fredag 31 oktober 2014

Håll mitt hjärta


I dessa allhelgonatider kan det vara av värde att ta sig en stilla stund och låta tankarna omfamna de som inte finns med oss fysiskt längre. Tända ett ljus för kärleken och för att visa att hjärtat minns
Men det kan ju också vara ett tillfälle att tända ett ljus och låta någon nära hålla om ditt hjärta som
Björn Skifs sjunger i den här underbara låten
Varsågoda. 

torsdag 30 oktober 2014

Om någon lämnat dig så är det bara en person inte själva KÄRLEKEN




 Vi pratar ofta om kärleken som om den vore en frukt av en annan person. Hur tänker jag då. Jo vi träffar ju en människa, vi känner attraktion, tycke uppstår och kärleken är ett faktum.

Plötsligt gör vi oss beroende av en annan människa och dennes kärlek till oss. Vi är två själar som har förenat oss i kärleken. Och så har vi lärt oss att så länge båda älskar så är kärleken lycklig men om en lämnar medan den andra fortfarande älskar så är kärleken olycklig. Epitetet "olycklig kärlek" har uppstått. Vi är lämnade och vi säger oss sakna kärlek.

Men tänk om kärleken inte alls är beroende av någon annan människa än dig själv. Tänk om det är så att själva kärleken i sin renhet bor i dig, hela tiden och alltid. Även i ensamhet och oavsett om du möter någon att dela den med eller ej. Tänk om det du upplever i alla möten du gör är en spegling av vad du har förmågan att se i dig själv. 

Tänk om olycklig kärlek inte existerar. Det är bara olyckliga människor som inte insett storheten de själva bär inom sig.  Förvisso nog så ohyggligt smärtsamt. Men inte kärlekslöst

Om det är så att du inte ser själva kärleken i dig villkorslöst och oberoende av någon annan så kommer du heller aldrig på djupet riktigt nära den du älskar. Det kanske inte alls handlar om bränslet, flödet och kommunikationen med en annan människa. 

Det kanske handlar om att älska kärleken

Och om det är så, så betyder det ju att vi aldrig har något att förlora. Testa att stanna i tanken en stund. Om vi älskar själva kärleken har vi aldrig något att förlora. Bara något att vinna om vi vågar se den även i någon annan. Men om denne någon lämnar mig så har jag min stora vackra kärlek kvar. Inuti mig. Det är stort

Om vi älskar kärleken som den är så är det ju bara en ynnest och benådad härligt skön upplevelse när vi träffar någon och kärleken känner igen sig själv i en annan person. Bingo

Det skulle ju i så fall också betyda att om möten speglar det vi har inom oss så är det något inom oss själva vi stöter bort och blundar för när vi stöter bort andra. Kanske är vi inte alltid redo att ta emot den jättestora själen som "vet" det vackra i att älska själva kärleken, just för att vi inte öppnat den modiga kanalen inom oss själva än.

Tål att tänkas på. Jag har skrivit om detta innan här. Det är ett ämne som är intressant. Dels möter jag många människor som är rädda om sitt sårade hjärta och sörjer och saknar kärleken eftersom de blivit lämnade. Jag förstår dem. Men kärleken har inte lämnat dem. Och tänk om de sitter där med hela famnen full av kärlek men inte har förmågan att se den i sin iver att finna den utanför sig själva genom någon annans kärlekskälla och bekräftelse

Det är min fulla övertygelse att vi alltid är älskade...men vi har inte alltid kommit till den punkt då vi har förmågan att landa i det

Lek med tanken för en stund




10 frågor till mig

Hej hopp galopp. Jag har fått en "Sisterhood of the world blogg award" av den kloka och duktiga bloggerskan och författaren Kim Kimselius. Tack kära du. Jag brukar inte haka på sådana utmaningar men idag kände jag verkligen för detta
Jag ska göra vad jag kan men som vanligt gör jag dessa utmaningar på mitt alldeles egna sätt


Vad gör man då när man fått den äran att bli nominerad:

1. Jo man tackar bloggaren som utnämnt dig
2. Inkluderar Sisterhood of the world blogg award loggan i inlägget
3. Svarar på 10 frågor som du fått av den som utnämnt dig
4. Nominerar 10 nya bloggare (eller så många som man kan och vill då)

