söndag 14 mars 2010

"Han är sin livslögn evigt trogen "


Har funderat en del om det här fenomenet att vi låtsas lyckliga
och inte vågar KÄNNA fast själen skriker "håll mig och se vad jag behöver"
Vi är så rädda att falla och tappa masken att vi hellre biter ihop tills lagningarna
spricker och käkarna knakar. Vad är vi rädda för egentligen?

Ofta knackar själen på...hårdare och hårdare tills vi hör, genom att fysisk smärta
gör sig påmind i kroppen när själen behöver omsorg.
När vi lär oss tyda signaler och känna vad vi behöver blir vi sanna i oss själva och
kan leva livet fullt ut.

Jag menar inte att vi ska fastna med någon slags offerkofta eller martyrkappa på utan snarare att vi ska ta hand om oss själva och våga vara sårbara en stund om det är det vi behöver för att komma tillbaka och glittra i vår fullaste prakt.

Det är DÅ vi kan se solen på den klarblå himlen en vacker vårdag i april och inte bara fimparna på marken som tinar fram i takt med värmen som återkommer. Det handlar ofta om val, mod och liv

Totta Näslunds underbara låt passar så bra in att citera i det här sammanhanget kan jag känna:

Ha nu en fin dag och njuuut av det vackra som dansar in i våra liv


Det står en clown i mina kläder,
svär att allting är okej,
Han låtsas solig i alla väder,
och lever lycklig utan dig,
han är sin livslögn evigt trogen,
och tror att livet är en fest

Det står en pajas i din spegel,
och döljer tårarna i skratt,
han rusar fram för fulla segel,
men ser din skugga nå ifatt

Och han har aldrig kunnat visa,
att han är sårad och försmådd
Vad än den dåren vill bevisa,
så blir han ständigt missförstådd

8 kommentarer:

  1. Älskar den texten, och Totta Näslunds sång, so vi tyvärr bara får höra på skiva nu för tiden

    SvaraRadera
  2. Att kunna se upp, höja blicken och inte enbart se fimparna på marken känns som ett härligt nutillstånd att komma in i. Såg att du hälsat på min blogg! Jag återkommer gärna till din med!

    Anne

    SvaraRadera
  3. Livet knackade rejält på min dörr. Nu är det upp till mig att öppna dörren för "mitt nya jag" och släppa in ny energi.
    Hoppas det är ok att jag länkar till dig i min rensa-blogg. Annars får du ropa till!

    Kram, Fiffilurskan

    SvaraRadera
  4. det är ju just så att bara våga vara, både ledsen, arg, glad lycklig. Ge själen utlopp för dess sidor. I det växer i vi. I den sanningen vilar vi och får balans mellan kropp och själ.
    kram

    SvaraRadera
  5. Du ät så klok mamma. Tänker du på någon speciell ?:)

    SvaraRadera
  6. Nu mamma har jag snappat upp att jag fått den utmärkelsen av dig, fattade inte riktigt först ;) Nu har jag skickat den tillbaka till dig såklart :) Man kanske inte får det men jag gör det ändå!!

    SvaraRadera
  7. Jossan
    NEj jag tänkte inte på någon speciel. Mera allmänt om alla vi människor som går omkring och låtsas vara något vi egentligen inte orkar vara och är ibland. Om att våga släppa taget och bara vara sårbar en stund

    Anne
    Så roligt att du kom och hälsade på. Välkommen åter

    Chissra
    Ja du har så rätt så min kloka vän

    Ewa
    JA den låten är enastående

    Fiffilurskan
    Länka på...det är bara härligt

    KRAM

    SvaraRadera
  8. Verkligen kloka ord av Totta Näslund. Det är ju en balansgång med så mycket annat i livet, men man måste ta sig tid att hoppa i vattenpölarna också.

    Kramar

    SvaraRadera