måndag 12 augusti 2013

Det som är vackert kan sippra igenom exakt var som helst i livet och förgylla, förhöja och förenkla

När man promenerar med hund i 7 km så hinner man tänka en hel del. Det är skönt för tankebanken och trasslet som är däri att göra dessa ensamma tankepromenader med jämna och ojämna mellanrum. Det som uppkom idag är hur fascinerad jag är över att jag faktiskt tycker att även det som gemene man anser som fult är vackert. Och ibland kanske ännu vackrare än det som man traditionsenligt anser är just vackert och underskönt. Jag har ju skrivit innan här på bloggen att jag faktiskt i ärlighetens namn kan skriva under på att min attraktionspunkt gällande män ligger mycket högre hos män med karaktär, skönhetsfel och en hejdundrande karisma än hos män som är solariebruna, perfekt, muskelstinna, fåfänga och innehar en platt utstrålning som mest är fokuserad på huruvida de ser bra ut eller inte. Det triggar ingenting hos mig om inget trillar utanför "normal-mallen"
Har också skrivit på FB om att jag förespråkar att vi alla kan känna glädje, livskraft och kärlek mitt i allt det som inte är supervackert, perfekt, glimrande och inredningstrendigt. Att vi kan låta skönhetsgränsen sprängas och faktiskt se det värdefulla och vackra i att vi HAR tvätthög för det innebär att det finns någon i vår närhet att tvätta åt, eller att vi har en tvättstuga med tak över eller att vi har två ben och armar som gör att vi kan tvätta. Att det kan vara enastånde underbart att hela hallen belamrad av tonårsbarnens skor och tillhörande grus för det betyder att just ditt liv begåvats med tonåringar som vill vara i ditt hem. Betänk alternativet. Eller att blommorna vissnar, kattlådan är full, att hunden bet sönder en sko nu igen, att grannen tjatar om den där förb...gårdsstädningen på fredag osv osv. Men det är ju DÄR livet bor. I rörelsen. I själva livsrörelsen som förhindrar stagnation och icke utveckling. En alldeles vanlig dag med alla mer eller mindre önskvärda händelser och företeelser är LIV och den absolut i särklass största gåvan. 



Bad hairdays, rynkor, grått hår, ärr, finnar, fettvalkar och vad det nu må vara vi räds och försöker fly - det är OCKSÅ liv och en del av det vackra i våra unikiteter. Vi ÄR olika och födda som original. Men vi gör allt vi kan för att försöka bli stereotypa kopior av varandra med hjälp av mode, botox, fettsugning, solarie, lyft och allt som jag nu inte ens kommer på. Allt för att "någon" (läs samhället) har bestämt vad vi ska tycka är skönhet och vackert. Självklart upp till var och en att tycka vad som är vackert. Frihet är underbart. Men jag kan inte sluta fascineras över alla som ena stunden säger att "vi duger som vi är" och nästa sekund opponerar sig över någon annans utseende och undrar hur sjutton vederbörande egentligen ser ut....osv..."Om man är så där fet kan man väl ändå inte spränga i sig i vita tighta byxor" eller "men herregud där går han med skinnbrallor trots sin ålder, inte snyggt med sådana kläder i hans ålder" Dubbelmoralen blir väldigt påtaglig kan man säga. Det är ju sådana uttalande som orsakar Jantelag och motsäger allt "good enough" och duga-som-vi-är-snacket.



Nej vi borde ge oss så mycket självkärlek och egenvärde att vi tillåter andra att vara vackra i sig själva så som de är. Då kommer de att göra samma sak med oss. Goes around comes around. Det börjar ju alltid någonstans. Vi borde vända upp och ner på skönhetsträsket och bredda boxen radikalt. Släppa in livet så som livet ÄR och älska villkorslöst även om det tillkommer tuggmotstånd i vardagen. Vi borde också se det vackra och undersköna i tvätthögsvardagens gåva. Inse gemenskapen i att allas liv är lite tilltufsat, kantstött och avskaft men ENORMT värdefullt och vackert ändå. Det är en ynnest att kunna njuta av en väldoftande parkros och känna dess kronblad mot överläppen när man insuper doften en ljum sommardag med julivindar i håret. Men det är lika störtskönt att dra på sig gummistövlarna och gå under ett paraply och lyssna på himlens alla droppar en tidig morgon i oktober. Det är skönhet för mig tillsammans med en diskbelamrad diksbänk och en rockspelande granne och ett dammigt vardagsrumsgolv.  Blanda ihop det, ruska om det och öppna upp för att livet är så jävla enastånde i alla nyanser. Det handlar för mig om att inta ett perspektiv som får livsandarna att dansa i takt med den egna livspulsen. 

