tisdag 17 november 2015

Social inkompetens och självvärdet på maxvolym

Social kompetens, som benämning, är något som verkligen är välanvänt och nästintill utslitet. Framför allt i CV sammanhang. Det tillsammans med uttrycket "stresstålig" och "utåtriktad". Men jag tycker inte att den sociala kompetensen är lika välanvänt i realiteten. Många människor som uttrycker och basunerar ut sin medvetenhet omkring sin sociala kompetens är allt annat än socialt kompetenta. Ja enligt mig ska vi tillägga här nu. Den här lilla studien är amatörmässigt utförd och har ingen som helst evidensbaserad grund. Men icke att förringa ändå kan jag tycka. 


Vad är då social kompetens. Ja för många verkar det innebära att man törs och vågar ta plats, är oblyg, frågar andra hur de mår samt gärna, ofta och mycket ingår i sammanhang med andra människor.  Ja jo det kan det väl kanske vara. Men, nu kommer det stora men:et som jag observerat. Det finns så många av dessa självutnämnda "socialkompetenter" som lider av ett smärre socialt handikapp. Det jag noterat är följande:

*  Man pratar mycket, ofta och gärna om sig själv
*  Man hör vad andra säger men man lyssnar definitivt inte
*  Man tror att man verkar intresserad av andra men det skiner     igenom ett gravt ointresse för allt utanför den egna personen
*  Man saknar förmågan att sätta sig själv i en kontext eftersom man anser sig själv vara rättesnöret och "sanningen"
*  Man saknar förmågan att se från fler perspektiv än sitt eget
*  Man saknar vetskapen om hur man själv låter i sin attityd    gentemot andra
*  Det finns en total avsaknad av självdistans och självironi
*  Man saknar medvetenheten om huruvida ämnet man pratar om har ett värde för den/de som lyssnar
*  Man ställer frågan "hur mår du" (eftersom man är så socialt kompetent och engagerad) men man lyssnar definitivt inte aktivt på svaret eftersom den egna agendan ständigt är påslagen och kommer i första rummet

Det här är ett fenomen jag kan se omkring mig på flera sätt och nivåer. Det är intressant att betrakta och iaktta. Kanske beror det här på vårt enorma prestationssamhälle och den ständiga tävlingen vi alla deltar i. Vi måste vara bra, lyckade, framgångsrika, snygga, unga och intelligenta. Vi drivs med i något som vi själva inte är medvetna om och som gör oss till små egocentrerade individer som försöker vara större än vi tror att vi är. Vi kämpar med att blåsa upp vårt värde på maxvolym genom att försöka imponera på andra. Detta resulterar förmodligen i att vi inte ens ser att vi "glömmer" av andra eftersom vi är upptagna med att blåsa upp oss själva.

Det är lite sorgligt tycker jag. Vi är ju alla helt fantastiska, unika och tokvackra precis som vi är. Tänk om vi alla kunde känna det och inse vår egen storhet. Då skulle vi slippa imponera på andra och istället fascineras av varandra och gå all in i varje möte med en annan människa. Att veta sitt eget unika värde utan att sätta det i paritet till andra skulle skapa en lugnare och fredligare atmosfär fylld av människor som verkligen vore socialt kompetenta 

Ha en fin dag och ta dig tid att lyssna på nästa människa du möter utan att vare sig döma, bedöma eller värdera honom/henne.

Puss o kram

4 kommentarer:

  1. Jag har dragit mig ur många sociala sammanhang. Dels för att jag är trött på att höra min egen röst men också för att slipa höra kvinnor i min egen ålder kackla och gapskrikskratta. I kyrkan är det tyst - på prat och babbel om ingenting. Jag har blivit tystare då jag tycker det är så mycket bekvämare och med skavsår i öronen efter jobb i skolans värld uppskattar jag tystnad, tomhet och ytor att andas i. MYCKET bra blogginlägg vackra Emma <3

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt så Emma. Omges av dessa människor varje dag på mitt arbete. Det suger musten ur mig långsamt. Tar otroligt mycket energi. Önskar att jag kunde sluta reta mig på det. Ha en underbar dag du sätter ord på det jag känner just nu, stor kram

    /Anna ute på Hising Island

    SvaraRadera
  3. Väldigt tänkvärda ord du fina jordängeln Emma :o)
    Jag själv mår nog bäst av att vara rädd om min egen tid, kraft osv :)
    Jag beundrar inte "stresstålighet" osv - vadå? Stress är grunden till alla sjukdomar och orkeslöshet osv - så protestera mot så'na arbetsplatser eller jippon - förstör bara hälsan dä' - inget positivt alls!
    Nä' - Vi måste tänka om - för att vi ska hålla och må bäst lääänge!!!
    Kärlek o kraamis på dig Emma från mig i Viken (där första snön föll idag)
    :D

    SvaraRadera
  4. Alltså jag ler och jag ler över att jag inte kan göra annat än att hålla med. Att det du skriver är solklart. Men det är också ledsamt. Ledsamt eftersom det också är så som du skriver att vi deltar i ett tävlingssamhälle. Vi ska visa framfötterna. Vi ska vara framgångsrika och snygga och sociala. Vad skulle hända om all den konkurrensen försvann? Undra hur samhället skulle se ut då?
    Kram

    SvaraRadera

INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...