söndag 27 april 2014

Dags att "VAM-a" lite


Jag är makalöst svag för det vackra i livet. Sedan kan man väl självklart fråga sig vad som ÄR vackert förstås. Det är alltid upp till betraktaren. Jag går ju igång lika mycket på en vacker sten som en enastående rostig detalj, en sliten brädvägg eller ett leende som går rakt in i mig med hela sin skönhet. Jag brukar säga att det som jag anser är vackert är det som fångar min uppmärksamhet och får pulsen att antingen accelerera eller sakta ner av harmoni. 
Det finns nog också en skönhetstörst eller skönhetslängtan i mig som jag är rätt bra på att tillgodose eftersom jag hittar skönhet i så många saker.


Just nu är det detta magiska mirakel som utspelar sig ute i naturen som fascinerar mig igen. Blomningen som helt generöst bara häver sin storhet över oss och fyller iaf mina sinnen till bredden. Jag har t o m lämnat stort utrymme i min almanacka denna veckan för att inte missa just den här stunden när allt exploderar. Det finns ju VAB-dagar man kan ta ut när man har småbarn. Jag har VAM-dagar (Vård Av Mig)att ta ut för att bli en bra person.
Jag måste vara HÄR - inte DÄR. Det är viktigare för mig att delta medvetet och närvarande i detta mirakel än att bara tjäna flis ideligen. Rikedom på riktigt. 


Varenda knopp, varenda blomning är ju ett eget litet mirakel och jag är livrädd att bli blasé eller van med detta. Det skulle betyda att jag missade själva poängen med det jag kallar liv.
Det är samma sak som när jag får umgås med mina små prinsar. De är HÄR - inte DÄR. Mentalt och kroppsligt på samma plats. De nämner aldrig ens ålder, vikt, rynkor, mascara-märke, klädmärken eller vad som är "passande". Ytan existerar inte i deras värld. Ibland tänker jag hur vår vuxna värld skulle se ut om ingen hade speglar. Att vi inte visste hur vi själva såg ut utan bara kände och slutade jämföra. Att vi var så vackra som vi kände oss inifrån och att vi lade mer energi på att "må bra" istället för att "se bra ut"


Nåväl jag tackar mig för att jag valt att jobba rätt hårt veckan som varit eftersom det gör att kommande vecka kommer att gå i njutningens tecken med många härliga flanerande VAM-dagar och reflektionsstunder. Mitt ansvar som medmänniska är att i första hand ta hand om mig för att bli en så bra version av mig som det bara går. Det har sedan min omgivning självklart både glädje och nytta av. Allt hänger ihop. Och jag upplever inte världen som världen är, jag upplever världen som jag är. Har jag kärlek och omtanke inom mig är det också det jag ser i dig. 
What goes around comes around. 

Det är ju trots allt inte din uppgift att älska mig - det är min uppgift


3 kommentarer:

  1. VAM-dagar, låter underbart för varje år säger jag till mig själv i år ska jag ut och titta på blommorna, istället väljer jag att missa det. Ja, jag väljer för ute där bland det vackra får jag dåligt samvete, som hemmavarande, att om jag njuter det minsta så kommer jag inte få vara just hemmavarande om jag inte gör det tråkiga först. Naturligtvis är det inte så, bara jag som vill vara duktig för att bevisa, ja vad egentligen? Så ibland tar jag den där stunden att njuta lite försiktigt, VAM-dagar ska jag genast införa i mitt liv.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så typiskt att tänka så. Jag möter så många människor som tyvärr drabbats av den där vanföreställningen att vi inte skulle vara värda njutning. Du är inte ensam Ann.Charlotte. Jag tror att vi är ämnade att ta hand om oss själva, njuta, leva, vara lyckliga. Ja helt enkelt vara den bästa versionen av den som är DU. Det är ju också ansvarigt jämtemot din omgivning. Så njut, lev, älska och ta vara på livet medan du har det i din hand. Du är värd det bästa
      kram
      E

      Radera