onsdag 14 maj 2014

Bland fågelsång, väldoft och jäkligt mycket tacksamhet


Det sker varje år som om ingenting har hänt eller som om det inte är ett mirakel. Blomningen i Azaleadalen här i Göteborg. Det är så makalöst vackert att jag får lit svindel varje gång jag får
möjligheten att ta del av den dagliga utvecklingen. Jag bor så nära så jag försöker att vara där varje dag för att inte missa hur en ny färg intar sin plats i detta fantastiska skådespel.


Det är en rikedom och en oas att andas in skönhet i. En rofylld plats att vänta in sin egen puls och livets rytm. Jag bara sitter där och tar in, fyller upp och släpper tag. 


Jag önskar också att jag hade doftblogg så ni kunde få känna doften som lägger sig som en värmande kärleksfull barm runt mig när jag sitter där i vegetationen och bara njuter


Ja ibland brukar jag säga att den här planeten är onödigt vacker och jag tillstår att säga det igen. Tack någon för att jag har kapacitet, möjlighet och klokskap nog att använda naturen som
en helande kraft. Ja nästan lite som en vän, som en naturhälsopedagog sa en gång. Det är fint tycker jag att se naturen och moder jord som en kär vän. Då tar vi hand om henne ännu mer också för man vill ju inte misshandla en kär vän. Eller hur?

6 kommentarer:

  1. Pirjo Brandestam14 maj 2014 21:33

    Tack snälla Emma för att du påminner mig om Azaleadalen. Har inte varit där på ett par år. Vet inte varför för jag vet vilken underbar oas det är. Nu skall ju värmen komma, då vet du en som kommer att besöka den vackra dalen flera gånger.
    Önskar dig en härlig dag. Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får påminna varandra om det vackra vi har omkring oss
      kramisar

      Radera
  2. Svar
    1. Ja det tar nästan andan ur en...jag lovar
      kram

      Radera
  3. Ja det är ju så otroligt vackert där så jag förstår att du myser runt och hämtar kraft där. Vill också vara där! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmmm....det är riktigt gött
      kramisar

      Radera