Bland fågelsång, väldoft och jäkligt mycket tacksamhet

Det sker varje år som om ingenting har hänt eller som om det inte är ett mirakel. Blomningen i Azaleadalen här i Göteborg. Det är så makalöst vackert att jag får lit svindel varje gång jag får

möjligheten att ta del av den dagliga utvecklingen. Jag bor så nära så jag försöker att vara där varje dag för att inte missa hur en ny färg intar sin plats i detta fantastiska skådespel.

Det är en rikedom och en oas att andas in skönhet i. En rofylld plats att vänta in sin egen puls och livets rytm. Jag bara sitter där och tar in, fyller upp och släpper tag. 

Jag önskar också att jag hade doftblogg så ni kunde få känna doften som lägger sig som en värmande kärleksfull barm runt mig när jag sitter där i vegetationen och bara njuter

Ja ibland brukar jag säga att den här planeten är onödigt vacker och jag tillstår att säga det igen. Tack någon för att jag har kapacitet, möjlighet och klokskap nog att använda naturen som

en helande kraft. Ja nästan lite som en vän, som en naturhälsopedagog sa en gång. Det är fint tycker jag att se naturen och moder jord som en kär vän. Då tar vi hand om henne ännu mer också för man vill ju inte misshandla en kär vän. Eller hur?