Här kommer Kims frågor till mig då

1. Vad läser du just nu?
Just nu läser jag "Walden" av Henry David Thoreau (igen) efter att ha pausat lite i den och återvänt. Det är en underbar bok skriven på mitten på 1800-talet av denna kloke man som tog avstånd från dåtidens civilisation och bosatte sig i skogen i Walden och levde ett mycket spartanskt och alternativt liv för att på så sätt komma närmare själva livets kärna. Jag älskar den här boken och den är fullströsslad av klokheten att ta med sig in i vardagen. Lika aktuell nu som då. En klassiker av rang


2. Nämn en bok som betytt mycket för dig
Definitivt "Zahiren" av Paolo Coelho. Enligt mig är den ett mästerverk som på ett sätt förändrade min syn på livet, mig själv och kärleken därtill. 
Och "Tisdagarna med Morrie" förstås



3 Vilken bokklassiker är din favorit?
Alltså det får bli "Walden" av Henry David Thoreau även på denna
Och möjligen "mina drömmars stad" av Per Anders Fogelström
Och om Sylvia Plaths fantastiska bok "Glaskupan" räknas till klassiker så vill jag isf även nämna den


4. Hur många böcker har du hemma?
Hjälp, inte en aning. Men nog är det några hundra det rör sig om allt. Har nyligen rensat för att skapa plats för nya härliga inköp.


5. Kan man få för många böcker?
Ja när jag rensade nyligen så insåg jag att man kan ha för många böcker. Kände att vissa böcker hade aldrig gjort succé hos mig och stod mest och tog plats och samlade damm


6. Din favoritförfattare?
Oj det är många. Det är Paolo Coelho, Tommy Hellsten, Anna Gavalda, Lena Andersson, Karin Brunk Holmqvist, Joan Didion, Bob Hansson, Thomas Tranströmer, Don Miguel Ruiz, Owe Wikström och så vore det märkligt att inte ha med Tove Jansson och Astrid Lindgren. Näh jag kan inte nämne en för jag har många favoritförfattare och de kommer och går beroende på mig och var jag befinner mig i livet


7. Föredrar du fristående eller serier av böcker?
Definitivt fristående


8. Vilken genre har du aldrig läst något inom men är nyfiken på?
Ja i ärlighetens namn så har jag varken läst Bibeln, Koranen eller Buddhismen tre heliga skrifter Tipitaka, Dharmapadda och Kung Milindas frågor från pärm till pärm. Och det är något jag vill göra för att öka förståelse och veta vad jag pratar om. Jag vill inte bara anta och ana eller följa någon annans ord. Jag vill uppleva och tolka själv. Det står på min att-göra-lista. Jag är konfirmerad och jag har läst många böcker om religion men inte de specifika skrifterna. 


9. Din senaste inköpta bok?
Det är "12 verktyg i KBT" av Ida Flint och Steven Linton




10. Vilket bokomslag är din favorit?

Det otroligt enkla och sparsmakade omslaget på min vän Anna Birgitta Olofsdotter snygga bok "Änglabok" Den lämnar mycket till egen tolkning men vågar ändå vara snygg i sitt stilistiska formspråk med silverdekoration på helt vit bakgrund. 
Ibland är less more helt enkelt



Och så vill jag då nominera ett gäng andra bloggare som jag gärna vill veta mer om. Dock fick jag bara ihop 5 så det får bli bra så. Det bästa med att vara vuxen är att man gör som man vill :)
De jag nominerar är


Frågorna ni får av mig är följande:

1. Vilken bok har betytt mest för dig?
2. Vilken film är den mest fantastiska du sett?
3. Om ditt liv, som det ser ut idag,  skulle ha en titel, vad skulle det då vara?
4. Vilken bok skulle du vilja rekommendera din allra bästa vän att läsa?
5. Vilken bok som du läst, helt eller delvis, är överskattad enligt dig?
6. Om du hyrt en film  eller om du läser en bok som du anser är dålig, läser/ser du då färdigt eller avslutar du den och kastar dig över något annat?
7. Vilket karaktärsdrag eller egenskap hos dig själv skulle du önska att dina barn eller yngre släktingar skulle ärva?
8. Berätta ett av dina favoritcitat
9. Vad älskar du mest med ditt liv just nu?
10. Om du fick höja en person lite extra just nu och här, vilken skulle det då vara?










