Även en luggsliten dag är livet banne mig en skön resa

Vi nutidsmänniskor är verkligen experter på mycket

Många saker är det bra att vara expert på förstås

Men vissa saker finns det en risk att vara expert på

Nämligen att vara expert på att distrahera oss när vi känner känslor som inte är önskvärda. Vi flyr så lätt från det som skaver. Flykten kan vara att äta något, googla svar, få bekräftat från någon annan, shoppa, läsa någon annans ord, FB och allt som tar oss bort från det som skaver i själen. Det här resulterar i att vi blockerar kommunikationen med vårt eget inre. Vår egen själsröst får inte en chans att komma till tals. Det finns ingen utomstående som vet bättre hur mitt liv ska levas

Jag tror att vi behöver stanna i stillhet när vi känner känslor som skaver en aning. Betrakta vilka tankar som aktiverar känslan som huserar inom oss. En känsla är alltid en tankefrukt. Vi kan nämligen aldrig någonsin ha en positiv känsla och en negativ tanke. Eller tvärtom. Dessa två har ett konstant samspel och den ena föder den andre

Att stanna upp, observera, acceptera och släppa tag eller handla är ett mycket bra "recept" för att hitta sina egna svar. Ett sätt att distansera sig från det väsnande egot som

ofta har förmågan att få oss ur spår

Jag har i många år varit otroligt "duktig" på att distrahera mig när jag känt det jag inte vill känna

Det gör jag inte idag. Livet har lärt mig att jag behöver stanna upp och "komma hem" och lyssna inåt när jag känner ett obehag av allehanda slag. Jag vill att beslut som fattas ska härstamma från själva MIG och inte från en distraktion utifrån. 

Det är exakt det som jag sysselsätter mig med idag. Jag stannar upp och tittar på vad som sker i mitt liv just nu. Någon som betyder mycket har gjort något som gjorde mig ledsen inombords.

Något som jag vid närmare eftertanke känner är på andra sidan gränsen om okej.

Jag gör mig medveten om min del i det hela och öppnar kanalen till en sanningsenlig kommunikation med mig själv. Utifrån detta läge fattar jag sedan ett beslut som känns rätt. 

Då är det sedan dags att släppa taget och gå vidare.

Det är också det som jag vill att den här AntiJantedamen ska påminna om. En påminnelse om att vi inte behöver vara så rädda för oss själva och känslan när livet är lite futtigt, krångligt och känns en aning motigt. Att gilla livet ändå. I befintligt skick. För hur det än är så lär vi oss av våra motgångar. Det får vi tacka för. För även om jag känner mig lite kantstött, besviken och luggad så har jag ett fantastiskt liv i min hand. Det kan inte vara annat än LOVELY