Att låta sin inre värld bli till allmänhetens beskådan

Ny målning växer fram 

"Hemligheten"

Att vara konstnär är att vara sann mot sig själv och sedan tillåta det sanna uttrycket rinna ut i diverse konstverk som sedan kan visas upp till omvärldens beskådan och bedömning

Att tillåta sin inre världen bli en yttre värld

Ett bra verk är när en målande konstnär doppat sin pensel i sin själ och sedan målar det sanna som kommer där ur. Ett universellt språk

 Ibland förstår jag verkligen alla de där konstnärerna som suttit år ut och år in och bara målat, målat och målat utan att ens visa upp sina verk för någon endaste människa. Att bara vara i sin skapandeprocess.

Totalt friställd andras bedömningar, tolkningar och betraktelser av ens allra heligaste innersta. Att vara konstnär är ibland rätt smärtsamt. Sårbarheten är ständigt närvarande 

Men det är också det mest fantastiska sättet att leva för mig. 

Det känns som ett kall. Jag har vid några tillfällen "stängt av" den kreativa inspirationen som jag har inom mig. Det har alltid slutat på samma sätt, nämligen att jag stryper tillförseln till allt som i sanning är jag.

I den här målningen har jag låtit mitt motiv gifta sig med Dalai Lamas ord:

"Give the ones you love wings to fly, roots to come back to and reasons to stay"

Något vi alla borde ge våra barn

Kärlek

Ge av det vi alla egentligen vill ha nämligen T I D

All denna julångest som bubblar överallt omkring oss

Den känns lite onödig måste jag tillstå. Det ska handlas, bakas, kokas, syltas, saftas, skickas och göras. Och framför allt så ska vi ge bort mer än våra plånböcker har råd med till människor som har allt för att sedan kunna säga att vi har köpt. Alltså vi står med vånda och ångest över att vi inte vet vad vi ska köpa till någon som redan har allt. Ja det saknar all rimligt förstånd om ni frågar mig. Jag är inte bättre än någon annan för jag gör det jag också. Dock köper vi bara till de allra närmaste numera

Dock vägrar jag slita ut mig för att kunna möta en jul i frid. No way. Jag gör det jag hinner och släpper taget om resten. Det var faktiskt länge sedan jag släppte julångesten. Det finaste vi kan ge varandra är ändå T I D och ren skär kärlek. Ändå är det förstnämnda något vi uttrycker att vi ständigt lider brist på. Men ingen lider brist på tid som har livet i sin hand. Vi har 24 timmar demokratiskt fördelade timmar per person och dygn. Sedan hur vi väljer att disponera dessa - ja det är upp till var och en. Ge bort lite egen-tid till småbarnsföräldrar genom att ge bort barnvakt. Ge tid till barnen genom att ni gemensamt gör saker som DE vill att ni ska göra utan att ens tänka på klockan. Ge tid till farmor på ålderdomshemmet för ingen blir så glad som hon för en bit av din tid då hon känner sig sedd och uppskattad med lite fika och närvarotid. 

Ge av det alla egentligen allra helst vill ha. Pengar är förnybar energi men tiden är dyrbar och kommer inte tillbaka. Strunta i om allt är hembakt eller perfektstädat. Hinn det du hinner och ge varandra T I D. Då kommer julefriden som en ren konsekvens - jag lovar. Tänd ljus, promenera, lyssna på fin musik, prata med varandra, gå på julottan, njut av att finnas och finns nära de du håller nära. Kanske är det dig själv du ska ta hand om allra mest denna jul. En vän sa till mig en gång att hon skulle vilja vara alldeles ensam på julen, men det kan man ju inte. Nähä varför kan man inte det. Man kan allt man vill och livet är till för att skapas så som man själv vill.

Så skippa stressen och njut av det du mår bra av. Och för guds skull köp inte mer än ni behöver.

Bjuder er på en dikt jag skrev för några år sedan apropå det här med "julefrid"

Bara suddiga reflektioner när julen bjuder upp till hysteri och skeva snedvridna världsbilder inte kan låta bli mig

En gnistrande påminnelse om livets förgänglighet(eller en blek världförbättrares bekännelser)

Hej hopp nu är det så förbannat mycket jul igen och ensamheten är den envetne gästen när vi lämnat den gamle till vår tids praktisk förvaring. De darrande, slitna händerna flätar sig till ännu en bön. Sångerna har tystnat och slutet blev inte som hon trodde. Gråten är tyst nu och den skoningslösa tiden äter sig mätt urholkar den vackra visheten som ingen längre vill se.  Men va fan det är ju jul. Le nu Agda. Le nu

Yerevan har sina avglömda historier nerkörda i halsen och folket ropar på hjälp, på mig och på en framtid att sluta blöda i. Vår värld har ångest på ålderns höst men vi konsumerar oss fria till tonerna av en jävligt white christmas. Kan man glömma. Årets julklapp

