torsdag 11 mars 2010

Jag tror på människan så som människan ÄR

(bara lite tankar på vädring)

Jag tror på livet, förlåtelsen och förmågan att i skratten mötas. Förlösas.Vara närvarande även när det gör jävligt ont. Att våga låta sig drabbas av sin egen känsla. Allt behöver inte vara rosenrött och dofta vanilj för att vara liv. Men sant.
Det måsta vara äkta för att inte ögon ska slockna och blomman vissna medan livet pågår


9 kommentarer:

  1. Så sant! Gillar orden...`dofta vanilj`..beskriver så väl det ljuva och behagliga i livet.
    Kram / Bea

    SvaraRadera
  2. Så sant, så sant! Sålänge det är äkta går det att bemöta, bemästra och förstå!

    SvaraRadera
  3. Verkligen sant.. jag tror också på livet med alla dess skiften..

    Kramar från Liv

    SvaraRadera
  4. Sant! Och vi behöver ju lite mörker för att uppskatta ljuset till fullo.

    SvaraRadera
  5. Precis som rosen inte vore en ros utan törnen. Det är det äkta som är det viktigaste, att kunna möta sig själv i både sorg och glädje.

    SvaraRadera
  6. hihihi, du är såå söt Emmis, ska jag säga, jag är så glad att Antepantevante har världens sötaste mamma och att Jag har världens sötaste svärmor! :D <3 Puss love and understanding

    SvaraRadera
  7. Underbart att läsa dina tankar! Det är ju riktigt att vi måste våga möta våra känslor, rädslor för att också kunna ta in glädjen i livet. Att vara ärlig och äkta med känslorna är svårt, men det går.
    Skön söndag kväll önskar
    Pantertanten

    SvaraRadera

INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...