Hon blickar ut mot livet

Hon fascineras av händer

vackra händer som älskar hennes linjer

jäms med svanken där tryggheten bor

Hon får inte alltid det hon vill

men alltid det hon behöver

Hon är rädd idag

rädd för sanningar som ligger bredvid

hon räknar knäskålar och parenteser

när rummen känns trånga

Hon har röda läppar idag

och ensamhet i lungorna

nu när våren äntligen

kom hem

/Emma