Samma dag som vi föds får vi den största gåvan . LIVET
Vårt ursprungstillstånd är lycka och vi VET vårt värde. Utmed livsvägen tappar de flesta av oss tilltron till oss själva och vi tror inte att vi är värda det bästa. Men det är vi.
Vi drivs istället av allehanda rädslor som får styra våra liv. Rädslor om att inte duga, att misslyckas, att förlora något, att vi är fel, att vi gör fel ja listan kan göras lång.
Men kära vackra människor. Rädsla existerar inte i verkligheten Vi kopplar ofta samman fara och rädsla men det är fullständigt olika saker. Fara är verklighet och rädsla är bara historier vi berättar för oss själva om saker som kanske aldrig händer.
Ta bara Will Smiths ord från filmen After Earth där han förklarar rädsla:
Fear is not real. The only place that fear can exist is in our thoughts of the future. It is a product of our imagination, causing us to fear things that do not at present and may not ever exist. That is near insanity. Do not misunderstand me, danger is very real but fear is a choice. We are all telling ourselves a story and that day mine changed.
Fritt översatt:
Rädsla är inte verklighet. Det enda ställe som rädslan kan existera är i våra tankar om framtiden. Det är en produkt av vår fantasi som får oss att frukta det som för närvarande inte existerar och förmodligen heller aldrig kommer att existerar. Det är nära galenskap. Missförstå mig inte, faran är mycket verklig, men rädslan är ett val. Vi berättar alla dessa historier för oss själva och den dagen förändrades min.
Ta er gärna några minuter och titta på Smiths inspirationsfilm som jag bara älskar. Känner man sig inte peppad efter den så vet jag inte vad.
If you can dream it you can do it
Hej!
SvaraRaderaJag håller på att läsa en text som heter "Den talande tystnaden" som handlar om rädslan för att tala i grupp, hur vi uppfattar varandra och oss själva. När jag läste din text så kom jag att tänka på det jag precis läst, om hur rädslan även styr vårt sätt att tala, tala i grupp. Men det intressanta i den texten är att även rädsla styr den som talar "för mycket i en grupp" att den kan uppleva sig själv som en besserwisser, den tysta fokuserar mer på hur dålig den är som person. Intressant text och dina tankar var något jag just nu behövde höra. En bekräftelse på att jag tänkt rätt, att det är MIN EGEN rädsla om vad som kan hända om jag gör det och det som stoppar mig. Rösten är ett intressant kapitel lika så rädslan. Eller hur? Jag vill lära mer, det är min önskan.
Kramar och önskan om en fin härlig helg!
Åh jag blir så glad när du delar med dig Ann-CHarlotte. Ja det är verkligen så tror jag att rädslan styr vårt sätt att tala och förhålla oss till andra i grupp och för all del enskilt också. Jag har besegrat min rädsla och blyghet och håller ju idag föreläsningar för stora grupper och vet att jag gör det rätt bra t o m. Men jag har fått lära mig att rädslan är ett luftspöke som jag kan välja att tro på eller välja att besegra som den luftbubbla det egentligen är. Så många ggr som vi backar för att vi inte klarar rädslan och därigenom låter den styra våra liv. Intressant och lärorikt. Dock tror jag att alla kan lära om....om man vill och ta rädslan i hand och göra det man vill ändå...för att sedan inse att det inte var så farligt som man trodde
RaderaTack och kram på dig
E