onsdag 29 oktober 2014

Är du ÄLSKAD av dig


Är du ÄLSKAD av dig själv? Alltså på riktigt. Om inte så undrar jag vilka föreställningar som ställt sig i vägen och skymmer sikten för din rena sanna existens. Den som gör dig till den gränslöst helt fantastiska varelse som du är. Tar du dig själv på för stort allvar kanske? I så fall varför? Livet är alldeles för viktigt för att tas på för stort allvar. Och du också. What the fuck liksom and make yourself laugh a little bit. Ibland gör vi rätt. andra gånger tror vi att vi gör fel. Tänk om vi inte gör "fel" utan att det istället var menat så redan från början för att vi ska lära oss något. Tänk om misslyckanden inte finns förrän vi benämner dem så och bestämmer oss för att dem är just misslyckanden. Tänk om det bara var en kärleksfull läxa för att lära oss något större. Ja tänk om...

(Målning "älskad" 21 x 30 Pris 900,-)

måndag 27 oktober 2014

Även en luggsliten dag är livet banne mig en skön resa



Vi nutidsmänniskor är verkligen experter på mycket
Många saker är det bra att vara expert på förstås
Men vissa saker finns det en risk att vara expert på
Nämligen att vara expert på att distrahera oss när vi känner känslor som inte är önskvärda. Vi flyr så lätt från det som skaver. Flykten kan vara att äta något, googla svar, få bekräftat från någon annan, shoppa, läsa någon annans ord, FB och allt som tar oss bort från det som skaver i själen. Det här resulterar i att vi blockerar kommunikationen med vårt eget inre. Vår egen själsröst får inte en chans att komma till tals. Det finns ingen utomstående som vet bättre hur mitt liv ska levas



Jag tror att vi behöver stanna i stillhet när vi känner känslor som skaver en aning. Betrakta vilka tankar som aktiverar känslan som huserar inom oss. En känsla är alltid en tankefrukt. Vi kan nämligen aldrig någonsin ha en positiv känsla och en negativ tanke. Eller tvärtom. Dessa två har ett konstant samspel och den ena föder den andre

Att stanna upp, observera, acceptera och släppa tag eller handla är ett mycket bra "recept" för att hitta sina egna svar. Ett sätt att distansera sig från det väsnande egot som
ofta har förmågan att få oss ur spår


Jag har i många år varit otroligt "duktig" på att distrahera mig när jag känt det jag inte vill känna
Det gör jag inte idag. Livet har lärt mig att jag behöver stanna upp och "komma hem" och lyssna inåt när jag känner ett obehag av allehanda slag. Jag vill att beslut som fattas ska härstamma från själva MIG och inte från en distraktion utifrån. 

Det är exakt det som jag sysselsätter mig med idag. Jag stannar upp och tittar på vad som sker i mitt liv just nu. Någon som betyder mycket har gjort något som gjorde mig ledsen inombords.
Något som jag vid närmare eftertanke känner är på andra sidan gränsen om okej.

Jag gör mig medveten om min del i det hela och öppnar kanalen till en sanningsenlig kommunikation med mig själv. Utifrån detta läge fattar jag sedan ett beslut som känns rätt. 
Då är det sedan dags att släppa taget och gå vidare.





Det är också det som jag vill att den här AntiJantedamen ska påminna om. En påminnelse om att vi inte behöver vara så rädda för oss själva och känslan när livet är lite futtigt, krångligt och känns en aning motigt. Att gilla livet ändå. I befintligt skick. För hur det än är så lär vi oss av våra motgångar. Det får vi tacka för. För även om jag känner mig lite kantstött, besviken och luggad så har jag ett fantastiskt liv i min hand. Det kan inte vara annat än LOVELY


fredag 24 oktober 2014

Att välja att skita it´eller att stanna och t o m LYSSNA


Eftersom jag är en riktigt naturmänniska så känner jag stor tacksamhet att även denna morgon har haft den goda smaken att erbjuda mig en härligt uppfriskande promenad på 7 km genom ett färgrikt men regntungt höstlandskap. Som jag älskar dessa stunder. Det är en slags meditativ kontemplation då jag låter saker trilla ner på rätt plats inne i tankebanken i takt med fötterna växelvis kontakt med moder jord.
Jag doftar, tittar uppmärksammat, går, stannar, njuter och funderar.

