Foto på mig taget av min dotter Josephine förra sensommaren |
Jag brukar ofta kalla mig konstnär. Tycker att det är en ganska bra etikett att använda mig av för att ge mig själv tillåtelse att ta mig tid för att måla på alla möjliga och omöjliga tider. Är ju annars inte så väldigt förtjust i allt "etikettande" som vi sysselsätter oss med här i Sverige. Men jag vet ju trots detta någonstans inom mig att det faktiskt inte är hela sanningen. Man kan inte blanda ihop det man gör med det man är. Bara för att jag målar ÄR jag inte konstnär. Bara för att man skriver böcker ÄR man inte författare. Vi är ju livet som utvecklas i mänsklig form. En medvetenhet i vilket skrivandet och målandet uppstår. Självklart tillsammans med alla andra saker vi företar oss.
Det här att jag inte ÄR mitt skapande är en enormt befriande tanke eftersom det fråntar mig den press som ibland uppstår då jag sammanblandar mig själv med mitt skapande. En press som hämmar mig då jag saknar flow och blir blockerad i mitt måleri eller skrivande. Det är då så lätt att hänga upp avsaknaden av resultat på sig själv.
Om vi betraktar det hela från det här perspektivet och inte imploderar oss själva i målandet (eller vilket skapande det nu må vara) kan vi låta skapandet vara där det är, helt utan krav, prestation och förväntningar. Prestigelöst, lekfullt och gränslöst. Vi blir då en kanal för själva kreativiteten. Förlösande och befriande.
Så många som jag träffat genom åren som så gärna skulle vilja måla men som anser att de inte kan. Trots att de inte ens försökt. De börjar ofta i fel ände. De förväntar sig ett högt uppsatt resultat på sitt målande och ger upp då de inte uppnår detta. De kör förbi kreativitetsleken och går rakt in i den logiska delen av hjärnan och "tänker" fram ett prestationsinriktat resultat. Det som händer då är att inspirationen dalar i snabb takt och man ger upp.
Om man istället vänder på hela processen och leker sig fram och testar och spränger gränser och har kul så kommer det till slut att resultera i ett uttryckssätt som är mer förankrat i sitt eget sätt att uttrycka sig. Skapandet blir då ett sätt för kreativiteten, själen och kroppen att samarbeta med ren inspiration. Då händer det grejer jag lovar. Man blir då också modigare och vågar skapa utanför ramarna på ett nytt sätt.
Jag har hållit kurser i detta tidigare och håller just nu på att utarbeta och finslipa detta ytterligare. Kurser där man kombinerar personlig utveckling och kreativt skapande av liv och konst. Ett sätt att måla, skriva och samtala sig hem till sig själv
Alla som vill kan skapa av hjärtats glöd. Det gäller bara att låta passionen och kreativiteten på ett kärleksfullt och skoningslöst sätt få möjlighet att blomma ut
Allt är KONSTigt
Puss och kram
Spännande tankar och jag tror att det fungerar så i mångt och mycke! När man vill för mycket är det lätt att det låser sig...
SvaraRaderaÖnskar dig en härlig vecka!