Att vara en fin vän kan vara att VARA, inte hela tiden GÖRA

Att leva är fantastiskt och livet är den största gåvan någonsin. Det kan vi väl alla enas om. Men det betyder inte att det alltid är lätt. Vi blir tilltufsade, omruskade och både vingklippta och trasiga med jämna och ojämna mellanrum. Det tillhör epitetet vi kallar livet. Något vi alla då kan behöva när livet liksom "krånglar till sig" och det känns som vår mentala balans befinner sig i en torktumlare utan vare sig upp eller ner är VÄNNER. Alltså jag menar riktiga vänner som är värda att kalla sig det. Jag har tänkt lite på hur JAG ser på det här med vänskap. Finns så klart inget allomfattande regelverk som säger hur man ska vara en bra vän, men jag tänkte dela med mig lite hur jag ser på det hela som sagt

Här har vi självklart alla ha olika önskemål, definitioner och förväntningar. Men jag tror att vi alla behöver någon som har förmågan att låta oss vara de vackra varelser som vi är. Inte försöker rätta till oss och inte enbart använda oss som verktyg i sin egen utveckling. Vänskap som är baserad på kärlek, tillit, omtanke och en jäkla massa ödmjukhet.

Oftast får vi veta vilka vänner som verkligen bor i våra hjärtan när livet bär iväg åt endera hållet. Uppåt eller nedåt. Vissa klarar inte av vår framgång och börjar så smått läcka avundsjuka om vi befinner oss i ett läge som de anser är högre än de är. Som om deras livsposition förändras åt ett sämre håll för att vårt liv förändras åt ett bättre. Som om världens resurser vore begränsade. Istället för att befinna sig nära och heja på och åka med på "framgångståget" och njuta av den härliga utsikten tillsammans.

Sedan har vi dem som visar sitt rätta jag när livet går s a s i moll och motvind. De som vi väljer att ha förtroende för när vi vill berätta det där som vi skäms över, är ledsna över, har utsatts för eller oroar oss gruvligt över. De som får äran att lyssna på vår sorg när vi bara vill skrika rakt ut. De som inte klarar av att vara den varma famn de har till uppgift att vara. Det brukar finnas lite olika sätt att ta emot detta. 

Sätt som INTE är att rekommendera om man fråga mig är:

Att "rätta till". Alltså att säga "men hur tänkte du nu" "du borde kanske ha...." "oj så skulle jag aldrig gjort för när jag var i samma situation så..." "Nästa gång borde du kanske..." Detta häller ännu jävlighet i det jävliga vi känner just nu

Att sympatisera istället för empatisera. Att uttrycka sig ungefär "ååhhh herregud jag det var verkligen fruktansvärt..ojoj...jag förstår VERKLIGEN" "stackars stackars dig....det här var nog det värsta som kunde hända just dig, just nu" Detta bara expanderar det smärtasamma. Hjälper inte! Vi grottar bara ner oss ännu längre här

Att hurta till och släta över. Att uttrycka sig som "äsch det var väl inte så farligt" "ryck upp dig nu" "nej var inte ledsen, kom igen" Detta tillåter oss inte att känna det vi känner och vårt känsloregister förlöjligas och förminskas. Vi kan inte måla ny färg över gammal färg som flagnar. Låt din vän få prata av sig och gå rakt igenom det som känns först, innan man hämtar ny kraft.

Att ständigt ge tips och råd. "Om du gör så här...för det har jag gjort" "det bästa i det här läget är alltid att" De tipsen kan ha varit bra för mig men kanske inte för min vän, och kanske inte nu. Vi har aldrig hela bilden. Släpp dom för tillfället och plocka fram dom när vännen ber om dem eller är på väg att kraftfulla kliva framåt (här kan jag erkänna att jag fått jobba lite på mitt eget förhållningssätt och inte ge råd)

Att inte riktigt ha tid men ändå låtsas lyssna. Det här är nästan ändå den värsta. Vi säger att vi har tid och vår vän öppnar upp sig medan vi känner att klockan tickar och vi har börjat förflytta hjärnan en bit in i framtiden till nästa aktivitet. Vi svarar snabbt och klappar gärna om lite extra för att ersätta vår stress och för att vi inbillar oss att vi liksom kan kompensera att vi inte har tid med en extra klapp på axeln. Säg då istället som det är. "Jag vill jättegärna lyssna på dig och vara dig nära nu när du har det tufft. Jag kan inte nu, men jag kan kl..... istället. Funkar det för dig..jag vill kunna lyssna helhjärtat för det är du värd..osv "

Jag tror att vi alla mår bra av någon som ÄR. Befinner sig helhjärtat intill. En kram. Tid. Förståelse. Förmåga att lyssna utan att rätta till, göra om eller ständigt ordna någon annans liv. Tips-rutan kan vänta tills vi mår bättre och är på väg uppåt igen. Som vänner måste vi inte prestera. Vi måste respektera, acceptera och existera helhjärtat. Thats all. Det är guld. Ha förtroende för att alla har den egna potentialen att hämta upp sitt liv men befinn dig nära, håll om och var den ställföreträdande kraft din vän för närvarande inte har. Det är fint att få förtroendet och gåvan att få lyssna till någons livshändelser. Det är medmänskleri som vi ska vara rädd OM, inte rädda FÖR.

Kram på er mina fina medmänniskor och njut lördag så gott det går