När brandluckorna slår igen...

Jag brukar säga att jag har inbyggda brandluckor i mitt mentala system. Låter kanske märkligt men det är för mig en ganska bra metafor när jag fyllt upp mina sinnen till bredden med intryck, avtryck och påtryck från alla möjliga och omöjliga håll. 

Hur jag märker att de slagit igen? Jo jag blir en aning blasé inför det mesta som jag annars nästintill brinner för. Det kan vara målad uttrycksfull konst som passerar mig oberört förbi, poesi som ligger fullständigt platt framför mig, musik som inte når in och människor som jag knappt möter helhjärtat. DÅ vet jag att mina s k "brandluckor" slagit till för att jag inte ska bränna ut mig och mina arma sinnen. Då vet jag att det är dags att detoxa sig lite och stänga av, släcka ner och vänta in sig själv i lugn och ro.

Det här är av största vikt för att komma vidare i allt jag gör. Framför allt i mitt förhållande till mitt skapande uttryck. När brandluckorna slagit igen börjar jag omedvetet styra upp mitt skapande logiskt istället för att freaka ut kreativt. Hoppas ni förstår skillnaden. Jag pratade med en kollega idag som är dansare ang detta. Och han bekräftade samma sak. När de står inför en premiär repar dom genom att göra helt "random" saker som lekar eller liknande för att öppna sinnena och bli fria i uttrycket. INTE logiskt tänkande och styrda av att "göra rätt" När det gäller att använda och hitta sitt skapande uttryck så måste man vara fri och känn in mer än att vara styrd och tänka. Här finns ju inga s k rätt och fel.

Förut har det t o m hänt att jag sneglat på andra konstnärer när jag hamnat i dessa lägen och influerats av någon annans uttryck istället för att släppa lös mitt eget. Det gör jag inte idag. Jag vägrar skapa utifrån prestation och med influens av en annan konstnär. Då har jag ju tappat mig själv. Igen. Men det har varit en process i sig att komma fram till detta

Jag älskar verkligen sann konst och att njuta av andras rena uttryck. Och på samma sätt blir det mer och mer viktigt för mig att också vara sann i mitt rena uttryck. Om det så handlar om att få ner det jag känner inombords genom så få streck som möjligt på en duk för att nå den abstrakta nakenheten så är det det jag måste göra. Eller om det handlar om att försöka få en upplevd skönhet i naturen att "rinna" ner på en målarduk genom att illustrera en ängels själfulla vingslag ja då är det det jag måste sysselsätta mig med. Det handlar om var jag befinner mig i livsprocessen. Inte vad jag kan tekniskt prestera. På så sätt vill jag skapa utifrån min inre källa. Här finns inga rätt och fel. Bara sköna upptäcktsfärder genom inspiration, kärleken, galenskap och fria sinnen. 

Här följer lite skön konst som jag finner fri, sann och uttrycksfull.

 Konstnär Duarte Vitoria

Konstnär Erin Hansen

Konstnär Meghan Hildebrand

Konstnär Pierre Chedid