Alla måste få tycka som de vill. Älska det dom vill och känna sig vackra i vad dom vill. Alla måste få vara den de vill vara för annars går vi ju bara runt och är små skuggor av varandra utan tydliga konturer för omgivningen att förhålla sig till. Alla är OK och vad som är skönhet är upp till betraktaren. Perfekt eller operfekt spelar mindre roll bara det är sant mot jaget istället för en anpassning till omgivningen. Och vad är perfekt kan man undra?

Nu blev det ett spretigt inlägg utan större redigering och censur. Kontentan är att det finns som vanligt inga rätt och/eller fel. Det finns bara olika sätt att leva och ibland behöver jag sticka ut hackan och vara lite obstinat. Det är också då jag inser bloggens värde och syfte för i ärlighetens namn har jag funderat över det de senaste dagarna. 

12 kommentarer:

  1. I min nära omgiving finns det en person som alltid oavsett vem det gäller bekant, okänd eller nära släkt alltid måste kommentera ålder, klädsel och om det passar eller inte. Många gånger har jag blivit ledsen för egen skull men även för andra som råkar ut för detta. För som du säger vad är perfekt? Om damen i 70 års åldern väljer att färga håret knallrött, gå i högklackat och med spetsklänning så får hon göra det, hon känner sig fin och då ska inte omgivningen dömma henne pga av åldern! Jag blir så arg.

    Att älska och tycka som man vill är i mitt tycker en rättighet. Men tänk, att det finns folk till det också som ska tycka och lägga sig i.

    Så det bästa är att stänga öronen och dansa vidare på sin egen livsvalda stig! För jag har bestämt mig för att låta den blomstra... livet är för kort för att ta steg tillbaka bättre att gå framåt.

    Kramar och tack för dina underbara inlägg, älskar att du inte censuretat och ändrat i detta inlägg! Härligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ibland blir man lite konfunderad som du säger över människors opponerande och dömanden av andra. Men jag tror man gör gott i att vända sig bort och fokusera på det man vill se i sitt liv, precis som du säger. Kanske vaknar de också en vacker dag och inser att livet inte är till för att lägga sig i och tycka en massa om andra utan förgylla sitt eget liv med all härlig kraft vi har till förfogande
      Tack och kram
      E

      Radera
  2. Bra skrivet! :) Och viktigt.

    Kram/Anna-Karin

    SvaraRadera
  3. Vi ÄR väl alla vackra - alla på vårt eget sätt, precis som du själv så fint skriver :)
    Och - vem ska bestämma vad JAG ska ha på mig och - när o hur?
    Det gör jag nog så bra själv - tror jag . . .
    Men finge min son bestämma skulle nog tajtsen, kjolarna o läppglansen bort -
    för jag är ju bara en "gammal kärring" :O ???
    Vad har han fått DET ifrån - är jag väl inte heller :)
    Jättebra inlägg, som beskriver typiskt SVENSSONS tankesätt . . .
    Inte jag inte :)
    Puss o kram så länge och fortsätt va' du,
    :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men oj..så synd att din son har den inställningen..hmm...ja jag förmodar att han är vuxen och valt den märkliga inställningen. Inte mycket du kan göra åt det idag antar jag förutom att blomma i din egen personlighet
      kramar
      E

      Radera
  4. Nej, det finns inte något facit på rätt och fel. Bara olika. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det finns inga facit och inga rätt eller fel bara smhälleliga mallar som många av oss tror att vi måste följa...trots att vi faktiskt bara ehöver följa vår egen inre barometer
      kram

      Radera
  5. Längesen jag skrev här. Men finns här.
    Tänkte skriva nått vackert till dig då texten berörde extra.
    Men förmår inte skapa så fina ord som jag önskar.
    Tackar dig för de gott i magen bubblor du skapar.
    Älskar när du skriver rakt och rått från hjärtat!
    Det där vardagsnära, där inunder skinnet.
    När vingarna är avlagda.
    Bortom den företagsrätta digitala prydligheten.
    Det nakna äkta självets spektrum av nu är det så här.
    Du strålar genom sprickorna.
    Änglasjälens livsljus.
    Så skapande vackert.
    Här finns min attraktionspunkt gällande kvinnor.
    Tänk om fler hade modet att befria sig och befinna sig där oftare.
    Kraaam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära Lovebender
      Alltid lika kul och givande när du dyker upp med dina kloka ord och reflektioner
      Det behövs lite manlig färgring här på bloggen för i ärlighetens namn är det mest kvinnor som läser....eller ja i alla fall som gör sig till känna

      Visst är det underbart när man har förmågan att se den skönhet som kommer inifrån hos en människa och som överskiner all den yttre materia som vi i vardagslag anser vara skönhet. Den ÄKTA varan som kommer ur den substans vi bestär av. Jag kan se på lång väg när någon strålar rakt igenom allt och bara ÄR. Då jäklar spelar ytligheter verligen ingen roll. Att inte låta ögat lura oss på det hjärtat känner
      Tack för dina ord
      kram

      Radera

INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...