söndag 28 mars 2010

Från mellanmjölskvanlighet till mina djuplodade och ibland smått komplicerade tankemönster är spannet ganska stort. Någonstans däremellan ska jag vardagsexistera och upprätta ett liv med mening. Det är inte alltid "piece of cake" kan jag informera men oftast går det rätt bra faktiskt. Vem har sagt att livet måste vara lätt för att det ska vara värt att leva. Jag har accepterat att jag är som jag ÄR och jag ser det t o m som en tillgång. Jag har funnit sätt att möta mig själv och egna vägar att gå när allt annat inte leder någon vart. Jag har hittat ett sätt att spela min roll och ett hem för min karaktär kan bo i.



Men ibland vill jag bara falla som f-n. Bryta ihop utanför alla mail, koder, sista betalningsdatum, bantningsmetoder och pensionssparanden. Peka finger åt etablissemanget, gråta frihet och dansa naken i vårregnet. Släppa taget om lagomfällan och totalt freaka ut på en vanlig tisdag, det är ju ändå veckan tråkigaste dag.


Jag har funderat mycket på den här sidan av mig själv och vad den säger till, och om, mig som person. Det har resulterat i ett konstaterande att det bor ett vildhjärta i min kropp. Det finns en del av mig som inte passar i den kaffe latte-färgade lagommallen och som inte springer så bra i ekorrhjul. Jag behöver frihet i mängder, galna asgarv, gränslös kärlek i vardagen, stjärneögon och timlånga existensiella och substansfulla samtal där omvärlden fullständig försvinnner för en stund. Jag har hittat sätt att hantera mitt behov och min vilja att balla ur. Jag bejakar och tillåter mig helt enkelt. Det är för mig ok att vara lite smågalen och annorlunda för det är ju JAG och i sanning möter jag mig själv.

Den här upptäkten har jag stor nytta av i min yrkesprofession som coach och vägledare. Jag möter varje klient med ett öppet hjärta och ett friare tankesätt

Jag tycker att det är dags att vi all vågar mötas lite mer "nakna" och fria.

Så åt skogen med jante, svenskt lagom och alla förutbestämda samhällsmallar. Det är dags att låta våra själar blomma vilt och fritt på livets fantastiskt vackra blomsteräng. Det blir liksom apkul att leva då :)


Ha en ljuvlig söndag min vänner och släpp taget om alla måsten och NJUT...livet är nu...och nu..



Love








12 kommentarer:

  1. YES!!! känner jag när jag läser det här. Vi är ju alla så¨olika så det är så dumt att försöka klämma in oss i samma mall. Alla är vi ju unika på våra egna sätt. Söndagskramar i massor...

    SvaraRadera
  2. Jamen gudars skymning, det är varje människas rätt att få vara sig själva! Egentligen så tror jag inte att någon passar in i någon mall, det är nog bara en rädsla om att hamna utanför som folk inbillar sig just det. Såg ju på film igår, "I Love You, Man", den handlade om en man som var så lugn, trevlig, skötsam osv, men han var inte lycklig, han var inte sig själv, men så hittade han en bästis och genom honom så hittade han sig själv, fantastiskt!

    SvaraRadera
  3. Suveränt inlägg, jag måste få påminnelser ibland att hitta tillbaks till migsjälv när jag kuggat för länge i vardagens hjulspår :)

    Tack :)

    SvaraRadera
  4. Vilket härligt inlägg. Håller verkligen med och känner ofta ett behov av att "springa naken". ler. Härlig söndag kväll till dig också. Kram!

    SvaraRadera
  5. Hänger på kära söstra mi, jag vill också kuta naku och skratta så gångjärna nästan låser sig. Apkul, helt härligt underbart, lite motvals och j-lar anamma. Dessutom älskar jag dig precis för Du är. Puss puss

    SvaraRadera
  6. Underbart inlägg! Och jag känner såå igen mig i Din beskrivning! Fortsätt vara Du, för Du berikar!

    Kramis

    SvaraRadera
  7. Härligt inlägg verkligen! Instämmer. Det är inte vanligt att en så pass ung person förstår att det är bara man själv som sätter gränser för hur man vill vara. Inga bör eller måsten!
    Fortsätt att vara den du är, jag kanske också sprinver ut naken i regnet någon dag, vem vet?
    kram

    SvaraRadera
  8. absolut att våga var och bejaka sin sanna natur även om den är mer frihetskrävande och galen. du är ju bara för underbar gumman. jag blir helt glad när jag läser detta inlägg.
    kram

    SvaraRadera
  9. Åh vad jag känner igen mig.. mitt frihetsbehov och längtan ut gör att jag ibland känner mig kvävd.. livet är till för att levas fullt ut.. underbart inlägg.

    Kramar

    SvaraRadera
  10. Det var verkligen ett inlägg med mycket livsglädje :) Må gott, och visst måste vi få falla ur ramen ibland, allt annat vore omänskligt!

    SvaraRadera
  11. Åh så klok du är! Att bryta loss ur den där mallen för hur vi borde vara är så välgörande. Och så kul!
    Att vara vild och fri, att tillåta oss att vara dem vi verkligen är, det är att bejaka livet självt.
    Så bra!
    Och tack för ditt tänkvärda och kloka inlägg på min blogg!
    Kram!

    SvaraRadera