Kanske är inget så fattigt som ett förlåt utan mening eller ett inget utan förlåt. Jag strävar fortfarande efter att vara hon som är jag när natten blänger mig till en avslagen fruktan och invanda cirklar. Det saknas en nerv i det här spelet och även jag är dess urlakade deltagare

Tysta, blekgröna väntsalar utan mening är "hemma" för den kärlekslösa pojken utan ord. Han som bar för många diagnoser i sin ensamma famn. Vem fångade hans återhållna smärta som stelnat under pokerfejsets stumma mask. Bedårande vita kreationer varmed allt motstånd ska övervinnas och medicineras. Vackra sköra glaspojke du är en sjukdom inte en själ. Ta en lussebulle vetja 

Morgonen kastar långa skuggor över våra ensamma minnen och kärlekslösa dagar. Månen ger akt på nyanserna och ber en bön om en nyare morgondag. En fullständig metamorfos där de allra sista varven i det här surrealistiska racerloppet lider mot sitt definitiva slut och en tro på en ny början. Tillsammans ta mig fan 

Det är jul hos mig. Jag andas inåt och vinterhimlens rosa konturer har smekt upp mig i brygga igen. Han är den enda som klarar av mig och mina märkliga begär. Kanske är det bäst så. Kravlöst, himmelskt och lagomextas i midvintertid

God Jul

När fyrkantigheten skrämmer mig flyr jag till poesin

Ibland tycker jag att livet blir kantigt och hårt.  Det känns som om det inte är anpassat till mina överkänsliga mentala konturer. Då behöver jag poesin för att hitta mjukare fästpunkter där mina tankar får ta den plats de behöver. Små oaser av förståelse 

Det poetiska språket är inte lika snävt och "korrekt" som vårt dagliga vardagsspråk och det sätter inte normativa tak på tankarna. Det är förmodligen den gränslöshet jag behöver för att inte fastna i fyrkantigheten som jag ständig räds. Jag klarar inte av för mycket av det tillknäppta 

Den här underbara dikten är en av mina favoriter. Den är skriven av en man jag lärde känna för några år sedan och som fick lämna det här livet alldeles för tidigt i en MC-olycka. På samma sätt som hans bror hade omkommit ett år tidigare. Ibland förstår vi inte livet och vi måste lämna det så

Vissa människor lämnar avtryck som för alltid finns kvar

När blir ett liv en lögn

*

räcker det att blunda 

hålla andan och hoppas

utan att agera

eller måste vi först se

och kanske bevisa

att saker inte blivit 

som vi hoppats

då vi aldrig gjorde

är drömmen en lögn

om den inte blir sann

då vi väljer att ej försöka

ljuger jag 

om jag avslöjar sanningar 

och hör dem likt passerande bilar

dö bort i regnvattenkaskader

försvinna med bakljusen i nattens dis

inför nonchalerande öron

och viker mig 

överträder vi gränsen 

mellan empati 

och självbedrägeri

mellan ovillkorlig kärlek

och ringaktande av Jaget

om vi Älskar andra mer än oss själva

och inte står ut

/Christer Berglin

Låt inte andras oförrätter bosätta sig i dig - där bor ju du

Någonstans inom varje människa finns en absolut harmonisk och fridfull plats. Någonstans mellan hjärtats skönhet och sinnets tjattrande tankar finns en plats av ro. Vi är inte alltid i kontakt med denna platsen inom oss själva. En av orsakerna är att vi söker den här inre ron utanför oss själva. Vi åker världen runt för att hitta det som hela tiden funnits inom. Det finns väl ett gammalt ordspråk och talesätt som lyder :

"den enda frid du kan finna på bergets topp är den frid du tar med dig opp"

Och så tror jag att det är. Tystnaden vi söker finns redan här. Den färdas inte. Den är alltid vid sitt mål. Spring inte efter den för då kommer du aldrig att finna den. Den är här hela tiden.

Jag har funnit några små knep för att lättare komma i kontakt med sin egen fridfulla harmoniplats inom sig. Fyra små hörnstenar som gör det lättare att skapa fred med sig själv. Det är ju där allt börjar. Ditt inre liv skapar ditt yttre liv och allt hänger samman. När vi hittat den här inre platsen får vi också lättare att träna upp vår "beslutsmuskel", vårt förhållningssätt till svårigheter och relationer med omvärlden

1. Att acceptera det som ÄR. Att inte leva i motstånd utan ta emot det som sker just nu och landa i det som är. Det betyder inte att du inte ska ta ansvar för ditt liv. Tvärtom det betyder istället att du inser att det enda du har kontroll och möjlighet att påverka är dig själv. Släpp sedan taget om allt det du inte kan påverka. Det finns ett zenbuddhistiskt ordspråk som ringar in det så bra. "Sitt still, gör ingenting, våren kommer och gräset växer av sig självt" Under tiden kan du släppa taget och njuta av det som är DU

2. Att äga sin egen väg. Att låta hjärtat få tala till punkt och vara öppen för vägen. Det kommer inte alltid att vara lätt. Men det kommer alltid att vara värt det. Inget i livet kan vara mer prisvärt än den "kostnad" det innebär att vara trogen sin egen väg och sitt eget hjärta. Alla kommer inte att älska det du gör, det räcker med att du i förvissning vet att vägen är din och den leds av ditt hjärta.

