tisdag 21 december 2010

En vinterflickas bekännelser - med handen i kakburken

Idag har jag funderat en hel del omkring det här med att leva som man lär. Det har varit så viktigt för mig att det fungerar så för att jag ska kunna hjälpa andra och för att jag ska kunna vara sann i mitt möte med mina klienter och för all del även i mitt möte med mig själv.

Den senaste tiden har jag kommit på mig själv med handen i kakburken. Jag har nu gjort precis tvärtom. Jag har minsann kommit på mig själv med att vara långt utanför mig själv och snurra omkring, sökandes efter lösningar och svar på de frågor jag har inuti. Plötsligt börjar sikten klarna och så kom känslan krypandes efter ryggraden - Men oj, vad gör jag här ute? Vem tog mig hit ? Förmodligen är det här otroligt lärorikt och en del av min "skola" för att nå utveckling. Jag har under en tid känt mig skör, öm, obekväm och vilsen och nu kan jag ana varför.

Ofta är det här föranlett av en rädsla för konsekvenser, eget ansvar och förändringar. Dags att inventera sig själv en smula och landa i sanning, äkthet och mental balans.

Livet är förunderligt, fascinerande och en riktigt galen "hell of a ride". Det är så spännande att se hur allt går. Ellerhur?!
(Jag brukar alltid säga att jag har min egen religion men det bor nog ändå en liten, liten buddhist i mig. På min byrå i sovrummet finns en älskvärt söt buddha som en påminnelse om vad som är viktigt i just MITT liv. Kärlek, sanning, empati, harmoni och jäkligt mycket skön humor. Men också att jag ska leva mitt liv efter mina egna värderingar för att jag ska bli en hel och sann människa)

Jag vill också tacka alla mina fina läsare och kommenterare. Utan er skulle den här bloggen vara platt, blek och alltigenom ganska meningslös. Så hey, kom ihåg att vi är här TILLSAMMANS
Julpussar och stjärneströssel över alla

3 kommentarer:

  1. Tacksjälv för alla dina deviser. Idag tycker jagatt jag känner igen mig. Vi arbetar var o en med vårt inre och yttre liv för att komma i balans.
    kram

    SvaraRadera
  2. Så härlig o go han ser ut, din Buddah :)
    Jag hör nog också hemma där i en stor del av mitt hjärta, känns dä som :)
    Det finns nog ingen kärleksfullare religion, som accepterar o förlåter så varmt :)
    Jag hjälper dig jag att hala in dig till din kärna, där du hör hemma - mä din Buddah i kärlek :)
    En kärleksfull, förlåtande o förstående kraamis där du är i din kärna NU :D

    SvaraRadera
  3. Ja, det där med att leva som man lär.. inte alltid det lättaste och jag tror att det är lätt när man är en tänkare, livsnjutare som vill veta mer, upptäcka mer och bara vara.. allt på en gång. Åtminstone är jag så..

    Kommer snart ett svar på mailen, själv klurar jag över vad jag själv ska fylla dagens lucka med... jag får lita på att något kommer till mig..

    Kramar

    SvaraRadera

INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...