Att välja att skita it´eller att stanna och t o m LYSSNA

Eftersom jag är en riktigt naturmänniska så känner jag stor tacksamhet att även denna morgon har haft den goda smaken att erbjuda mig en härligt uppfriskande promenad på 7 km genom ett färgrikt men regntungt höstlandskap. Som jag älskar dessa stunder. Det är en slags meditativ kontemplation då jag låter saker trilla ner på rätt plats inne i tankebanken i takt med fötterna växelvis kontakt med moder jord.

Jag doftar, tittar uppmärksammat, går, stannar, njuter och funderar.

Det blir mig också tydligt under dessa promenader hur vi möter andra människor. Eller kanske snarare hur vi INTE möter andra människor. Vid varje specifikt tillfälle då vi möter en människa på en stig, trottoar, korridor eller vad det nu må vara, så har vi ett val. Vi kan välja att låtsas om som om den andre över huvudtaget inte finns. Vi kan välja att bjuda på ett leende och kanske säga hej. Vi kan också välja att fråga hur denna andra människan mår. Och vi kan dessutom ta oss tiden att verkligen LYSSNA på den andra.

Är vi MED eller MOTmänniskor där ute i vardagen?

Vi är inte alltid på topp så ibland behöver vi vara ifred inne i oss själva. Det är respekt. Men behöver vi alltid vara ifred? Eller handlar det om att vi vill LÄMNA den andre ifred? 

Ibland tror jag t o m att vi är så rädda för att verka "märkliga" att vi inte törs ta kontakt av den enkla anledningen. Tänk om jag verkar vara för "på". 

Ja vad som är rätt eller fel vet bara vi själva

Dock ska vi nog minnas att de allra flesta människor mår bra av ett tillmötesgående leende, ett litet hej som ett tecken på medmänskligt samförstånd. Någonstans är det min full övertygelse att vi är här samtidigt på jorden för att lära oss av och uppmärksamma varandra. Inte ignorera och hålla oss så långt ifrån varandra som möjligt.