liksom till på mig själv. Det är när jag upptäcker att jag gör saker jag egentligen motsätter mig på ett eller annat sätt. Just nu är det min medverkan i köphysterin och komsumeringshetsen som bryter ut i anslutning till julfirandet varje år i vårt avlånga land. Vi springer oss trötta, svettiga och allmänt otåliga i affär efter affär och köper prylar som ingen behöver till människor som har allt och gör slut på pengar som vi behöver till annat eftersom det är banken som äger det vi tror att vi äger. Oh my god...det är galenskap utan gräns. Och jag är absolut ingen bättre föregångare som antar alternativa vägar, jag erkänner. Jag har idag löpt amok i allsköns affärer och införskaffat klapp efter klapp allt medan den större delen av världen svälter. Jag blir en enda stor ambivalent paradox. Nu tänker jag högt och låter bloggen vara min ventil. Kanske inbillar jag mig i min enfald att jag dövar mitt dåliga samvete en stund. Jag är relativt lättlurad så det kanske går :)

Julen för mig är egentligen tid att vara. Existera i ett fridfullt nu. Umgås med de som värmer hjärtat på ett alldeles speciellt sätt. Klappa katten och vandra med hunden. Tända ljus i överflöd. Choklad och likören "Quarenta Y Tres" med is  i vackra glas allt medan mysiga julfilmer passerar på TV. Brädspel och julotta. Läsande av böcker under varma filtar. Knarrande snö under tjocka vinterskor och singlande snöflingor att fånga på tungan i gatljussken, (även om jag inser att i samma stund som jag flyttade ner till kusten är det en mindre utopi att uppleva vita jular). 

Så egentligen har inte de saker som jag värdesätter mest med julen ett dyft med prylar och klappar att göra. Sedan kan jag inte förneka att det är kul att ge. Det är alltid kul att ge. Men det är så mycket mer stimulerande att köpa någon annan gång på året, när mottagaren minst anar det och mest behöver det. Då kan man i god tid välja ut saker med hjärtat och ge specifikt till en utvald mottagare. Nu handlas det hejvilt och bara därför att. Nåväl antingen är man in or out och tydligen så är jag även i år in.

Men jag köpte dock mig en ring idag som en symbol för att minnas att göra saker som kommer från hjärtat. Oavsett vad det gäller så måste jag 2014 göra saker som är födda ur mitt hjärta, även om det t o m kommer att innebära att jag blir obekväm för någon annan. Jag behöver bli mer bekväm med att vara obekväm. Men om inte jag står upp för det som brinner i mig - vem ska då göra det. Vem ska då hålla min olympiska eld vid liv. Och om ingen håller den vid liv kommer den sakta att slockna och falna. Och livet kommer då att vara en möjlighet att överleva istället för en fantastisk chans att L E V A. Nu är jag ju redan ganska bra på detta men jag kan bli ännu bättre och jag måste plocka upp mina problem och titta på dem för att kunna lösa dem. 

Det är mitt största mission 2014. 

(tillsammans med några andra små-missions som jag kanske berättar om en annan gång)

Vad blir ditt mission 2014?