Det blir mig också tydligt under dessa promenader hur vi möter andra människor. Eller kanske snarare hur vi INTE möter andra människor. Vid varje specifikt tillfälle då vi möter en människa på en stig, trottoar, korridor eller vad det nu må vara, så har vi ett val. Vi kan välja att låtsas om som om den andre över huvudtaget inte finns. Vi kan välja att bjuda på ett leende och kanske säga hej. Vi kan också välja att fråga hur denna andra människan mår. Och vi kan dessutom ta oss tiden att verkligen LYSSNA på den andra.

Är vi MED eller MOTmänniskor där ute i vardagen?

Vi är inte alltid på topp så ibland behöver vi vara ifred inne i oss själva. Det är respekt. Men behöver vi alltid vara ifred? Eller handlar det om att vi vill LÄMNA den andre ifred? 
Ibland tror jag t o m att vi är så rädda för att verka "märkliga" att vi inte törs ta kontakt av den enkla anledningen. Tänk om jag verkar vara för "på". 

Ja vad som är rätt eller fel vet bara vi själva
Dock ska vi nog minnas att de allra flesta människor mår bra av ett tillmötesgående leende, ett litet hej som ett tecken på medmänskligt samförstånd. Någonstans är det min full övertygelse att vi är här samtidigt på jorden för att lära oss av och uppmärksamma varandra. Inte ignorera och hålla oss så långt ifrån varandra som möjligt.


onsdag 22 oktober 2014

10 saker som s k "döda människor" vill hälsa till oss levande



Delar med mig av några inspirerande ord från Mike Dooley
Jag tycker om orden och jag väljer att tro dem. Vi kan ju alla
välja vad vill tro och följa här i livet och eftersom jag väljer sådant
som gör mig gott är dessa rader varma att hålla nära hjärtat


The top 10 things dead people want to tell living people, Emma, are: 


1. They're not dead. 
2. They're sorry for any pain they caused. 
3. There's no such thing as a devil or hell. 
4. They were ready to go when they went. 
5. You're not ready. 
6. They finally understand what they were missing. 
7. Nothing can prepare you for the beauty of the moment you arrive. 
8. Don't try to understand this now, but life is exceedingly fair. 
9. Your pets are as crazy, brilliant and loving, here, as they were there. 
10. Life really is all about love, but not just loving those who love you...


//Mike Dooley

tisdag 21 oktober 2014

Att samla själsfickorna fulla av glitterstunder att minnas



Tänk så gott det är att samla på stunder som får hjärtat att svämma över. En del samlar på prylar andra samlar på stunder. Jag tillhör den sistnämnda kategorin. I helgen fylldes mitt må-bra-stunds-förråd på rätt rejält. Jag tillbringade nämligen helgen tillsammans med fina människor som jag älskar att skratta, sjunga, promenera, samtala, argumentera och flamsa runt med.

Ett gäng vackra kvinnor som verkligen förgyller hela mitt väsen
Tack gode gud för ynnesten att ha dessa människor i mitt liv
Det är fina grejer det där 

Det är fint med nya sprakande bekantskaper och människomöten. De färglägger mitt livsverk och jag vill aldrig sluta träffa nya människor och skapa fina vänskapsband. Men det är alltid till de gamla invanda, trygga och kärleksnära vännerna man återvänder. Det är något att komma ihåg och vara rädd om



onsdag 8 oktober 2014

Hur ska jag kunna veta hur ditt liv ska levas när jag har fullt sjå med mitt...


