Känner att jag bara måste få dela med mig av ett inlägg som min ena dotter skrev idag på sin blogg
Klicka HÄR
När jag läser dessa rader och ser dessa bilder av min älskade unge så inser jag att jag på något sätt måste ha lyckats. Lyckats skapligt med min roll som mamma. För gud ska veta att jag gjort många fel. Oftast omedvetet och med ett gott uppsåt men som visade sig bli så galet. Men är det inte viktigt också att kunna visa sig sårbar och felbar även inför sina barn. Våga visa att vi kan göra misstag och be om förlåtelse. Visa dem att vi människor GÖR ibland fel men vi ÄR aldrig fel.
Den här rollen som mamma är ju ändå den viktigaste och ibland svåraste rollen jag någonsin spelat. Inget i världen är ju dyrare och viktigare än mina barn.
Och när jag inser att min förstfödda lever med en närvaro, medmänsklighet och kärleksfullhet utan gräns så brister mitt hjärta och jag faller ihop i en hög av den vackraste och blödigaste
kärlek.
Tänk att få ta del av dessa rader skrivna med en sårbarhet och nakenhet inför det som är det värdefullaste. Jäklar vad livet kan vara vackert. Ja jag kan inte säga annat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar