onsdag 28 januari 2015

"Faith"

Ny målning som är skapad ur en äkta känsla och inre TRO
Och som ni ser på mitt skapande så har även det fått en ny inriktning
och ligger mera i linje med MIG, inte utifrån vad jag tror andra vill ha


Att jag just nu går igenom en otroligt omvälvande och kraftfull process/period i mitt är ingen hemlighet. Jag skrev ju här på bloggen strax efter det nya året trätt i kraft att insikter har ramlat över mig. Och det bara fortsätter och fortsätter. När man lyfter på stenar som velat bli lyfta på och tar i saker som man undvikit en längre tid så händer det grejer. När man känner någonstans i maggropen att något är inte rätt och man verkligen LYSSNAR på den känslan så kommer man väldigt nära sig själv, Det här är både otroligt läskigt men också fantastiskt spännande och nödvändigt. För min del handlar det om att göra en tvärnit mitt i livet. 

Okej jag ska ha confession time. Jag har kommit på mig själv för ett tag sedan göra mycket av det jag gör för att få bekräftelse.  Jag har också fått det. Jag har badat i bekräftelse. Vilket paradis för någon som har gjort sig till en missbrukare av andras uppmärksamhet och bekräftelse utifrån. Men oj så kortsiktigt och livsfarligt för den egna självkärleken och den person man längst inne är. 

Jag har vårdat BILDEN av mig själv istället för mig själv. Jag har varit så otroligt upptagen med att vara omtyckt att jag har glömt hur man tycker om. Framför allt mig själv. Det här är sorgligt men ren skär sanning för mig och jag är så glad att jag tog tag i detta och systematiskt börjar "avgifta" mig från detta och lägga om mitt liv så som jag EGENTLIGEN vill ha det. Jag har redan gjort några åtgärder och praktiska "statement" som rent symboliskt avslutar något gammalt invant och bjuder in något nytt, sunt och kärleksfullt i mitt liv. 

Jag kommer att successivt vara mindre ute i de sociala medierna för att göra reklam för mig, min konst, mina föreläsningar och mitt skrivande. Jag kommer att vända mig mer till platsen jag är på och leva i det NU som jag existerar i. Jag kommer försöka hitta portaler och möjligheter där jag kan måla och skriva utan att behöva göra reklam. Kanske hitta en agent och måla åt andra företag och designa produkter. Det har jag gjort innan. Jag skulle kunna sälja mina motiv till någon annan att göra vad dom vill med för jag behöver inte vara rädd om och bygga något s k varumärke. Det räcker om jag får en lön så jag kan leva och om någon annan sedan säljer produkter med mina motiv i massupplagor så gör det ingenting. Jag har fått mitt och jag kan fortsätta jobba i min lilla vrå. Om någon annan också kan ha nytta av det och tjäna en hacka på det jag skapar så är det bara bra. Jag tror att det betalar sig ändå

Jag vill fortsätta inspirera andra. Men mer direkt som kanske kvinnojouren eller BRIS. Hjälpa någon direkt för att jag vill hjälpa. Inte hjälpa någon och få kredit för det, för då är intentionen något helt annat än att hjälpa en annan människa. Då handlar det bara om att förhärliga sig själv och få bekräftelse åter igen. Jag vill sitta ner med kvinnan med sin lilla tiggarmugg utanför min affär och skapa en relation och ta reda på hur hennes liv ser ut och vad som gör att hon kommit hit osv. Jag vill inte ge henne en peng och sedan basunera på FB att jag varit en duktig medborgare och skänkt pengar. 

Jag vill inte att min tid ska gå åt till att skapa låtsasrelationer på FB när jag kan vårda de helt fantastiska relationer jag har omkring mig. Jag vill skicka riktiga papperskort och brev i brevlådan till mina vänner på annan ort istället för att skicka ett "like" eller ett meddelande på någons wall på FB. Jag vill ringa min mamma för att prata en stund istället för att skicka ett sms med några få rader.

Jag vill sitta med de äldre damerna och herrarna i Slottskogen ännu mer och prata om livet. Inte skynda mig förbi och "inte ha tid" Jag vill plocka med mig den generationen in i min och låta den sedan rinna över i nästa. Det är viktigt att vårda vår historia och våra medmänniskor och jäkligt oviktigt att vårda ett varumärke. Framför allt när man som jag inte mäter framgång och "att lyckas" i de parametrar som de flesta andra prestationsmänniskor gör. 

Jag vill älska min man ännu mer och utav bara h-vete för det är han värd. Han är en klippa i mitt liv utav guds nåde och jag har faktiskt inte ens tagit mig tiden att vårda det i den utsträckning jag nu känner att jag vill och behöver. Det är bara att skatta sig lycklig att han finns vid min sida fortfarande.

Ja jag kanske på sikt inte ens kommer att föreläsa vid öppna föreläsningar längre för det ger inte mig den stimulans jag kanske hade hoppats på. Det tar mer än vad det ger. Och i ärlighetens namn har nog även det handlat om att få den direkt bekräftelsen och feedbacken som en föreläsning på en scen ger. Jag kommer däremot fortsätta vara ute på företag och arbeta i smågrupper med utveckling och inspiration. Vara en del av grupperna en stund och gemensamt arbeta framåt med det som är viktigt på riktigt i just deras liv och på deras arbetsplats. Då är jag mer ett verktyg som de har hjälp av för att komma framåt och "glansen" ligger mindre på mig och mer på grupperna. Vi skapar härliga stunder och relationer i ett närmre samförstånd än vad en föreläsning ger. 