Jag arbetar ju delvis som coach och inspiratör, och har varit ute och föreläst och jobbat med personal och individutveckling i flera år. Det är lätt att människor då drar parallellen till att jag ska förstå mig på deras liv och veta hur de ska leva för att må bra. Men...kära ni...jag förstår mig ju inte ens på mitt eget liv. Det är lite det som är själva grejen. Vi är alla här för att lära oss det här med levandets ädla konst. Jag är här på den här resan tillsammans med er. Vi åker i samma gungande båt på ett otroligt stormande hav. Och det är själva gungandet och stormandet som ÄR målet - det är livet

Om jag skulle drista mig att påstå att jag vet hur ditt liv ska levas så skulle det ju bara vara ett korkat försök att ta på mig en slags gud-på-jorden-titel. Det finns bara en som vet hur ditt liv ska levas och det är du. Och vi ska vara extra restriktiva med käcka och bestämda förstå-sig-på-råd av de som inte är involverad i konsekvenserna av ditt livsval. 



Det jag gör är att jag bjuder upp till hjärt-öppneri, till nya perspektiv, till alternativa sätt att hitta egen kraft och potential. Jag hjälper till att frigöra den egna viljan, drivet och bränslet att uppnå önskade mål. Skapar rum där vi tillsammans kan utvecklas. Rum för medmänsklighet och närvaro. Jag hjälper till att synliggöra det som vill komma fram. Men jag ger aldrig konkreta råd och eller direktiv om livsval eller huruvida du gör rätt eller fel som lever på ett visst sätt. Jag ger inga käcka bara-du-gör-så-här-så-lever-du-lycklig-i-alla-dina-dagar-tips. Usch, hemska tanke om vi skulle förneka oss själva rätten att falla, sörja och vara både fel, trasiga och totalt inkorrekta emellanåt. Jag tror inte på att allt måste vara bra för att vara BRA. Jag tror att när vi lär oss älska livet som den läxa det är så lär vi oss också att älska oss själva, livet och våra medmänniskor med samma frikostiga intensitet. 

Jag personligen håller mig lite försiktig med alla de som "har svaren" ni vet de som VET. Alla de käcka förmedlare av de stora sanningarna. Som om inte alla bar sin egen sanning. För mig blir det ett slags översitteri där vi tar ifrån människan den egna kompetensen att veta sitt eget bästa. Nej jag har t o m lite svårt med de där som inte tror på Gud utan liksom "vet på Gud". De som vet att gud finns och sedan finns det inget utrymme för dialog huruvida det kan finnas andra perspektiv eller ej. 

Ja ja men det här är ju som vanligt mina tankar som rinner ner här i bloggen. Det är öppet för andra att tycka på ett helt annat sätt förstås. 

Kram på er alla vackra


tisdag 7 oktober 2014

Att skapa rakt-in-i-själen-dialoger



Pågående målning där jag försöker utforska hur jag plockar fram karaktären 
i en ungdomlig kraftfull själ som bor i en åldrad kropp. Det är långt kvar till 
slutresultat och arbetet löper vidare...

Det finns verkligen något stimulerande ärligt i morgonpromenader som fortfarande är klädda i nattens mörker. Jag älskar ensamtraskande i väder som inte är insmickrande och självklara. Jag är den sortens person som ibland behöver det där lite skeva och småtrasiga för att kunna vila i stunden.

Jag är ju trots allt en rätt egocentrisk konstnärssjäl som forskar mig fram genom dagarna för att kunna möta människor med ett öppet hjärta. Jag brinner för att skapa möten mellan människor. Gnistrande ögonblick där det riktiga blir ännu mer på riktigt liksom.

Jag brukar ju byta benämning på det jag gör i min profession lite när jag har lust. Kanske mest för att jag är smått allergisk mot etiketter, statusidentiteter och att vi ÄR något via det vi GÖR.



Just idag vill jag benämna mig ambassadör för rakt-in-i-själen-dialoger. Dialoger där vi kliver förbi status, yrken, yta, kosmetika och alla perfekta framgångsmarkörer. Få människor att se människor ur ett själsligt perspektiv. Det är ju trots allt själen vi ÄR och i kroppen vi bor. Och om kroppen är vår boning så vill vi ju knappast bara skapa dialoger med ett skal, en boning, ett hus, väggar. För sedan när började vi lyssna på väggar? Nej att våga mötas där innanför. Ta modet i hand och fråga människor hur många gånger de ÄLSKAT någon på riktigt istället för hur gamla de är. Våga undra vad de brinner för och vad de skulle göra om de hade tre månader kvar att leva och vilken som är deras allra finast egenskap och hur de tar hand om barnet inuti sig när livet tuktar oss lite för hårt.

