Att våga kasta sig ut

Att våga hoppa rakt ut och göra det oväntade och att följa sin egen inre känsla är inte alltid det lättaste. Men det är alltid det "rättaste". Tro mig. En förutsättning för välbefinnande och växande är att kunna följa sin övertygelse och lyssna på sig själv. Det här kan ibland skapa en viss konflikt i Jantelagens Sverige. Vi är uppväxta med ett ganska rationalistiskt synsätt som gör att vi tror att om vi bara följer mallen och gör det som förväntas så blir det bra. Vi ska "bita ihop", "kämpa på" "hålla ut". Medan vi gör det passerar livet förbi och drömmen vi bär inom oss förbleknar i takt med tiden. Chans efter chans passerar också förbi och vi har inte ens noterat det eftersom chanserna ibland är förklädda och vi har stängt sinnet och sänkt blicken i vår färd med att "bita ihop och gilla det kärva läget"
Självklart måste vi ibland och i vissa situationer just "kämpa på och bita ihop" men inte när det gäller sånt som faktiskt är fullt möjligt att förändra.
Jag har flera gånger vågat hoppa rakt ut utan att veta om det ska gå bra eller ej. Livet har ju liksom inga garantier. Många har tyckt väldigt mycket och flera har rynkat på näsan men det får stå för dom. Jag har fullt upp med att leva mitt liv och jag har liksom inte tid att infria andras önskningar om MITT liv. Jag ser heller aldrig skylten här ovan att det är förbjudet att våga kasta sig ut. Tur är väl det :)