3. Att förlåta. Det bor så många oförlåtna saker i människors arma hjärtan. Dessa ställer sig i vägen för det rena och sanna modet som krävs för att våga vara sig själv. Det skapar små isbubblor runt hjärtat som inte släpper fram friden du redan har. Vissa saker kan vara enormt svåra att förlåta. Då är det viktigt att veta att man inte förlåter för att man tycker att det är ok att någon gjort oss illa men vi släpper taget om det för att det inte längre ska "äga" vårt mående och blockera vår inre källa. Släpp taget och gå vidare för DIN skull. Låt inte andras oförrätter bo i ditt sinne och hjärta. Där bor du

4. Var inte rädd för att göra bort dig eller för att misslyckas. Inget misslyckande är ett misslyckande förrän vi bestämmer att det är det. Alla saker som sker är lärdomar. Vissa svider till lite extra och lär oss lite "hårdare" Men se dom som erfarenheter som du lär dig av. Ta inte för allvarligt på vare sig dig själv eller livet. Vi kommer ju ändå aldrig ifrån det levande. Då är det lättare att våga, chansa och ta risken att göra bort sig lite. Det är inte hela världen. Låt oss bjuda på den

Lycka till och du...."sluta leta efter toppen för du står på den" 

som Kapten Röd så klokt sjunger

Poesin är ett bra sätt att bearbeta och nå sig själv

Alltid när jag går in i perioder av tänkande, utveckling och livsfascination får jag en ännu närmare kontakt med poesin. Jag både läser, skriver och avnjuter poesi i mitt sätt sätt att vara amatör-terapeut till mig själv. Inga må-bra-böcker i världen kan nå min inre kärna och djupaste reflektionspunkt på samma sätt som när jag går djupare in i poesins fantastiska värld. Det är som om orden rinner ur mig med en ännu större sanningskvot. 

Här bjuder jag på en av mina hundratals dikter från skrivbordslådan

Av sannolika skäl misstänkt för kärlek 

gud ska veta att jag lämnat många dagar till spillo 

men också speglat många vackra himlar från nu 

kapitel för kapitel i sagan om mitt liv 

har jag bevarat det sköra under kärlekens pseudonym 

även de dagar då huden var det enda som höll mig samman 

nu står jag här liten och naken med hjärtat i handen 

det finns inget att förneka eller förändra 

och jag älskar så förbannat när natten målar mig lugn 

under universums transparenta vingar 

//Emma Karlsson

Att vara en gla´skit är ett val för min del

Att vara en glad skit kan ibland vara provocerande för andra som ligger i en helt annan sinnesstämning. Det fanns en tid när jag tog åt mig och blev illa till mods av att andra provocerades av mitt förhållningssätt till livet. . Idag inser jag att om andra blir upprörda så har det mer med dem att göra än med min glädje. Ingen kan bli upp-rörd om det inte finns något inuti dom att röra upp.

Däremot har mitt glada sinnelag många gånger gett mig så mycket tillbaka. Framför allt genom att jag ser livet från ett önskvärt perspektiv. Men det har också tagit mig till nya intressanta möten och relationer genom att glädjen smittat av sig. Jag bjuder gärna på ett leende eftersom det kostar så lite och ger alltid något tillbaka. Vi är MEDMänniskor - inte MOTmänniskor. Eller hur?!

Detta betyder ju självklart inte att jag på något sätt är sorglös. Tvärtom jag har ett brett register av känslor. Jag kan bli rejält arg, ledsen och nedstämd. Men det är inga sinnesstämningar jag flyttar in i permanent. Men jag tillåter allt. Livet har alla nyanser, vi likaså.

Idag fick jag användning av mitt glada sinnelag igen. Jag har nämligen gjort det där jag inte är så förtjust i. Jag har varit på ett möte med nätverket BNI och presenterat konceptet som jag tagit fram med min kollega Janne Hulten. Och i ärlighetens namn så var det riktigt trevligt och jag känner mig både upprymd och tillfreds.

Ibland behöver vi göra saker vi inte tycker om för att inse att saker och ting inte alltid är som vi tror och föreställer oss. Och ur detta utvecklas och växer vi som människor.