Ja jag brinner verkligen för att skapa dessa nakna, ödmjuka och modiga rakt-in-i-själen-dialoger. Och när morgonen än regnvåt, oktobermörk och vindpinad är det lättare att ha den där dialogen med mig själv. Eller kanske blir det då en monologen. Who cares..



Frukten av morgonens promenad var att vi människor har så lätt att göra det svårt för oss och så mycket svårare att göra det lätt för oss. Men allt är en lärdom och det är fascinerande att för varje dag hälla lite mer klokskap i venerna. 
Livet är vackert

All kärlek till er denna sköna oktobermorgon 






söndag 5 oktober 2014

Det finns en fälla i att tänka att man har något att förlora...


Vilken dag det varit.
En dag av eftertanke, sol, höstfärger, glädje, harmoni och mitt-i-nuet-stunder Ingenting på agendan. Det finns inget bättre än spretiga almanackor som inte är fulltecknade. Då får jag möjlighet att vänta in min puls och vara mitt i mig. Jag har vädrat mina glad-randiga skor och suttit på mitt berg och planerat. Tänk vilken härlig arbetsplats att kunna tillbringa några timmar på. Jag tänker så bra vid utsikt. Det ger insikt



Det kommer alltid någon ny tankefrukt vid dessa arbetsstunder, i form av en ny livsreflektion som jag mer än gärna trasslar in mig i. 
Den här gången blev jag varse vad viktigt det är att förbereda sig
för sina drömmar medan de håller på att infrias. Att göra sig redo
för själva mottagande så att jag är fullt beredd när väl drömmen slår in. Det är också viktigt att vara vän med sin dröm så att man lever i enlighet med denna. Vi behöver ju både luckra jorden, så fröna och vattna för att vi en dag ska kunna njuta av en blomning
Kanske slår den in fortare än vi vågar hoppas. Kanske tar det tid. 
Men under tiden måste vi leva av hjärtats lust och med hoppet i fickorna Vi är ju inte maskiner på väg mot en destinationsort. Vi är själar med modiga hjärtan som står i direkt förbindelse med allt och alla omkring oss. Det är därför viktigt att se till så att man omger sig med människor som ger oss något. Människor som tror på oss och som inte plockar bort oss från våra drömmar genom att deklarera hur omöjligt det är.

Kom ihåg att det är väldigt många som försöker få oss att släppa våra drömmar av den enkla orsaken att de inte lyckats infria sina egna. Lyssna inte - ditt hjärta vet oftast bättre än deras hjärna


Var inte rädd för att drömmen är för stor. Den slår inte i taket. 
The sky is the limit. Om ni visste så många drömmar som aldrig skulle blivit infriade i mitt liv om jag lyssnat på alla förstå-sig-påare som avrått mig. Ibland måste vi vara modigare
än vi egentligen törs.

Kom också ihåg vad Steve Jobs så klokt uttryckte:

"- Att komma ihåg att man ska dö är det bästa sättet jag känner till för att undvika fällan i att tänka att man har något att förlora. Du är redan naken. Det finns ingen anledning att inte följa ditt hjärta. "
/Steve Jobs 2005

lördag 4 oktober 2014

Ett podcastavsnitt om den där gången jag gjorde bort mig spritt språngande naken

Kära läsare, jag förstår att ni väntat på ett nytt avsnitt i vår podcast "Viktigt på riktigt" Då kan jag nu göra slut på er långrandiga väntan och härmed presentera ett nytt avsnitt. Ett avsnitt där vi samtalar om att göra bort sig rejält, politiska ideologier och lyssnandes ädla konst. Ett levande program där vi låter livet komma emellan och där vi delar med oss av det där som man helst inte vill berätta för någon egentligen Ni vet väl att ni också kan följa oss i era I-phones och Smartphones. Maila oss gärna och berätta vad ni tyckte emma@livskrafteremma.com josephine_karlssonh@otmail.se Varsågod