Höstlig morgonrodnad med de varmaste röda färger man kan tänka

Den höströda färgen som naturen generöst ikläder sig den här delen på året är så vacker att språket är alldeles för snävt för att jag ska kunna förklara hur jag känner det. Min morgonpromenad var som en enda lång njutning där jag insuper allt det vackra. Jag satt först i min lurar för att lyssna färdigt på boken "Villa Bonita" men det tog död på upplevelsen för det utestängde den här magiska tystnaden som infinner sig precis i gränsen mellan nattens mörka tystnad och morgonens första rosa försiktiga ljus. Ja jag är en morgon-lover I know. Det är inte pensionärsvarning för i så fall hade jag det redan vid 10-årsåldern, för jag har nämligen alltid varit en morgonlärka

Att det nu också ligger en vackert krispig frost över allt gör bara upplevelsen ännu mer innerlig. Jag njuter av att äntligen få hoppa i min favoritkappa som har samma höströda färg som löven just nu, och till det min hemstickade klarlila basker som min fina mamma stickat till mig. Färgkombon som alla stilpoliser skulle baxna över, men vem bryr sig om det.

Utanför vår kvartersbutik hittade jag detta grymt vackra stilleben på morgonkvisten

Som vanligt är det svårt att återge morgonrodnadens ljuvlighet via en mobil men jag försöker ändå ge er en glimt av hur underskönt det är när himla-kanten skiftar i rosa och lägger sig som en kuliss bakom min stads uppvaknande

Den här skönt färgade horisonten är universums sätt att säga jag älskar dig, tror jag minsann. Vardagsmagi. 
Eller hur?