Jag kommer också fortsätta arbeta som lärare på det utbildningscenter jag arbetar på idag. För att få vara en del av människors utveckling på deras resa till professionella coacher är fantastiskt och en ynnest. Jag är både tacksam och glad att ha den möjligheten. Men även där handlar det mer om dem och mindre om mig. Vi liksom gör det tillsammans och då känns det äkta för mig

Jag kommer att sitta vid havet och käka sushi med min man när vårsolen smeker horisonten istället för att sitta på FB  och inspirera andra (läs få bekräftelse för att jag skriver något tänkvärt) Jag kommer att sitta i ensamma existensiella samtal med en medmänniska istället för att berätta på Instagram hur vackert det är att vara en medmänniska. 

För mig tog det här med bekräftelse oönskade proportioner som jag är mäkta glad att jag upptäckt och kan ta tag i. Jag var vilse en stund och tappade bort mig. Nu har jag hittat mig och behöver bara ta mig tillbaka till den jag ÄR inte den jag förväntas vara. Det kommer att kräva en del men det kommer det att vara värt. Det är min fulla övertygelse

Ja som ni förstår händer det grejer i mitt liv just nu. Jag tvärnitar, ser mig omkring och tar små kärleksfulla försiktiga steg mot en ny framtid som jag nog inte riktigt trodde jag skulle göra för bara ett år sedan. Än så länge kommer bloggen finnas ett tag till men vi får se vad som händer med den i sinom tid. 

Love to you all





14 kommentarer:

  1. När man lyfter på stenar...Shit vad jag känner igen det!
    Spännande när det börjar snurra i livet.

    Alltså, dom här tavlorna, den i förra inlägget och den här.
    Jädrans alltså, det är som att till viss del bli knockad, känns som styrka.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det härligt och läskigt när man lyfter på stenar och inser saker man borde insett för länge sedan. Livet är en cool resa och jag vägrar halvleva på något lightsätt liksom. Här ska LEVAS i livet medan man har livet i sin hand. Kram till dig och TACK vad glad jag blir att du tycker om mina nya färgstarka målningar. Det är just den där styrkan du känner som jag levererar i målning. Häftigt
      Kram igen

      Radera
  2. Pirjo Brandestam28 januari 2015 07:20

    Det är stora förändringar på gång i ditt liv förstår jag Emma och jag önskar dig all lycka till för det är du värd. Kommer att sakna dig och dina alltid så kloka ord här på fb, men hoppas att du inte överger oss helt. Håller med om att det känns mera rätt att prata med sina släktingar på riktigt än att bara skicka ett fjuttigt sms eller lika dom här. Hoppas att du kommer att bli nöjd med ditt "nya liv" och att det kommer att gå bra för dig!
    Love you too <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära Pirjo, du är som en go stjärna som trillat ner från stjärnhimlen bara för att förgylla jorden. Du är bara GODHET rakt igenom
      Kram till dig du härliga och tack för dina ord

      Radera
  3. Vilken fin tavla! Älskar färgerna, de tilltalar verkligen mig!
    Känns som du kommit till en bra insikt! Måste erkänna att när vi var i Karlstad 2013 var jag lite rådlös över att du satt med mobilen framme konstant. Tyckte nog att det inte överensstämmde med det du själv förespråkar. Så här i efterhand, och med tanke på vad du skriver, antar jag att det hade med ditt bekräftelsebehov att göra. Hoppas den här insikten tar dig vidare till dit du vill vara/till den du vill vara. Vi lär så länge vi lever och tack gode Gud för det! Ha en underbar torsdag. Här faller snön i massor. <3 <3

    SvaraRadera
  4. Fin tavla och häftiga färger! Det var starkt gjort att du bestämt dig att ändra på saker och ting. Det är omtumlande men också mycket givande. Glöm inte att vara snäll mot dig själv. Att hitta sig själv blir man nog aldrig klar med. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack rara du..ja det är spännande att göra den här resan som jag ser sååå många andra också skulle behöva göra i vårt presterande samhälle. Men allt har sin tid...och alla gör sin egen resa

      Radera
  5. Är det kanske så att man letar efter något, och söker detta i intressanta aktiviteter och givande möten och man växer och utvecklas, Men ändå är det något som skaver. Och en dag inser man att det man letat efter är "sig själv". Och att man redan har detta "jag", det fattas bara att plocka fram det.
    Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var kloka tankar Ann....jag tror absolut att du har en poäng där
      Jag tar till mig orden och suger på dem en aning
      kram till dig
      Emma

      Radera
  6. Margareta Svensson10 februari 2015 12:28

    Jag blir tårögd när jag läser din blogg. Så många kloka ord, ord till eftertanke. Förstår precis vad du tänker. Det är som en av dina nya" antijante". Vi måste öppna våra ögon o se det vi har som alltid tas för givet! Tack min vän!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Margareta för dina ord. Ja visst är det så
      kram till dig
      Emma

      Radera
    2. Tack Margareta för dina ord. Ja visst är det så
      kram till dig
      Emma

      Radera