Tänk om... tänk (om)

Tänk om det är så att alla människor är sprungna ur en källa av ren kärlek. Att vi ÄR kärlek och att våra kroppar bara är en bit materia vi valt som verktyg för att kunna kommunicera i den fysiska verkligheten. 

Tänk om det är så att vi genom en oändlighet är en del av denna kärlekskälla. Sammankopplade med varandra i en enhet. Många av oss har ju dock fått lära oss redan när vi växer upp att vi är separerade från varandra och själva jaget är kroppen. Men tänk om kroppen inte alls är jaget. Det är en kittlande tanke. Ja det är inte helt okomplicerat att bevisa detta. Och vi människor vill ju gärna ha bevis, kontroll och rationella förklaringar gärna gjorda utifrån matematiska uträkningar

Vi kan inte heller förklara kärlek på ett enkelt sätt eftersom den är oändlig. Våra starkt begränsade hjärnor har inte kapacitet att förstå detta. Kärlek kan inte mätas, vägas eller undersökas under ett mikroskop. Och det vill vi ju helst i vår tid. Men vi vet alla hur kärlek känns. 

Egot inom oss vill dock ha en logisk förklaring till allt. Det vill ha en fysisk verklighet att förankra sig i som är lättförståeligt och som man kan referera till. Gärna utifrån evidensbaserad fakta. Vi pratar ju ofta idag om egot. Men vad är egot egentligen. Finns egot eller är det en illusion. Jag tror att det närmaste vi kan komma en förklaring är att det är ett självproducerat trossystem inom oss alla  

Men om vi nu leker med tanken att vi alla ÄR kärlek och rent ljus som existerar på en icke fysisk nivå. Då betyder det ju att vi förmodligen också kommunicerar med varandra på en högre nivå och ett annat medvetandeplan som inte egot eller den fysiska kroppen har tillgång till. 

Intressant tanke. 

I så fall finns det ju också förmodligen något inom oss som redan VET om detta. En vishet som är medfödd. Kanske är det den som vi kallar intuition eller "inre röst". Den som är subtil i sitt sätt att göra sig hörd men som obönhörligen leder oss rätt. Om vi lär oss lyssna till den. Och detta "rätt" är ju högst individuellt för varje människa. Vi benämner ju det som hjärtats röst, magkänsla, inre röst eller intuition. Kärt barn  har många namn. Tänk om det bara är vårt eget högre jag som ibland har lite svårt att göra sig hörd i allt yttre dån från den tillrättavisande fysiska omgivningen

Ja livets frågor är oförståeliga. Kanske är det meningen att de ska vara det också. Men jag kan inte låta bli att fascineras av detta, så jag grottar vidare i metafysik och varat, jaget, intet och existensens alla möjliga och omöjliga virrvarr.