måndag 22 oktober 2012

MEDmänsklig hjälpsamhet mitt i natten


Att ta sig tid och göra det där lilla extra för någon annan människa ligger det större värde i än vad vi anar. Tyvärr tror jag att i takt med att hastigheten och prestationsnivån ökar i vårt samhälle så tar vi oss mindre och mindre tid för andra och varandra. Så dumt kan man tycka. Jag ha sagt det förut och jag säger det igen. Vi är ju MEDmänniskor och inte MOTmänniskor. 

Man vet aldrig när man möter en ängel i vardagen 


Jag vill ta ett litet exempel som gjorde mig glad och tacksam härom dagen. Eller snarare härom natten för detta hände sig mitt i natten när jag vi var på väg hem från ett 45-årskalas här i Göteborg. Vädret var ungefär så som det varit den senaste tiden, alltså regn och blåst. Klockan var ungefär 00,20 och självklart fullständigt becksvart ute. Alltså inte en helt angenäm tid, väderlek och tid att småmysa och mingla omkring på stan. Vi kommer springande vid Centralstation, från bussen som tagit oss från Örgryte och ska ta spårvagnen ut till Majorna. Spårvagnsföraren ser oss komma springande som två vettvillingar men stänger ändå dörren. Men DÅ händer detta. Ett gäng "coola grabbar" med häng-brallor, huvor och allmänt gängliga som 16-17-åriga grabbar av den tuffa sorten kan vara. Den ena får syn på oss och avviker från gänget och springer tillbaka till vagnen, varpå dom andra ropar på honom och skriker "-Kom igen då". Han stannar ändå och trycker upp dörren och håller handen emellan för att vi ska hinna med. När vi kommit fram ansluter han åter igen till sitt gäng. Hans enda intention var alltså att hjälpa oss så vi kom med vagnen där i regnet mitt i natten. Detta gjorde att vi tjänade in 40 minuters väntan till nästa vagn.Tacksamheten var stor från vår sida och han kommer vi alltid att minnas. Det var ju trots allt spöregn även på honom men han tog sig ändå tiden att hjälpa oss där mitt i natten. Det är vardaglig medmänsklighet som vi alla bör dela med oss av tycker jag.

14 kommentarer:

  1. Pirjo Brandestam22 oktober 2012 00:59

    Det var gulligt gjort...inte vad man precis förväntar sig av coola killar.. Då blir man glad...det behövs inte så mycket alltid :-)
    Ha en fortsatt fin måndag :-) Kram <3

    SvaraRadera
  2. Härligt, det finns alltid hopp runt omkring oss. Ha en underbar måndag. Kram Marie

    SvaraRadera
  3. Wow.... vilken kille må jag säga.
    Och vilka fördomar man sitter inne med hörru. Precis som det skulle vara ålder på medmänsklig hjälpsamhet. Men lite extra underbart är det dock att det var en "hängbrallakille". Super!!
    Synd att han inte får höra det själv bara. Och vilken lycka att ni stötte på honom just då......Law of attraction kanske;)

    Puss o kärlek

    SvaraRadera
  4. Wow.... vilken kille må jag säga.
    Och vilka fördomar man sitter inne med hörru. Precis som det skulle vara ålder på medmänsklig hjälpsamhet. Men lite extra underbart är det dock att det var en "hängbrallakille". Super!!
    Synd att han inte får höra det själv bara. Och vilken lycka att ni stötte på honom just då......Law of attraction kanske;)

    Puss o kärlek

    SvaraRadera
  5. Vilken "solskenshistoria" trots natt o hällande kallt regn :)
    Och - det visar att vi ALDRIG ska ha förutfattade meningar om dessa skränande unga, som kanske "skrämmer" oss också ibland :)
    Minns - en gång i Köping - kväll, mörkt - vi mötte ett "skränande gäng killar", inga andra närvarande. Vad hände?: En av killarna sa: "Hej på er tjejer (vi var ca 50 år då), vad ni ser fina ut" och så gick dom vidare, vi log och kände en enorm glädje inom oss när vi fortsatte där i mörkret o kvällen :)
    Bevara denna händelse i ditt kärleksfulla varma hjärta du fina :)
    Och - tror du inte att chauffören som inte brydde sig, fick sig en tankeställare - och kanske lärde sig något - och utan att gå på charmkurs dessutom, hi hi :)
    MEDmänsklighet Tack - och inte MOTmänsklighet :)
    Kärlek o ljus från mig till dig i höstmörkret,
    :D

    SvaraRadera
  6. Jo läser och nickar och håller med..
    //Karina

    SvaraRadera
  7. Wow, vilken insats! Sånt man lever på länge.

    Kram Lena

    SvaraRadera
  8. Finns hopp för framtiden! Han kände säkert er tacksamhet! Förutfattade meningar får man ibland käka upp...Kvarnsveden i Borlänge blir ju oftast sammankopplat med brottslighet o bråk! Sen jag för 1 ½ år sen ramlade in på bloggen: I kroppen min, så har jag fått revidera min uppfattning om Kvarnsveden! Insett att det där också finns de allra finnaste killar! Å att lyssna på Mando diao när Gustav N från just Kvarnsveden sjönger Fröding...Ja, du får lyssna själv! Å läs Kristians blogg...I kroppen min! Hans formuleringa o hans gripande öde...Ja läs själv!

    SvaraRadera
  9. åå, sånt gör en glad. Vilken fin handling och så skönt för er. kram

    SvaraRadera
  10. Rös när jag läste ditt inlägg, underbart med medmänsklighet på det viset när man minst anar :)Du är bloggad hos mig om du inte sett det..

    kramar

    SvaraRadera
  11. Visst är det underbart att stöta på underbara människor. Lite ledsamt dock att det ska ses som en "undantagshändelse". Det borde ju vara så hela tiden;-)
    Och chauffören hde nog haft en dålig dag, stackarn. Kanske folk gnällt för att han kört för fort/för sakta/var försenad eller något annat. Hoppas han fick "värme" senare under natten.
    Ann

    SvaraRadera
  12. Man blir så glad över att även sådana berättelser om ungdomar kommer fram. Det finns många fina tonåringar också!
    Kram!

    SvaraRadera
  13. Ja visst är det underbart Pirjo. Man blir inutiglad och tacksam

    Marie, ja det finns alltid hopp :):)

    Jepp Gisan...det är guld att se att det finns hopp om medmänklighet mitt i vardagen

    Ja Marion visst är det underbart och kanske inte riktigt som man väntade sig

    Ja Helene visst är det en liten solskenshistoria :)

    Härligt Karina :)

    Lena ja det lever man länge på. Synd att han inte vet hur mycket jag uppskattar det bara

    Tack för tipset om kristians blogg

    Marie-Louise, ja visst var det fantastiskt och förebildinspirerande

    Ja Liv visst var det lite rörande. tack för fina inlägget hos dig

    Ann, ja vi får hoppas att föraren fick lite "värme" senare på nattkröken.

    Anneli, ja det finns fler fina ungdomar än vi anar

    KRAM till er alla och tack för att ni kommenterar och läser

    LOVE

    Emma

    SvaraRadera