onsdag 8 oktober 2014

Hur ska jag kunna veta hur ditt liv ska levas när jag har fullt sjå med mitt...


Jag arbetar ju delvis som coach och inspiratör, och har varit ute och föreläst och jobbat med personal och individutveckling i flera år. Det är lätt att människor då drar parallellen till att jag ska förstå mig på deras liv och veta hur de ska leva för att må bra. Men...kära ni...jag förstår mig ju inte ens på mitt eget liv. Det är lite det som är själva grejen. Vi är alla här för att lära oss det här med levandets ädla konst. Jag är här på den här resan tillsammans med er. Vi åker i samma gungande båt på ett otroligt stormande hav. Och det är själva gungandet och stormandet som ÄR målet - det är livet

Om jag skulle drista mig att påstå att jag vet hur ditt liv ska levas så skulle det ju bara vara ett korkat försök att ta på mig en slags gud-på-jorden-titel. Det finns bara en som vet hur ditt liv ska levas och det är du. Och vi ska vara extra restriktiva med käcka och bestämda förstå-sig-på-råd av de som inte är involverad i konsekvenserna av ditt livsval. 



Det jag gör är att jag bjuder upp till hjärt-öppneri, till nya perspektiv, till alternativa sätt att hitta egen kraft och potential. Jag hjälper till att frigöra den egna viljan, drivet och bränslet att uppnå önskade mål. Skapar rum där vi tillsammans kan utvecklas. Rum för medmänsklighet och närvaro. Jag hjälper till att synliggöra det som vill komma fram. Men jag ger aldrig konkreta råd och eller direktiv om livsval eller huruvida du gör rätt eller fel som lever på ett visst sätt. Jag ger inga käcka bara-du-gör-så-här-så-lever-du-lycklig-i-alla-dina-dagar-tips. Usch, hemska tanke om vi skulle förneka oss själva rätten att falla, sörja och vara både fel, trasiga och totalt inkorrekta emellanåt. Jag tror inte på att allt måste vara bra för att vara BRA. Jag tror att när vi lär oss älska livet som den läxa det är så lär vi oss också att älska oss själva, livet och våra medmänniskor med samma frikostiga intensitet. 

Jag personligen håller mig lite försiktig med alla de som "har svaren" ni vet de som VET. Alla de käcka förmedlare av de stora sanningarna. Som om inte alla bar sin egen sanning. För mig blir det ett slags översitteri där vi tar ifrån människan den egna kompetensen att veta sitt eget bästa. Nej jag har t o m lite svårt med de där som inte tror på Gud utan liksom "vet på Gud". De som vet att gud finns och sedan finns det inget utrymme för dialog huruvida det kan finnas andra perspektiv eller ej. 

Ja ja men det här är ju som vanligt mina tankar som rinner ner här i bloggen. Det är öppet för andra att tycka på ett helt annat sätt förstås. 

Kram på er alla vackra


3 kommentarer:

  1. Jaa...det är så det är....Du är ett bland det klokaste jag vet. Japp så är det bara!!

    Puss i massa kärlek <3

    SvaraRadera
  2. Och det är det som jag tycker om hos dig. Att du inte "serverar svar" utan istället lyfter att svaren finns inom oss själva. Att var och en måste finna sin väg. Att vägarna är många, brokiga och hoppfulla och att det inte bara är en endaste som är rådande.

    Kram på dig du kloka

    SvaraRadera
  3. Javisst är det bara så du härliga ängeln här på jorden :)
    Vi kan visa vad som VI mår bra av - så kanske några av "dom andra" hänger på - efter ett tag iaf :)
    Men - vi kan inte förmedla några råd mitt i kaos - eller det vi själva ännu inte kan eller lärt oss :)
    Jättebra skrivet - som vanligt - bara fortsätt att va' du - så följer många med dig, lovar dig :)
    Puss o kram med kärlek,
    :D

    SvaraRadera