Med illa dold blygsamhet vågar jag påstå att alla är konstnärer - om vi vill

Ibland behöver jag släppa taget och fullständigt "go bananas" bland färger, penslar och tankar. Stina Wollter uttryckte det så bra "Börja med en färg och se vad den vill"

Det är ett bra sätt att skapa tycker jag. I alla fall när man känner sig lite rörig inombords. När man känner sig som ett smärre summelsurium av tankar och funderingar som alla slåss om min mentala uppmärksamhet. Då tar jag bara en färg som symboliserar min första känsla som uppkommer vid en meditation. Sen åker jag. Känner, drar runt lite och använder kroppen för att hämta omedveten information som ligger lagrad i mig. Det är en bra starter för att släppa på trycket och det logiska tänkandet som ibland blockerar mitt mod. Om jag inte har modet med mig i skapandeprocessen så fastnar jag som en igel i prestationsfällan och då blir det ofta pannkaka av alltihop. 

Det är något jag ofta ser på mina kreativa workshops som jag håller också. Vi människor har inte tagit modet i hand tillräckligt i skapandeprocessen och eftersom vi gärna vill ha något att hålla oss i så blir det lätt prestationsspöket om inte modet är tillräckligt starkt. Då fastnar vi i resultat och prestationsfällan. Om då inte resultatet blir tillräckligt bra enligt skaparen så slår vi på oss själva och anser att vi inte kan skapa. Men det kan vi visst bara vi vågar känna lite mer och tänka lite mindre. Leka oss fram och kommunicera med det som finns inom oss. Vi bär en hel sprakande, gnistrande färgvärld inom oss som kan komma ut på dukar och papper. 

Vi är alla konstnärer - om vi vill