Vi kan spegla oss själva i mötet med andra...

Vi säger ju ofta att vi speglar oss själva i dem vi möter. Ja det låter väl sunt kan man tycka. Men vad innebär detta då rent teoretiskt och praktiskt. Kan det möjligen vara så att det är först i möten med andra som vi blir till. Att det är först då i den växelverkan som uppstår i samspelet i mötet med andra som vår personlighet för möjlighet att omsättas, bekräftas och utvecklas i sin fulla potential.

Kan det möjligen vara så att vi behöver den här spegeln (mötet med den andra) för att kunna avslöja och utveckla vilka vi egentligen är. Dels för andra men mest för oss själva Men förutsättningen bör ju isf vara att vi har fullständig tillit till den vi möter och vågar vara ärliga i mötet och inse våra aktioner, reaktion och handlingar. För den som saknar tilliten och förtroende till sin omgivning har ju väldigt svårt att vara sig själv. Då blir ju "spegeln" ingen sann spegel eftersom vi visar upp någon vi egentligen inte är och vågar vara. Då förblir vi ju levandes i en slags illusion om vem vi är eftersom vår sanna personlighet aldrig får se dagsljus och heller då följaktligen inte får en möjlighet att speglas i någon annan och utvecklas i samspelet människor emellan

Människor som aldrig fått höra att de duger som de är har ofta svårt att känna tillit och avspänt lugn i mötet med andra. Vilket är förståeligt. Dessa människor blir väldigt skickliga på att dölja vilka de är eftersom de alltid fått höra att de inte är ok. Det har blivit en skev sanning att de inte skulle vara good enough. De flesta möten för dessa människor blir då väldigt fyllda av en anspänning och fokus ligger hela tiden på hur man framstår och inte på närvaron i själva mötet. Då har vi heller inte möjlighet att uppmärksamma speglandet i den vi möter eftersom vi har fullt sjå med att vara dugliga inför den andra. Rädslan att vara "fel" gör att man inte har modet att släppa fokus från sig själv och vara fri i mötet. Det här är sorgligt för det finns så många vackra, fina och helt fantastiska människor som lever i en illusion om att de inte duger någonting till för världen över huvud taget.

Så när du träffar någon som du känner är spänd, icke närvarande och allmänt egen-fokuserad kan det ligga så mycket mer bakom beteendet än man först kan tro. Jag säger inte att det alltid är så här men det KAN vara så. Därför är det så viktigt att inte döma människor innan vi vet vilka de är. Betänk att du kanske dömer ut någon som redan dömts av andra i hela sitt liv och ständigt kämpar för att över huvud taget våga möta andra i ett växelverkande samspel

Livet är fantastiskt men det är inte alltid den lättaste sysselsättningen, men det är alltid värt det.