Likt en snigel bär jag mitt smultronställe med mig

Välkommen till vårt kök där vi lagar mat, sofflocksfilosoferar, pratar om livet och känner oss hemma. 

Att känna sig hemma och ha ett hem är ju inte alltid samma sak. Ibland tror jag det har att göra med hur mycket "hemma" vi är i oss själva. Hur trygga vi är i vår egen boning. Självklart är det inte helt avhängigt detta men det kan absolut ha en viss inverkan på vår trivselfaktor. Jag tror att vi t o m kan bära vårt smultronställe inom oss vart än vi går. Vi ser ju världen som vi är och upplever världen utifrån vår egen sinnesstämning. Och känner vi oss vilsna tror jag att det är lätt att vi applicerar detta på vårt fysiska boende

Där vi bor nu på tredje våningen med livsutsikt i Majorna i hjärtat av Göteborg är det lätt att trivas

Om det har med det inre smultronstället att göra eller om det är våningen, området eller staden det låter jag vara osagt. Men jag vet att det i hjärtat känns bra. 

Det är långt ifrån ett lyxboende utifrån de flesta människors perspektiv. Och kanske ett fullständigt enormt lyxboende från någon annans perspektiv. Huvudsaken är ju att det från vårt perspektiv känns "hem" trivsamt och tryggt att vistas i. En borg att vila sina ben och tankar i. Jag kan tänka tillbaka på när jag gick här i Majorna något år innan vi flyttade hit och tänkte att HÄR vill jag bo. Det ledde sedan till att vi blev erbjudna den här våningen. Inte förvånande eftersom jag använde attraktionslagen även denna gång. 

Jag tror att jag idag har lättare att likt en snigel bära mitt hus med mig oavsett vart i världen jag betalar hyra. Då syftar jag självklart på känslan av ett hem att leva, trivas och vistas i. Jag innehar nog idag en mer grundad stabilitet och känsla av att jag bor där jag känner mig trygg med mig själv. Jag behöver inte ett boende som ska ha ALLT och som imponerar på någon annan. Jag behöver ett boende med tak över huvudet och nära till någon slags natur. Jag behöver närheten till melodiskt vindsus, fågelsång, stenar som burit fötter i årtusenden och träd som viskar en historia från förr. Det behöver jag. Det är min kyrka och mitt sätt att hitta mig själv när världen snurrar för fort. 

Här på tredje våningen med livsutsikt i Majorna har jag närheten till Slottskogen, havet och det kulturella utbudet som denna västkuststad erbjuder. Jag är privilegierad. 

Men mitt smultronställe det bär jag inom mig. 

Det är guld