 I love what I do and I do what I love

Kärlek till er alla

Sitt inte på så höga piedestaler att du tappar fotfästet med jorden

Idag gick min morgonpromenad genom stan. Det finns en slags ynnest i att få ta del av en nyvaken stad som har en vackert färgad horisont som kuliss. Och havet som omhuldar dess utkanter. Det finns sannerligen en förälskelse mellan mig och den här staden. Det tackar jag för

Jag tackar för ganska många saker just nu. Jag är som ni säkert förstått i en process där livet och jag hittat nya sätt att ta hand om varandra. Jag tar avstånd från mycket av det som anses vara "framgång" och tittar djupare in i varför jag gör de saker jag gör. Jag vill vara sann, autentisk och full av kärlek till det liv jag väljer att leva. 

Det har lett till att jag också ser saker omkring mig som jag inte vill vara en del av. Jag ser så många människor som i sin iver att självförhärliga sig själva ständigt söker andras uppskattning och bekräftelse. Man säger sig vilja hjälpa och inspirera andra människor på avstånd och inför publik. När man i själva verket bara vill visa vad "duktig" man är så att andra kan imponeras. Man vill ta emot publikens jubel och omgivningens ständiga uppskattning. För genom detta får man den egna identiteten uppfylld till bredden. Det är så lätt att halka dit för jag har själv gjort det. Det är dock en farlig och omättlig påfyllnadsmetod tror jag

Vi har t o m fått för oss att ju fler människor som imponeras av oss desto viktigare är det vi gör för mänskligheten. Vi gör nästan vad som helst för att bli kända och "erkända". Men tänk om den som bara hjälpt en enda människa att hitta tillbaka till sitt liv gör ett minst lika "bra" jobb. Tänk om den som arbetar i det tysta med att ideellt laga mat hos Stadsmissionen gör stor förändring i många människors liv utan att behöva deklarera det för omvärlden. Eller hon som sitter i telefonen hos kvinnojouren utan betalning och hjälper en annan kvinna och medsyster att hitta en liten liten gnutta hopp för stunden som gör att hon inte tar sitt liv. Eller de som arbetar helhjärtat med ensamkommande flyktingbarn på sin fritid för att de ska få kontakt med andra, hitta tilltro och få möjlighet att leka. Är inte deras fantastiska arbete minst lika mycket värt som den som för 100 000 håller en föreläsning på 1,5 tim om hur andra ska leva sina liv.

Jag förstår att alla måste överleva och jag är med på att vi behöver inspiratörer. Jag är ju själv en föreläsare. Men jag kommer alltid att tro att de riktigt stora hjältarna som vill hjälpa andra och inspirera är de som hjälper en människa direkt. De som ser människor i ögonen och säger "jag ser dig" till någon som ingen sett på flera år. 

Ibland tror jag att man får ta sig en funderare varför man gör det man gör och av vilken orsak man säger sig vilja göra saker EGENTLIGEN

Vi får nog akta oss för att skicka upp oss själva på så höga piedestaler att vi inte når ner med fötterna och har kontakten med jorden och allt vi härstammar ifrån

Du och jag finns här samtidigt för att vi ska se, lära och utvecklas tillsammans och ingen, ingen i världen är mer värd än någon annan.

Love

Life is right now - Jon Kabat-Zinn on Mindfulness

Som vanligt är det intressant att ta del av en av  Mindfulnessens pionjärer Jon Kabat-Zinn

Jag kan också varmt rekommendera två av hans böcker 

"Vart du än gå är du där" samt

"Mindfulness - en väg ur nedstämdhet " som han skrivit tillsammans med tre andra författare

Vi behöver stanna upp och bromsa oss i vårt hysteriska prestations-race som vi alla springer i och som ingen någonsin vinner. 

Var HÄR - inte DÄR. 

Att ge liv åt något kasserat

Hittade en halvrutten skåplucka på en av mina skogspromenader

Som om den låg där och sa " snälla ta med mig hem och skapa  något "

Det var också precis vad jag gjorde. Älskar kontrasten

Inte färdig men på väg

Vi får se vad jag vill uttrycka med den här när den är klar

To be continued.....

En av se finaste och viktigaste dikterna jag läst

Tips:

Jag har laddat ner en gratisapp som heter "Poesi på G"

Det är Sara Paborn som låtit kända människor läsa hennes dikter. En om dagen i tjugo dagar

En fin liten poesiskatt på fickan som jag tycker mycket om

Lyssna t ex på när Magdalena Kowalczyk läser dikten "Ge inte upp" En fantastisk liten gnistrande dikt att läsa för någon som behöver en handtag när livet skaver och gör ont

Alltså gratisappen “Poesi på G” av Sara Paborn Ladda ner den här! http://www.sarapaborn.se